A little Cinderella Story

Heis svejs.

Så var det åter onsdag igen, en onsdag av flera miljoner, dock ingen som denna. Idag vaknade jag med armarna runt Wilma och Kev vid fötterna, låg och vred mig i en timme framför teletubbies och stensomna igen, kl 11 vaknar jag av att det osar bajsblöjja och en inte så bekväm liten kille. Najs.

Sedan var det bara och gilla läget och försöka se mindre olycklig ut, fastän jag helre hade valt att ligga kvar i ett ex antal timmar för att bara inte göra någonting.

Frukostade och gick upp och handla på ica, hem, laga middag och sedan var det dags att gå till Sara och göra ett återbesök för mina naglar. gjorde en favorit i repris eftersom så många komenterat hur vackra naglarna är och vilken sommarkänsla dom ger. Passar ju så bra i och med resan att vara riktigt sommarfin.

Sen satt jag där i tre timmar och prata om allt mellan himmel och jord. Så när jag väl kom hem vid 20.30 så gick jag och hällde upp ett bubbelbad till mig och lillen sen myste vi där tills vi blev skrynkliga rakt igenom, trött som han var stenslockande han, som en bebis. :)

Nu ska jag gå och borsta tänderna, ta en cigg och min medicin i vatten ( föreställ er ljummen mjölk, blandat med liter vatten) . VIDRIGT, men den gör lite nytta för all del.

Ska se om jag hinner tillbaka en sväng innan jag går och tar igen min skönhetssömn, tveksamt, men möjligheten kvarstår.

/Nans

Kom igen, vad har det tagit åt den här världen, och inte tala på klimatet, tror elller känns som att vi befinner oss på nordpolen eller antarktis och inte i Sverige. fryser ihjäl.

Sen tänkte jag ta upp dessa hjärtlösa,känslokalla och omogna kvinnor som inte kan/har vettigare och förnuftigare saker för sig än att avundas och försöka trycka ner andra, lyckliga, glada och välmående människor. Hur ställer man sig till sånt ? Enklaste svaret måste vara att bara rent utav sagt sten-dissa och bara skita i och bry sig, men det är ju såklart inte roligt, om någon ger sig utan vidare på en, inte sitter man där och tar emot käfftsmällarna och ler, no, not me.

Slå tillbaka. Orka Vara Du.

Du är också en individ.

Så över till något annat, Torsdags förra veckan åkte jag ner för att lämna Kev i Gbg, gick bra, kom hem sent och satte igång med lite vedplock eftersom min stackars pappas handleder snart går av på mitten. Ingen ställer så höga krav mig så som jag själv gör, till vilken nytta då? 7-8 Kubik ved släpade jag på en halv natt och en halv förmiddag, hur sjukt är inte det, Jag fick feber, och det rejält, låg i 41 nästan och höll på att avlida. Åkte till lasarettet i Strömstad och där viar det sig att jag har halsfluss, och att jag inte alls var döende som jag trodde. Tur var väl det. Jag får alltid för mig sådanna konstiga saker när jag blir dålig, för jag blir det inte så ofta. Typ Hjärntumör, Lugncancer, eller Luekemi, till och med malaria. Överdrivet enligt många, men doktorn tyckte det var gulligt, kanske tyckte han det bara för att han trodde jag var 14 år eller så var det min charm som spelade han ett spratt. Vill tillägga att jag efter en tankeställare samlade ihop mina tankar och först då insåg att han verkligen trodde jag var 14. Tills han såg Journalen. Vilken fjant.

På hemvägen åkte vi lugnt och stilla, jag med drygt 41 graders feber hem, vad händer med en vuxen människas kropp vid sådan temp ? Jo man börjar hallunicera, ni vet en sådan där cykel som man cyklar liggandes nästan, med fötterna upp vid ratten ? enligt mig, eller min fantasi i det skedet såg det ut som en Jättegräshoppa med världens antenner.. Tror ni jag blev rädd, alla höll på att koka ihjäl i bilen för jag tvingade dem och sätta på högsta värmen (dvs. 40 + minst) och ute var det solsken, jag satt där i vinterkläder och frös, detta gjorde ju inte febern bättre eller min fantasier. dom höll på att koka ihjäl och när jag komenterade gräshoppan så skrattade dom ihjäl sig.

Konstigt att vi överlevde den trippen ens.

Ne ska gå och ta mig en cigg. återkommer. puss

Hellu Cupcaces.

antar att ni saknat den mer seriösa sidan jag bär på om dagarna, den med mycket snack och lite nytta. No thanks. Not me.

Jag har åstadkommit rätt så mycket vettigt idag, allt ifrån en lyckad middag till familjen och har till och med varit i Uddevalla och gjort lite egen

tligen onödiga affärer. Dock har jag där gjort något positivt enligt mig själv, men inte många andra, satt sprätt på skatten, och gissa på vad ? Känner ni mig så vet ni vad jag inte kan och kan leva utan.

Dagen är till ända och jag känner en sting av obalans, känns lixom som att ena sidan av kroppen lutar mer åt ett håll än den andra, och det gör mig lite skraj, vill inte dunsa i golvet. Så bäst och försöka stilla kroppen med lite the och sen krypa ner under täcket.

Imorrn åker min prins till sin pappa och jag ska ha min helg helt och hållet för mig själv, ska göra klart mitt rum och sova som askungen, känner trotts allt seperationsångesten smyga allt närmare, men vi får se hur det blir, en minut i taget.

The´t kallnar.

/Nan

Fans, ursäkta mitt språk, men livet är verkligen en saga, så otroligt fejk.

Fick höra något nytt idag, Oj vad jag skulle vilja släppa bomben, men aj så trist det är ibland att lova och knipa käft. Åter igen ber jag om ursäkt för mina grova ord, jag försöker hålla en sansad blogg, med noggrant språkval, utan att förespråka våld eller aggrisivitet. Även solen har sina fläckar. Eller hur ?

Mitt rum (blivande rum) tar hals över huvud på mig, vill inte mer, men jag tänker inte ge upp nu. Snart klart. Men skulle väldigt gärna vilja sätta ett skott i pannan på idioterna som moderniserde de kaotiskt, FULA, äxkliga tapeterna och psykade folk att köpa sånt skit för att inreda sitt hem med, utan att överdriva så lovar jag er, hade jag tvingats välja mellan helt kala cementväggar med Hitler posters på väggen eller detta så går dessa nuvarande tapeter fett bort. Och hitler är ju inte direkt någon idol till mig. Tur att han är död Btw.

Hur som helst. Katastrof. Tacka Gud att jag har det bättre än något av de alternativen.

Sen har det blåst orkan, storm och nästan tornados ute idag. Min katt flög nästan iväg. Tack och lov är hon kvar. Och jag har varit ett vrak hela dagen. Nu ska jag faktiskt ta mig ett glas vatten eller två, sen måste jag samla energi till morgondagen, fråga mig bara inte hur jag kommer orka.

Så synd om mig, puss Hej. /nan

Hur, snälla förklara bara för mig hur ?

Hur tänker du ? Tänker du någonsin på mig ? Hur jag klarar mig igenom dagarna ? Vad som försigår i mitt huvud när jag tänker på det finaste vi har i våra liv ?

Minns bara att du hade sagt att allt var bra nu ? Är det verkligen sant ?

Önskar du hade ringt den dagen, jag satt o väntade. .

Tårarna rann en efter en, du tror jag är lycklig nu ? att jag inte lider, ingen förutom du ?

Har så många frågor, fler än alla sandkorn på jorden. Inga svar.

Älskar du OSS, alla oss ?

Du behöver inte svara.

Guhu.

Se inte på mig, rör mig inte, berör mig inte, döm mig inte, bara blunda.

Trött på detta ständiga klagande, faktiskt så trött på att sitta och tycka så förbaskat synd om mig själv och alla i min krets.

Men hur beter man sig ?

Hur kommer man tillbaka ?

Känns som att jag de senaste dagarna klättra från  ruta ett till två, duns sa de så på en timme (om ens det ) var jag på noll igen, och då tilägger jag att det inte var lätt att klättra det ynka en stegen uppåt, men så  lätt det var o falla ner.

Just för tillfället känner jag mig överkörd av ett x- 2000 tåg. Alltså varken levande eller död.

Min prins var hos sin pappa och hans sambo från ons - idag, och jag är så lycklig över att det gått fantastiskt bra. När han kom hem idag slocknade han efter 76 rivmärken på mitt ansikte och ca 30 % mindre hår på mitt huvud, ja så mycket sliter han. tycker jag har rätt att tycka synd om mig själv.

Det är synd om mig!

Har inget vettigt att komma med, har suttit och stirrat in i skärmen och skrivit allt detta på snart 30 minuter. Värdelöst. Jag löser inga vettiga problem med detta inlägg, varken vattenbristen i Afrika eller indien, ingen annan stans heller för den delen. Har heller inte löst mitt problem med mig själv, enda vettiga i så fall måste väl vara att jag lyckades skrapa en vägg tapeter i mitt blivande rum. GRATTIS.

Hoppas på löneförhöjning, trotts sjukt förlängd sjukskrivning, Wish me luck.

En ny dag, betyder nya utmaningar, tänk er, vi går och lägger oss, vi vet aldrig vad som väntar dagen efter. Ibland planerar man saker, ändå blir det på ett annat sätt, varför blir det aldrig exakt som man föreställt sig ?

Till exempel en dag som denna, jag var helt hundra på att det skulle bli 26 grader idag, solsken och jag skulle ligga och sola toppless för att skaffa mig en solbränna som jag har året runt, men jag är inte mig själv, är vit som snö, jag har loosat mig själv, jag klipper inte ens tånaglarna längre, det är en tragedi. Jag har ångest.

I skrivande stund tänker jag på badhuset, lika ihäl mig med Kev i bassängen och sola mig bränd, men jag vet att det krävs mer än så för att strida planerna till verket, jag har bil, körkort, bilstol, badkläder, ja allt! men ändå sätter jag mig inte i bilen och åker de få 6 km till Grebbestad och gör något vettigt av dagen. Urblåst.

Så här kan jag sitta och drömma och planera, men inte göra något åt saken. korkat.

Kev är feberfri idag, min förkylning från helvetet är kvar och jag går under. Samtidigt funderar jag på när jag ska få tillbaka min positiva inställning, och sluta beklaga mig över småsaker. jag menar, hur kul är det och läsa denna blogg som innehåller 98% smörja ?

Nee Ivana, gör något åt dig själv, bli något.

Tack

Jag skämms vänner, jag känner mig som maja-grädd-nos med svansen mellan benen. Sitter här och läser igenom mig blogg och vid ett litet tillfälle ERKÄNNER jag brister hos mig själv, J A G, som alltid är så pryd, fin och värvårdad, jag har fördommar, brister  

Oh my god.

Jag har alltid ansett mig själv vara perfekt, på alla sätt och vis, har inte skrytit om det öppet, men jag har utstrålat det med min aura. Och när jag tänker närmare på allt som händer och hänt senaste åren av mitt liv, inser jag att jag haft en helt skruvad uppfattning om mig själv.

Känns förvirrande, känns som att jag lever i en annan kropp,  NEJ jag är inte en man!

Erkände, bara sådär rakt ut om mitt hälsotillstånd! Men jag inser att jag fullständigt skiter i vad vissa tycker och tänker, ni behöver faktiskt inte läsa. Passar det inte så klicka på krysset längst upp i höger ruta och återvänd inte, ska det vara så svårt ?

Folk dömer så bra med sina utseendesfixerade tankar, många människor jag möter på  säger - "Dig har jag sett innan, gick du på Agnebergsgymnasiet ?Du är  ju hur underbar som helst, jag som trodde du var världens Bitch!" eller "jag har alltid trott att du är en snobbig bimbo, som festar sönder helgerna"

Då börjar jag fundera på allvar, vad är det för signaler jag sänder ut ? Kan jag inte sända ut något bättre ? typ att jag ser ut som en hemmafru- socce. men inte de.

Har nog bloggat av mig för idag, bekänner att fingrarna värker och naglarna faller förmodligen av snart. Hade kunnat skriva en hel bok. men de ska jag och Liza Marklund ta någon annan dag. Hon är bra. 

måste ske förändringar.

Sleep well

Nu är sommaren här och alla är överlyckliga. Reklamskyltarna visar vackra, smala, solbrända, lyckliga kvinnor som stolt visar upp senaste badmodet. Även män. Med bröstmuskler så stora att de fyller en C-kupa. Och hela världen är såå lycklig! Fast vänta ... sedan finns det ju den där jobbiga gruppen med folk med dåligt självförtroende. Sådana som gnäller över att man uppskattar en vacker kropp. Sådana som bryter mot lagen och krossar reklamskyltarna. Fy skäms på er! De kvinnorna och männen kan ju inte direkt rå för att de är smala och vackra heller. Visst, de är retuscherade och ingen människa ser ut så på riktigt, men, what the hell. Det ska ju vara skönhet!
Jag har övervägt att krossa reklamskyltar, men i stället för att vara jävligt arg (vilket jag egentligen är) så håller jag in magen lite extra när jag går förbi en sådan reklamskylt. Jag kommer på mig själv efteråt och skäms för att jag vet ju att jag är smartare än så.

Men sedan är det några jävla gubbar och kärringar som vill visa upp "vackra människor" som vi måste sträva efter att se ut som. Fastän de människorna inte ens finns! Det retuscheras till höger och vänster för att kvinnorna och männen ska se vackrare ut.

Sen finns de, bla. jag och många tusen till som verkligen lider och ibland även dör i strävan efter att bli vackra, att bli uppskattade och accepterade av ett samhälle som alltmer ställer krav på ens utseende. Ja, det kallas anorexi.

 AN (anorexia nervosa) har den högsta dödligheten av alla psykiatriska störningar,  Visste ni det ?

Umeå universitet har gjort en undersökning och kommit fram till att 52 procent av alla 17-åriga tjejer är missnöjda med sin kropp. I Sverige lider 20 000 personer av anorexi.
Går det inte att se reklamskyltssabotörerna på ett annat sätt? Kan det verkligen vara så brottsligt att rädda liv? Ursäkta mig om ni nu tycker att jag förespråkar våld mot reklamskyltar, men är det verkligen bara jag som tycker att världen är helt åt helvete när en fyraåring säger till sin mamma att hon inte vill ha glass för att hon bantar ?

Jag är inte perfekt jag heller, ibland frågar jag mig själv varför just jag ? men sen kommer stunder då jag tänker i dessa tankebanor, och jag börjar resonera med mina egna sjuka idealtankar, varför kan vi bara inte älska oss själva ?

Idag har varit en sådan där dag som bara strålar sommar och värme Och det betyder att man strålar själv, trotts omständigheterna.

Full fart sedan arla, upp kl 06.30 gjorde oss i årdning, packade ner min prins i bilen och i samma veva kom Riza som skulle passa Kev medans jag var hos min läkare. Kl var tiden satt, och jag hann, jag var sååå peppad till att inte vara sjukskriven mer, hon påstod att jag inte klarar av ett dygnetruntjobb och ett 8 timmars jobb just nu, och kanske har hon rätt, så nu blir det inget utav mina sommarjobbsplaner.

Istället får jag fokusera på att bli bra, vilket jag hittills inte lyckas med så bra, men man kan ju hoppas att saker och ting blir bättre med vädret. Jag är faktiskt helt slut nu, Kev nanar sedan snart 2 timmar och jag bara skakar, börjar frysa lite, trotts att jag för första gången iår kunnat klä av mig och gå ute i tubtopp och en liten halvkofta. tycker det var ett stort framsteg.

Vi tog en sväng till torp också, hade det djävulskt där inne, jag med mitt köpberoende, och jag måste erkänna att jag led. För jag kan inte hålla emot kläder, skor och accesoarer, speciellt inte när det ligger pengar på kontot och bara ligger, jag är ju rädd att dom ruttnar, man vet aldrig! sen kan vi utsättas för en terrorattack någonstans i någor huvudkontor och då säger det bara poff så är pengarna borta, hemska tanke. Är det då inte bättre att köpna något vettigt ? och enligt mig så är det mesta vettigt ?

Vi gick och åt och tog en kopp kaffe, och jag är slut, nu måste jag kissa sen ska jag sola en liten stund.

Skulle vilja ta det hårdaste strypgreppet om din fula skalle och dunka i väggen allt jag bara orkar!

Även om man öskar ibland och viill något så gärna så gör man det inte, hade det handlat omm ig så hade jag inte tvekat en sekund, men nu handlar det inte om mig utan om något dyrbarare än så. Och jag kan bara inte förstå hur du kan leva med dig själv när du behandlar ditt eget kött och blod, som om han bara var en leksak. För just det gör du!

3 -dagars feber har han fått, så det är inte jag som smittat honom, han får febertoppar på 41,6 som mest och det var kl 04 imorse.

Min pluttis, så det bär av till BVC runt 14 snåret för att kolla läget lite till.

Tror inte du ens tänker på hur mycket jag avskyr dig, hela du äcklar mig och jag önskar dig smärta så det skrier om det, varför skulle jag inte tänka dom tankar jag tänker ? ge mig en bra förklaring ? men du har inget och komma med, finns inget annat än skit i ditt huvud, du är ju helt störd! Och jag kommer skydda Kevin så länge jag bara kan, det ska du ha väldigt klart för dig.

Nog med agg mot svin som dig, har varken tid eller lusst eller ORK och bry mig. Till skillnad från vissa har jag en som och bry mig om, och som dessutom ger mig mer än vad han tar. Och han är värd all min kärlek och styrka, så inte tänker jag vara dum och skriva en uppsatts till dig som du inte ens fattar. En mindre vill fatta.

Ashole

Dear Diary.

Buhhuu, är sjuk ännu, visserligen kan det ju inte upphöra efter 2 dagar, tror inte riktigt att det fungerar så. men vad vore livet utan ständiga klagomål från mig, tsss trist antar jag.

Solen skiner och det blåser, men jag är positiv för det, termobyxor och dunjacka är det ända som behövs, jag fryser ju så lätt. kallas dålig blodcirkulation. vilket kan orsakas av rökning

Men men, alla ska vi dö någon gång.

Igår blev det en bra dag, åkte med mercan ner till grebbestad och åt mat, gick på bryggan och önskade jag var på kanarieöarna, förestälde mig att det skulle vara gott att slänga sig i vattnet med allt på, men antar att det är på tok för kallt. Har sovit hela dagen och är inte piggare för det, skulle kunna sova MEER, och ännu mer, men man kan inte få allt. Nu har jag suttit och läst lite juridik och jag konstaterar att det inte är någonting för mig, faktum kvarstår att jag fattar noll, alla dessa begrepp, ne, det lämnar vi till dom lite udda som tycker det är kul! Själv ska jag blanda mig lite lemonad och sätta mig på altanen och njuta av dagen, sen ska jag vara flitig och en bra förebild för min son och bror och traska ut på promenad, långt.

Sitter jag här resten av dagen, blir jag inte kändis

Puss /nan

Kev, Tejo, älskling, mammas prins, solstråle, blomma, och det absolut bästa jag har.

Mins dagen, dagen du föddes, du kom till mig som en dröm, jag kunde verkligen inte fatta att det var sant, såg på dig, en liten mini-me.

Du var så vacker, dagen du kom till mig fick jag en mening med mitt liv, och jag som var så korkad och trodde att jag hade ett liv innan, jg trodde jag var någon, trodde jag hade alt man kunde önska, men vad jag bedrog mig själv.

Från första stund, redan då du visade mamma ett plus på stickan, jag grät, nu inser jag att jag grät av lycka, visste inte vad jag skulle ta mig till, vad gör jag nu ? varje dag frågade jag mig själv det, vat ni varför ?

Jag, mitt hjärta tvekade aldrig, mitt liv höll på att rasa samman, jag var trasig, och efter det plusset vände allt, inget spelade någon roll längre, jag var inte ensam, jag hade dig inom mig, du skulle växa bli stor och sedan komma till mig så jag kunde få hålla dig.

Jag tvekade, var rädd, visste vem din pappa var och allt han sa, samtalen jag fick om nätterna av han och hans vänner och hans familj. grät mig till sömns, men varje gång jag grät, varje tår jag fällde fanns du inom mig och gav mig tröst, "mamma allt blir bra" "mamma jag älskar dig" En liten röst inom mig.

Tiden gick och till slut kom du, när du gosat klart och sparkat sönder mammas revben och vänt upp och ner på hela innälvssystemet, på förlossningen och lite innan kände jag mig som en rensad fisk, redo att grillas. men jag älskade varje sekund.

Så kom du, liten, 3400 gram, 50 lång tittade på mig med dina små ögon, alla sa att du inte kunde le, du var ju för liten, men jag vet att du log, redan samma kväll, än idag har du samma leende, ett speciellt leende som jag ser varje dag, busigt leende som jag ser framför mig varje gång jag blundar. 

Jag kan inte beskriva för dig min kärlek med ord, Du är mitt liv, min luft jag andas, utan dig tar luften slut. Kevin varje dag med dig är en gåva, och jag kommer aldrig ta dig för givet, du kommer alltid komma först, och varje natt vaknar jag och lägger handen mot dig för att se om du andas, jag kan inte låta bli.

älsklign, du kan driva mig till vansinne med ditt konstanta, bus och vi vet alla att du inte kan sitta still, du är överallt och ingenstans, finns inga hinder för dig, du kan ta dig runt hela sverige på en kväll, sitta still ? nej aldrig, i vagnen sjunger du med fötterna på ratten, i affärerna tillbringar jag mestadels av tiden till att plocka alla nappar du slänger iväg för att du tycker det är jättekul nä jag säger "inte göra så" eller "jajja" då kommer dedär gurglande skrattet, som gör mig och alla runtomkring knäsvaga.

Du charmar allt och alla.. med dina ögon, ditt skratt, ditt leende, ja hela du.

jag me, titta, där, hejdå, mamma, wilma,gå, unga (gunga) är de vanligast orden, och slängkyssarna förståss.

Kevin, jag önskar jag kunde ge dig hela världen, plocka ner alla stjärnor från himlen, ge dig allt, men det kan jag inte, jag kommer heller inte alltid skydda dig mot allt ont, men jag lovar dig, att så länge jag lever kommer jag finnas vid din sida och ge dig kärlek och trygghet, du ger mig allt, du ger mig glädje, sorg, vi delar allt, och den som retar dig, alla monster under sängen, dom ska alla få, mamma ska skydda dig och göra allt i min makt för att du ska ha ett underbart och kärleksfullt liv.

mam älskar dej

Okej, kära fans.. Senare ankomst än beräknat från Uddevalla, det är min ursekt att bloggen blivit sviken och ensam utan rader, har inget internet kvar där borta och jag känner mig utan det bokstavligen talat N A K E N.

Veckan har varit minst sagt ett energisugande ångestmoln, ja ni vet nog hur det kan fungera då. Jag har haft kvalitetstid för mig själv, vilket har visat sig onödigt för kontot är tomt och jag ligger nu som en klubbad säl framför laptopen med en dödlig influensa likt helvete, jag ser knappt tagenterna och jag har ångest så jag tror jag spolar ner mig själv i toaletten. Halsen har tjocknat med ca dubbla min vikt och huvudet tickar som en omb redo att sprängas vilken långsam sekund som helst. inte tala om att jag senaste veckan levt på frukt, proviva och blåbärssoppa, min sjuksköterska ville ta strypgrepp, vilket jag kan förstå, men mat just nu är lika med övernattning på toaletten, och med närmare eftertanke med huvudet i toalettstolen. Honestly.

Så mer negativt, jag är vansinnig, 4 personer i min närvaro riskerar att jag sätter ett skott i pannan på dom, och skal finns det så det räcker och blir över men det är en annnan saga.

Så då tänker ni, finns det något poritivt att komma med? Jovisst, gör det de. ALLTID. Kevin har ett ordföråd på kanske 30-40 ord, han kan ta på sig skorna och han har kissat på pottan, efter dagmamman en dag tog jag av han blöjan och det råkade infinna sig några minuter senare några små lortkulor på golvt, och han blev livrädd snutten, förstod inte att det inte var farligt, men nått var de som trilla ur dajmen och panikslagen springer han te mej och säger

- mamma, mamma, där,där!!! fasansfullt, skrämd från vettet, så nu kan jag ju säga adjöss till pottan tills han fyller 10! Smart Ivana, Smart!

Sen kan mina underbara prins pussas på riktigt, ibland sticker till o med tungan med, och jag känner mig älskad. slängkyssar får jag 100000 gånger om dagen och han kan verkligen flörta.. visst är det underbart med dom små trollen, herregud, ibland frågar jag mig själv vad jag hade gjort utan mitt barn, han är mitt liv, utan han är jag ingenting, med han lyser jag.

Tänk alla mammor där ute, vi är hjältinnor, vi är deras ljus i livet, vi är deras allt, och med dom är vi helade.

so long

Här sitter jag och har eftersvettningar från helvetet.

Känner mig omtumlad, pressad, pga. tidsbrist. Svamlar, kan inte ens hålla båda fötterna på golvet, Wow, och orsaken ? MENS, med stora bokstäver, jippi, NOT!

o så ännu en morgon av att lillman har vaknat långt innan mig och begett sig på äventyr, medans jag sover som en prinsessa, de ni, mina cigg låg i trappan, en efterbliven chipspåse på golvet, eller borde jag säga att den inte längre bestod av mer än smulor, för resten var ju självklart utspritt på golvet, Underbart.

Vilken underbar dag.

Buuh, vaknar av att mamms kommer in i rummet, o frågar om jag vill dricka kaffe ? ja men visst klockan är 06.00 vem vill inte dricka kaffe då ? psssst, bara jag som trillar dit som på ett bananskal. YES, en nerbajsad son på allt detta och en sur vällingflaska som jag mot all förmodan och vishet trodde kunde hålla sig utanför kylen under natten, aj så fel det kan bli, såå startade min morgon, as usual.

Så nu väntar en vanlig askungendag på mina äventyr, dock känner jag mig illa till mods, kluven, ena stunden som ett pms vrak och i andra så emotionell att jag skulle kunna börja gråta åt ordet offer. :S

Nu försöker jag ta mig samman och trottsa mig själv för att orka med dagen, har faktiskt lite positiv energi i skrivande stund, trotts alla motgångar. Jag har köpt nya skor, ska göra mina naglar klockan 17 idag och det gör mig fulländad. Jag är lycklig.

Så nu ska jag bjuda på migsjälv och gå och ta på min prins lite kläder, själv behåller jag morgonrocken på tills eftermiddag då jag ska duscha, jag är en svettluktande pms, kärring nu. så, onödigt med rena kläder.

puss/nan

- Idag är jag i det stadiet där jag är villig att släppa taget..
-Jag hoppas på att min villja blir stark nog för att kunna bli fri.. Fri från ditt näste.
Jag har med andra ord nyligen börjat inse att, i den värld jag levde med dig, stod jag ensam. Du var endast en tecknad figur, som så småningom kommer dö under seriens gång. Superman.
Delar vi delade var dem delarna jag förfinade för att inte tvingas se de brister som fanns. Dock hyste jag inte att det var illa nog för att ge upp. Självklart kom det en svår period även för att få mig svag. En period där lyckan låg skymd bakom ett hölje som man inte trodde skulle försvinna. Men då ens älskade ber en om att tro på denne, ber om O OM ifen efter nya chanser, ska man inte tveka. Det är kärlekens första test. Tillit. Känner sådan besvikelse till varför denna tillit inte var ömsesidig.
Jag ansåg att det var något annorlunda denna gång. Något, jag var villig att hoppas på för att kunna utveckla oss och i det sambandet även mig själv. Och förhoppningsvis dig.
Men sanden rann ur timglaset tidigare än anat. Allt som hade sagts och planerats fick helt plötsligt noll värde.
Det är ironiskt hur mycket man egentligen är villig att kämpa för att få sin drömbild förverkligad...

Och att man efter så lång tid, inte kan se, bara fortsätter vara blind, o förtränger allt som sker.

Ah, dagen har nått sitt slut, ännu en dag avliden. Mer eller mindre, och jag med den.

Måste påpeka att man blir utslagen och avliden av detta tropiska klimat dragit in över landet. Och tack för det! för vi skulle bara sitta inne och pilla i oss farlig skräpmat och på tok för mucket av det onyttiga ifall detta inte hänt och sker.

Har lyckats göra en hel del vettigt den senaste tiden, varit på 2 jobbintervjuer, missat en, missat läkaren, missat Uddevalla, städat,dammat, lagat mat (varje dag) o det mina vänner, det är ett under att jag lyckats komma på så många olika maträtter, som dessutom gynnar och tillfredställer hela min kära familjs behov. Har även klippt gräs, solat i solen, visst gör jag framsteg, otroligt nog, förvånar mig själv till och med.

Så nu efter en slitsam dag i solstolen är jag ren och klar för min skvallertidning, innan jag lägger mig för att ta igen min skönhetssömn. Underbart.

Och ni mina vänner, får glatt vänta på morgondagen, så jag fått vila ut och samla nya ideer.

Så underbart att du hörde av dig idag, alla har varit så oroliga.

Vi tänker på dig.

Puss nan

My life, is starting to make me dangerous.

Gaaah, vill bara pusta ut även om jag känner att jag inte gör annat än just det. Livet är som en toalett verkligen, såååå otroligt fin när man städar den, annars bara full med skit! faktum är att jag inte orkar masa med mig själv längre knappast med andra.

Undrar så mycket, varför ställs allt fler krav o frågor i mitt huvud, men vart är då svaren ?

Sinnesförvirrning mina vänner, det är inte ordet i närheten ens. o don't ask me why, please.

Tror jag behått allt för många misstag för att kunna acceptera mig själv utan ser mig själv som misstagsmakare, o fortsätter leva efter den lilla titeln jag själv skapat. en enda ond cirkel som jag inte vill ut ur ens.

Är sååå trött vill bara sova, nu börjar verkligen kroppen säga till att "hallå bitch, gå o lägg dej, eller ta den där 200 grams chokladkakan för att lyckas gå till badrummet o sen tillbaka till sängen"  buuuu för mej, åter igen 16-0 till världen.

neee känner mig på tok för negativ, bättre o röka några cigg o komma tillbaka. /pussas Nan

Okej, jag förstår, livet är en berg-o-dal-bana, men come on, kommer solen någon gång eller ?

Jag är trött, seg, orkar inte nått, vill bara typ sova, eller egentligen vet jag inte ens vad jag vill längre. känner mig typ gravid, inte rätt tillfälle o absolut inte med rätt person, men kul tanke, undrar vad alla skulle säga ? What.. dom skule tro de var ett skämt, dock sanning!

Fick mig sömn i en o en halv timme idag, så jag tror min sjuka hjärna ställt in sig på att det skall vara okej o att det räcker. nej tack!

Har funderat en del, inte för att det ledser någon vart men ändå, resultatet blev att jag tror jag kan förändra världen, jag tror att jag kan vara ett typiskt exempel på christopher columbus, vill däremot inte upptäcka amerika eller något i den stilen, men visst kan jag.

Var dag lär man sig någonting nytt, idag har jag lärt mig att man inte kan berätta allt för sina föräldrar, det visste jag innan men nu är det bokfört o inristat i mitt huvud. usch vad dum jag är, jag är verkligen BÄST på att vara det.

nej, nej, nu orkar jag inte mer

Sleep tight / nan

Jag kom tillbaka.

Kärleken är verkligen så blind, efter flera tysen år av en drömbild man skapat sig på något eller nogon man tror verkligen är helt perfekt visar sig på bara ett fåtal timmar vara någonting helt annat. Hör o häpna, jag erkänner, jag gillar inte en person som är i en liknande situation, men vet ändå vad hon kommer o gå igenom förr eller senare.

Varför jag "sörjer" är för att jag vet hur det känns, o för en sekund hoppades jag på att vissa kunde förändras o att kanske du, kanske du hade lyckats, men det har du inte, jag är ledsen en jag var tvungen, nu kan jag skriva klart kapitlet i min bok o lämna den i något arkiv på stockholms naturhistoriska riksmuseeum. det känns fantastiskt. Samtidigt kämpar jag emot annat, bland annat mig själv.

Jag ska aldrig sjunka så lågt, att jag gör om samma misstag. att jag sedan år efter år, ska leva med att vara nedtryckt o känna mig värdelös. när i själva verket de inte finns någon som är det mer än du.

hoppas du får lida så som jag/ vi gjort.

so long

Först o främst, ska dom kunna stava, o det kan inte jag. ursäkta mig.