Sagan .

Okej, kära fans.. Senare ankomst än beräknat från Uddevalla, det är min ursekt att bloggen blivit sviken och ensam utan rader, har inget internet kvar där borta och jag känner mig utan det bokstavligen talat N A K E N.

Veckan har varit minst sagt ett energisugande ångestmoln, ja ni vet nog hur det kan fungera då. Jag har haft kvalitetstid för mig själv, vilket har visat sig onödigt för kontot är tomt och jag ligger nu som en klubbad säl framför laptopen med en dödlig influensa likt helvete, jag ser knappt tagenterna och jag har ångest så jag tror jag spolar ner mig själv i toaletten. Halsen har tjocknat med ca dubbla min vikt och huvudet tickar som en omb redo att sprängas vilken långsam sekund som helst. inte tala om att jag senaste veckan levt på frukt, proviva och blåbärssoppa, min sjuksköterska ville ta strypgrepp, vilket jag kan förstå, men mat just nu är lika med övernattning på toaletten, och med närmare eftertanke med huvudet i toalettstolen. Honestly.

Så mer negativt, jag är vansinnig, 4 personer i min närvaro riskerar att jag sätter ett skott i pannan på dom, och skal finns det så det räcker och blir över men det är en annnan saga.

Så då tänker ni, finns det något poritivt att komma med? Jovisst, gör det de. ALLTID. Kevin har ett ordföråd på kanske 30-40 ord, han kan ta på sig skorna och han har kissat på pottan, efter dagmamman en dag tog jag av han blöjan och det råkade infinna sig några minuter senare några små lortkulor på golvt, och han blev livrädd :) snutten, förstod inte att det inte var farligt, men nått var de som trilla ur dajmen och panikslagen springer han te mej och säger

- mamma, mamma, där,där!!! fasansfullt, skrämd från vettet, så nu kan jag ju säga adjöss till pottan tills han fyller 10! Smart Ivana, Smart!

Sen kan mina underbara prins pussas på riktigt, ibland sticker till o med tungan med, och jag känner mig älskad. slängkyssar får jag 100000 gånger om dagen och han kan verkligen flörta.. visst är det underbart med dom små trollen, herregud, ibland frågar jag mig själv vad jag hade gjort utan mitt barn, han är mitt liv, utan han är jag ingenting, med han lyser jag.

Tänk alla mammor där ute, vi är hjältinnor, vi är deras ljus i livet, vi är deras allt, och med dom är vi helade.

so long


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0