Självkänsla .
Nu är sommaren här och alla är överlyckliga. Reklamskyltarna visar vackra, smala, solbrända, lyckliga kvinnor som stolt visar upp senaste badmodet. Även män. Med bröstmuskler så stora att de fyller en C-kupa. Och hela världen är såå lycklig! Fast vänta ... sedan finns det ju den där jobbiga gruppen med folk med dåligt självförtroende. Sådana som gnäller över att man uppskattar en vacker kropp. Sådana som bryter mot lagen och krossar reklamskyltarna. Fy skäms på er! De kvinnorna och männen kan ju inte direkt rå för att de är smala och vackra heller. Visst, de är retuscherade och ingen människa ser ut så på riktigt, men, what the hell. Det ska ju vara skönhet!
Jag har övervägt att krossa reklamskyltar, men i stället för att vara jävligt arg (vilket jag egentligen är) så håller jag in magen lite extra när jag går förbi en sådan reklamskylt. Jag kommer på mig själv efteråt och skäms för att jag vet ju att jag är smartare än så.
Men sedan är det några jävla gubbar och kärringar som vill visa upp "vackra människor" som vi måste sträva efter att se ut som. Fastän de människorna inte ens finns! Det retuscheras till höger och vänster för att kvinnorna och männen ska se vackrare ut.
Sen finns de, bla. jag och många tusen till som verkligen lider och ibland även dör i strävan efter att bli vackra, att bli uppskattade och accepterade av ett samhälle som alltmer ställer krav på ens utseende. Ja, det kallas anorexi.
AN (anorexia nervosa) har den högsta dödligheten av alla psykiatriska störningar, Visste ni det ?
Umeå universitet har gjort en undersökning och kommit fram till att 52 procent av alla 17-åriga tjejer är missnöjda med sin kropp. I Sverige lider 20 000 personer av anorexi.
Går det inte att se reklamskyltssabotörerna på ett annat sätt? Kan det verkligen vara så brottsligt att rädda liv? Ursäkta mig om ni nu tycker att jag förespråkar våld mot reklamskyltar, men är det verkligen bara jag som tycker att världen är helt åt helvete när en fyraåring säger till sin mamma att hon inte vill ha glass för att hon bantar ?
Jag är inte perfekt jag heller, ibland frågar jag mig själv varför just jag ? men sen kommer stunder då jag tänker i dessa tankebanor, och jag börjar resonera med mina egna sjuka idealtankar, varför kan vi bara inte älska oss själva ?
