The Boss.
Fick sovmorgon av min skrutt, fruktansvärt tacksamt och välkommet, fick ligga och dra mig i sängen, eftersom han trivdes med att pilla mamma i näsan med napp och fingrar, det tyckte han var mysigt, haaah.
Drömde inatt att jag hade det vildaste sex någonsin, med en golvmopp ??? hmmm, börjar tro att det är dags att ligga! Har glömt vad det är och när jag gjorde det sist :) ooops!
Brutal ärlighet denna morgon från min sida, visst drömmer man konstiga saker, meeeeen detta tog priset, åter igen börjar man undra!
För inte såå längesen var det en jättegurka från mammas växthus som hon kom in med i mitt rum och bad mig testa och nu detta, jag var svettig av åtrå och jag njöt som aldrig förr, detta är inte bra någonstans!!!
Måste erkänna att jag känner mig äcklig upp i dagen!!!!
Nej, nu ska jag gå och slänga i lite tvätt, sen ska jag sussa brevid min groda.
/nan
Utbränd.
Dina ögon vattnades, Tårarna rullade ner över din kind.
Mörkret kom, svepte dig i sin kappa och vaggade dig in i natten.
In i glömskans korridorer, in i tidens tomrum.
Förevigt är ditt inre fyllt med smärta.
Ett hav av sot, som du stänger inne och ständigt flyr.
Sorgen spelar över ditt ansikte, ett spår av skönhet.
Historien står skriven i linjerna, öppet att tolka och tyda.
Men vem kan någonsin tyda dem rätt, läsa vad du låst inne?
Understrycka alla tankar, alla känslor. Se all smärta?
Ingen. Vilse i ett språk utan ord, förlorad i en sjö utav dina egna tårar.
Alla har vi dagar i detta liv vi undrar en massa saker, tiden går, men frågorna består. Jag skriver inte om allt som hänt i levet, för jag antar bara att de människor där ute som njuter av att se min olycka inte beöver veta hur mitt liv sett ut, egentligen tycker jag att dom inte ens har här att göra, men jag kan inte tvinga någon att gå, tyvärr...
Livet passerar och dagarna flyger förbi, idag är en dag då jag skulle kunna gräva ner mig själv och sova i hundratusentals år.. Det har sin anledning, utbrändhet, sinnesförvirrning, mens. HUH.
Annars är det nya mottot att vara positiv, men jag saknar låga dagar som denna, herregud, till och med askungen kan vara ett pms monster med akne och svettningar, skäms.
Jag kan skriva hur mycket som helst, jag har inga spärrar, när noågonting bara poppar upp i popupfönstret uppe i planeten gäller det att rycka till sig datan och skriva ner det, för annars är risken stor att det blir konsekvenser, som till ex. idag, överarbetad mamma med pms, samtidigt som jag inte har tid för att gå på toaletten och skita!!! I sin korthet.
Har även seperationsångest från min garderob, vill ha på mig allt eller ingenting, och det har resulterat i att jag kommer gå i morgonrock hela dagen, och så lär det bli.
Nu måste jag gå och tvätta.
Underbar lördag /nans
Älskade Mamma .
Mamma, du födde mig, du gav mig ett liv, ett liv jag inte alltid förstod meningen till..
Älskade mamma, Jag vet att du inte alltid känt glädje och lycka, inte heller har du haft ett lätt liv, många år och dagar har passerat i spillo och satt djupa sår, i ditt hjärta som aldrig läker. Du har alltid gjort ditt bästa, alltid försökt och gett allt, till oss, till alla...
Önskar det fanns ord, som kunde beskriva allt som jag känner och bär, men känslorna går inte att skriva eller förklara, hur mycket jag än försöker så lyckas jag aldrig få fram ett ord eller någonting som blir korrekt.
Mamma, i min själ och i mitt hjärta, finns så mycket smärta, Jag ber dig att förlåta mitt inte alltid så kloka beteende. Jag vet inte hur jag alltid ska ställa mig till frågor eller saker som sker, jag kan heller inte få fram vad jag ska göra med allt som händer, försöker vara positiv, försöker hela tiden sträva efter att göra dig stolt, men det känns som att jag aldrig lyckas, aldrig kommer ens i närheten av lyckas.
Du har alltid velat mitt bästa, du kämpar för att jag ska bli den dotter du alltid velat ha, jag vet att du gör det.
Mamma, jag är inte längre den jag en gång var, inte längre liten, inte heller stor.
Men mamma, du har alltid varit min ledstjärna på himlen, du har alltid varit den som visat vägen även om jag vände och tog en annan väg, mamma du måste förstå att jag måste uppleva livet som det är, jag måste få se alla sidor på gott och ont, jag kan inte lova dig att inte göra dig besviken, för det gör jag hela tiden.
Älskade mamma, jag gråter, nätterna igenom gråter jag av rädsla och tomhet, fruktar för allt, vill ju så gärna bli den du önskar att jag skulle bli, jag kämpar så mycket, du ser nog inte det, du ser nog inte hur rädd jag är, eller hur mycket jag älskar dig och pappa, ni är mitt allt.
Jag misslyckas, jag är misslyckad, har ju aldrig gjort som ni velat. Mamma och pappa jag önskar att ni någon gång i detta livet, kramar om mig och säger, " Nani, Vi är så stolta över dig! " för vad som helst, att jag dragit mig upp, att jag fött det finaste barn man kan önska, att jag försöker bli människa.
Ser mig i spegeln och jag undrar vem som står där ? Vem är hon som ser tillbaka på mig ? granskar mitt hår, ögon, alla konturer i spegelbilden ? Men jag ser igenting, jag ser ingenting förutom, någon som tittar på mig utan några svar alls.
Jag går sönder, jag bär en mask dagarna igenom, på kvällen, när ingen ser, blir kudden blöt av råtar som rinner och försvinner i tomma intet. Jag försöker förstå, och jag önskar att ni kunde förstå mig, men jag vet att ni inte kan det.
Jag vet inte mamma hur jag ska göra, jag vet inte hur man blir någon, Jag önskar bara att jag någon gång kunde göra er stolta, jag önskar att ni ville förstå.
Du är mitt allt, min ängel... Jag önskar dig lycka och glädje, älskar dig mer än allt på jorden Mamma.
Grattis på din födelsedag
Din Nanis
Mor och son .
Om, någon frågar mig om jag ångrat mig någon gång så är svaret, ALDRIG, för mitt liv är inget liv utan honom.
Utan hans skratt, lek, bus och barngalenskaper känner jag mig inte mänsklig. Hans sätt att visa kärlek till mig och hans utstrålning får mig verkligen att tänka på vilken underbar liten kille jag skapat, Under 9 långa månader, bar jag honom, stor som en flodhäst och flåsandes som en kamel som sprungit vasaloppet, En mardrömsförlossning där jag trodde inte bara en gång utan i 22 timmar att jag skulle dö! Sen efter all möda och besvär tittade två små ögon på mig, "hej mamma" då först då, insåg jag att jag skulle bli mamma på riktigt, jag VAR mamma. Den känslan kan inte köpas, inte skrivas eller förklaras, utan den finns i min kropp, i mitt hjärta. Jag är så stolt över honom, han har blivit så stor nu, han kan prta massor, han har ännu mer ännergi än innan, ungefär som ett fotbollslag när dom spelar match fast hela dagen då!
Visst somnar jag med honom varje kväll, visst kan jag bli arg på han 100 gånger på en dag, och visst kan jag vara enligt honom jättedum för att jag inte vill ta på oss och gå ut när det regnar så det flödar av vatten på vägarna, men allt jag gör, från det att jag vaknar tills det att jag lägger mig är att tänka på honom, Mat, bus, lek och så mycket mer. Jag älskar det.
Nu har jag även sattsat allt på skolan, Undersköterskeutbildning som kräver mycket tid och kraft, jag behöver snart ett jobb (extra/helg) och jag kommer vara mamma på heltid, Alltså 3 jobb!!!! Jag kan inte bli lyckligare när jag lyckats klara allt detta, för det kommer jag.
Kevin är min luft, mittt liv och jag är mamma till världens finaste pojke.
Ni andra män / killar där ute, nu när jag är mamma själv förstår jag vad och hur en förälder tänker, inte alltid välkommet med tjat från deras sda, men allt dom /vi gör gör vi får våra barns skull. Vi är ständigt oroliga, tänker på allt mellan himmel och jord, alla faror vårt barn kan möta.
Om du älskar din mamma, Mor och son emellan, så är det den absolut vackraste klippa du kan ha, mamma är den dyrbaraste gåva och en son är desamma för mamman.
Se bara på oss två.. inget kan skilja oss åt, vi gör allt tillsammans...
plutt
Fina underbara max...
Kan allt själv... :)
Dear Thursday.
Så mycket har hänt och vet inte riktigt hur jag skall uppdatera allt i sin helhet kort ? Så medans jag listar ut det hinner det oftast gå en timme, för här, vid datorn är jag fast.
För 2 veckor sedan var Hannah och Elvin hos oss, vi hade sååå roligt med pojkarna på Lekplatsen, herregud, vad busiga dom är, och vi bara skrattade, lägger upp lite bilder här och nu. Sen uppdaterar jag resten av tiden också, men virrig som jag är får jag ta ett minne i taget, Också en viktig anledning till varför jag har bloggen, annars lär jag väl glömma att jag är blond inom 24 timmar. Ja ni fattar.
Hannah och Elvin hos oss.. Enjoy..
Men hallå??! varför kollar du så på mig ?
Skulle det vara nått fel på att sitta i denna stora pöl med ALLA kläder på ?
Helt slut!!! Min prins efter allt bus o lek, somna som en liten liten bebis :)
Finally .
Äntligen Säger jag, just nu är jag trött som om jag glömt vad nätter med sömn är men batterierna är laddade och planeten snurrar för fulla varv :)
När det gäller skolan så är det verkligen inte vad jag trott eller hoppats på, snarare ännu bättre, så jag är full med förhoppningar och väntan. Böckerna är beställda och kommer när som helst.
Solen till och med lyser! Så efter lite vila ska jag lyssna på fågelkvittren, men måste därför lägga mig en stund medans lilleman sussar under sitt täcke i sitt rum.
Har plötsligt massa energi, massa skratt och tack vare klassen skrattar vi så vi grinar. Usch vad härligt.
Har verkligen ont om tid nu för tiden och jag ska göra mitt bästa för att hinna in och trycka några rader ett par gånger dagligen.
Puss Nan
Seven days .
Dagarna har rusat förbi, har bara svävat med och är totalt ur planeten där uppe.
För er som missat det har jag blivit intagen till Unsk - Omvårdnads utbildningen, 3 terminer sen är jag Unsk!, Lyckan är total och när jag fick beskedet hoppade jag till månen och tillbaka av lycka.
Så nu har jag fullt upp med planering, böcker ska beställas, DYRT! Barnomsorg måste fixas tidigare, och mycket, mer.
Helgen har varit enligt mig lugn, lite jobb, lite planering och utgång i Grebbestad i Lördags.
Kikar in ikväll / puss
Nothing worth crying.
Just a Dream .
Natalie
Jag tror vi är inte är skapta för varandra i denna värld ? Jag tror att vi 4 plus missarna är menade till en helt annan värld, där ingen kärlek är förbjuden, inga onda människor finns, när gräset är grönare och där blommorna på ängen luktar ljuvligt när vi hand i hand springer med vinden i vårt hår, när vi rullar i gräset orädda för ormar och spindlar, där barnen leker utan och kunna göra sig illa, där vi får vara vi, utan avundsjuka och rädsla för vad som komma skall.
Ska vi hitta den platsen du och jag ?
Älskar dig min underbara flicka, och jag önskar vi kunde hitta platsen där solen alltid skiner och stjärnorna faller när vi sitter under det stora trädet, när regnet faller och våra leenden på läpparna aldrig kan suddas ut.
Om jag inte kan få känna er nära i detta livet, så kan jag drömma och leva på att jag en dag får träffa er i vårt alldeles egna lilla paradis, bara vi och ingen ondska.
För evigt finns du kvar i mitt söndriga hjärta,
Lilla askungen
Mr Big .
Dom ögonen, dom läpparna och DEN kroppen, jag blir friterad uppifrån och ner. Hjälp!
Detta mina vänner, detta är orgasmvarning på högsta nivå.
Alltså, jag vet varken ut eller in, hjärtat bankar, pulsen är maximal i min späda kropp, fingrarna och munnen är extas, och jag kan ju tilllägga att jag svettas av värme. Jag vill ha han, och det är NU, Och jag pratar inte om Marcus Shenkenberg eller någon annan man utan kroppsbehårning, utan denne får mig att sväva på små rosa moln. Jag blir söt som socker, automatiskt. Huh.
Han är Mr Big, ända upp i dagen.
Kan inte slita mig från tanken en sekund, och detta är inte likt mig, jag blir orolig, tror jag kommer drabbas av en virusinfektion värre än den förkylning som bosatt sig i min kropp. Jag är vettskrämd, Ingen man får mig att känna rysningar i kroppen, det är detta som gör mig så nervös, jag avlider och det känns som han bosatt sig i lilla planeten där uppe.
Obotligt och ohälsosamt.
Tror jag har ett överskott på Östrogen, ett hormon i kroppen man kan ha nytta av, och de senaste åren har jag knappt haft någonting alls och poff så trollade fen med spöet, och jag fick ÖSTROGEN.
Med närmare eftertanke så är jag rätt komisk.
Behöver jag nämna vad jag behöver ?
- Nej vi väntar med det till nästa helg :)
Nu ska jag gå och läsa min bok, för hur mycket jag än knappar på tagenterna kommer inte Mr Big ut ur skärmen för att kyssa mig så knäna viker sig, men man kan ju alltid drömma.
Dröm sött, det ska jag.
Nann
Olycksfågel Javisst .
Men Hallå
Vareviga dag, vandrar jag runt i byn som en påse skit och idag av alla dagar kände jag mig som en absolut päron flaska.
Var måttligt snurrig i planeten när jag och Michel tog oss ner till Grebbestad, köpte trisslott utan vinst, åt en sjuhelsickes kebab med kebabsås ( vitlökssås, dom missuppfattade/ hörde fel vid beställning, hur det nu kan ske när dom hade 0 kunder förutom desperata oss) MAKE IT TWO.
Gick där nere och gjorde ingenting, vände mig mot Michel och utbrast - Hallå trodde vi kom hit för att se på nått, och han bara - Vad ska man se här ?
Precis, vad ska man se här ? Herregudars, det är högsäsong och inte en levande själ förutom några överskotts tyskar som åkt vilse, hur dum får man bli ? Vad trodde jag ?
Kalla detta ett seriöst liv, och tro det eller ej så har hela dagen varit precis som jag i vanliga fall är, EN påse skit, allt har gått fel, och jag har krockat två hela bilar, på en o samma dag, Hör och häpna.
Inget större, en dam som parkerade fel och lite skruvat, sen är det inget större, varför göra en scen av någonting som är så litet, och detta är absolut ingenting och sticka under bordet med, nono not me. Varför jag inte tar så illla vid mig beror nog på att bilen var/ är pappas och den andra bryr jag mig absolut inte om.
Så min dag har varit minst sagt turbulent, efter denna lilla incident, som om inte det kunde räcka så ? Nej utan helvetet var efter mig trotts att jag redan satt mig i pankakssmeten så det räcker, Tände eld på ett tomt cigarettfilter och brann nästan upp, och utskrattad av hela huset, till och med katterna vek sig av skratt. Så roligt, trodde jag skulle dö! Not!
Ja, som jag skrev tidigare idag, ingen söndag är den andra lik.
Dagens rosa moln : Statistiken ökar för var dag, och det värmer att folk är intresserade och anser att jag har någonting vettigt att komma med :) Jättekul, när avsikten inte är att bli bloggare fullt ut med 1000 läsare per dag. Bloggen är min avlastning och tillflyckt, när jag behöver "rastas" Thanks Fanz. Luv /Nan
Urblåst .
Hej Huvudvärk! Precis som baksmälla känns det, (haft det ynka 2 gånger i mitt liv, och tack det räcker) fast, aningen mer granatartat.
Dagens minuter tickar iväg och denna söndag är inte mycket utöver det vanliga, när veckans slut närmar sig och söndagen likaså, går jag i ide, den här dagen precis som vanligt önskar jag man tog bort, söndag är onödigt.
Totts att positiviteten är på sparlåga är inte jagdet, på något sätt har jag tagit mig igenom veckan med en helvetes förkylning, bergstoppar tvätt, matos i stormsus och en spritt språngande helgalen idag 21 månaders son med ett knäpp med fingrarna, och jag ser fram emot en ny vecka. Michel kommer idag och vi ska på äventyr, han, jag och Lillen. Vad vi ska göra har jag inga planer på att avslöja, eftersom jag tycker att jag delar med mig allt som sker i mitt liv och lite till, tycker jag att jag oss tre emellan kan behålla detta.
Chokladkakor, glass, friterat, har ätit som en elefant i helgen, och det är väl inte något att sticka under bordet med, men jag känner mig som ett svullo och inte nöjd.
lilleman sover som en bebis och jag möste röja upp hans mästerverk och fixa till mig, imorgon är det Gyn kl 10.30 och jag kan behöva piggas upp.
puss på musen
Avliden .
Nu är jag avliden, halsen vet jag inte om jag har kvar, huvudet sprängs och näsan rinner som floden Rehn i Tyskland.
Nu är det verkligen synd om mig, känns som jag blivit misshandlad av en katt och jag håller på att dö.
Ledsen fanz för dåligt bloggande, men jag är utslagen och ynklig, trampar på mig själv och ligger under täcket med datorn i hopp om att jag ska komma upp ur sängen med ett leende på läpparna.
Tror jag behöver en flaska Absolut Peach och Cosmopolitan för att komma på fötter, tro det eller ej, men neeeps, livet är inte rättvist, jag har trevligt med, lekplatsen som jag drar mig till och teletubbies är även mina favoriter nu, lilleman är smittad och nu är det bara resten av la liga familia som väntar på denna överförbara sjukdom.
Bortsett från detta skiner solen som aldrig förr, och jag ska försöka ta med mig armar, ben och huvudet upp ur sängen och gå.
Har levt på citroner och kaffe i 3 dygn och en o annan pannkaka borde kunna gå ner. Tappert försök om överlevnad kallas detta.
To be continued... Nan
Hjärtslag .
du kramades och pussades hela resan hem, vi åt pannkakor med grädde och sylt, det är bara våran grej, så gott, du och jag och våra pannkakor.
Nu sover du sött och tryggt i din stora säng, lugn, avslappnad och helt utmattad. Mycket skoj.
Jag känner trotts utmattnng i kroppen att mitt hjärta slår kärleksvolter, trodde inte det skulle ta så hårt att åka ner till Göteborg idag, men man inser ju aldrig att kraften minskar var dag som går. Kunde heller inte förvänta mig att jag skulle få leva på vatten, tuggumi och en bok, under dagen. Så det var korkat som vanligt att inte dra fram tankarna på mat förrän 15 ?
Fast det var ju trotts allt inte så sent som det brukar vara, frukost kl 18 är ingen konst när man heter Miss Ivana.
Jaja, tror inte jag kan eller orkar komma med någonting vettigare idag, känner mig bombhotad av min egen kropp. Men om, bara OM jag inte slocknar i sängen med boken jag är kär i just nu så kommer det säkert poppa upp någonting vettigt från mitt stilla sinne som jag delar med mig, Of course. As usual.
Mycket intryck varje dag och det pågår tankekrig i mitt huvud, det gäller och samla ihop allt innan jag yttrar mig.
Godkväll
Flickan ovanför .
Nätterna är fyllda med ångest och panik, kvävda med gråt och skrik, varför ? varför flyr jag, vad flyr jag ifrån ? varför är det ingen som vill förstå. Utan dig vid min sida är jag inte hel, ledsen, ständer jag alla fönster och släpper inte in. Dörren ska vara låst, tårarna ska svida, njuter av att lida.
Varför vill jag känna smärta? varför kan jag aldrig bara le och veta att du snart är i min famn igen, men ensam är jag nere i vårt hem, och ingenting lever inga rörelser, inget ljud. Bara ljudet av en andning tung, bara snyftningar, till och med ett kontrast av ljud av mina rårar som faller mot kudden.
Jag försöker så, jag försöker leva med allt, tar till mig ännu mer, jag kan inte sluta hjälåa, jag kan inte bara sluta tänka. Men jag går sönder av att se er lida.
Jag vet aldrig hur jag vaknar imorgon, men jag har förstått inebörden av ..
" Ensam är Stark "
Idag städade jag, för att min fina prins skulle komma hem, hade ju tänkt på honom och hans sorgsna ansikte fyllt med tårar när jag stängde dörren, jag orkar inte, varför ser jag han inte le, att prata med han idag trodde jag inte skulle beröra han så, han blev så ledsen, inom mig kände jag hur jag dog. Hur min röst började svika mig och jag blev tom på ord. Sen la jag på.. han sa att jag skulle göra det. Det högg i mitt hjärta, jag ville inte göra det, jag ville åka direkt, gå till Göteborg, spelar ingen roll.
Men jag gick ut. Fick lite luft. det blev lättare.
Jag saknar han så. Det gör ont.
Detta har jag sagt så många gånger, detta är min blogg, jag känner smärta, oro, ångest, sorg, glädje och det ger mig skuldkänslor att skriva här, men när jag å andra sidan tänker på att jag är en naturlig människa och att det är okej att vara sig själv, så varför ska man spela ett spel, ljuga och bära masken även här, där man inte kan se i mina ögon att jag är svart. Därför väljer jag att dela med mig av livets ting. För jag är ju trotts allt bara människa, även om jag inte känner mig som det ibland.
Till dig.
Du, bara du, hade mitt hjärta i din hand, herregud, du kunde göra vad du vill med det, jag sa aldrig emot. Jag trodde inte du kunde skada mig, trodde inte att två personer som älskade, kunde bli det du och jag är idag.
Sekunderna blev minuter, minuterna blev timmar, timmarna blev dagar, dagarna blev veckor, veckor blev månader och månader blev år, i mitt sinne ville jag släppa dig, få ut dig ur mitt liv efter allt hemskt och underbart, Jag gjorde allt, men lyckades aldrig, med tiden och med hjälp av dina ord och handlingar insåg jag dag för dag att du grävde ner mig, Jag växte starkare, du vill inte se mig lyckas, för jag var tjock, jag var ingen mamma, jag var värdelös, INGENTING VÄRD, och för varje mening och bråk och konflikt, kretsade dina anklagelser och ord i mitt huvud, jag var verkligen värdelös. Jag var verkligen ingenting värd, Jag kan inte träffa någon och bli lycklig, Jag Kan inte bli undersköterska eller ambukansförare som jag idag vet att jag kommer lyckas med, men då och enligt dig även idag så kan jag ingenting. Detta smärtar inom mig, Nu finns det inga tårar kvar till dig, dom har runnit klart. Jag har bara ilskan, för nu har jag insett vad du gjorde med mig. Du slet sönder hela mitt liv, du krossade den lilla självkänsla och värdighet som fanns kvar efter allt jag flytt och kommit ifrån.
En dag, träffade jag en kille, inte många dagar sedan, vi kan kalla han M, han var en kille som jag under lång tid, mött med blickar och hans ögon glittrade när dom såg in i mina. Jag träffade han för några lördagar sedan, han kramade om mig, och sa... "Vad har hänt med dig, vart har du tagit vägen, du som var Så vacker sist jag såg dig, du är vacker nu med, men jag är orolig"
En kille, vackraste jag sett i mina ögon, sa till mig att jag var vacker, JAG VACKER ? Då spelades allt jag skriver nu upp, alla åren, incidenterna och allt som hänt bara spelades upp i mitt huvud, jag växte den dagen, jag insåg vad du gjort med mig, ditt mål var att sänka mig, gräva ner mig, men älskade vän, du lyckades, inte för evigt, för här sitter jag nu, och ser ner på dig, jag ska trampa på dig resten av våra liv, du vet inte vad du hade och vad du förlorade.
Och jag är så tacksam mot M för de orden han sa. " du behöver inte göra något för att få mig att smälta "
Jag har förlorat så många år av min ungdom. Nu är det slut, banden är klippta, det nödvändigaste finns kvar och jag är så nöjd, för oavsett vad du säger, så betyder inte det längre nått, jag kommer inte lyssna, kommer inte bry mig.
I April visade du för mig vem du var. Och jag insåg att jag var så blind, jag var i din värld, nu när jag tagit mig ut, inser jag vilken lättnad, vilken frihet och vilken lycklig människa jag är.
Du har gett mig det finaste och det absolut bästa jag har i mitt liv, det är ALLT. Och jag gav dig det PLUS hela mitt liv, min själ och mitt hjärta, du hade allt i sin hand, krossade allt och kastade åt helvete, men jag hittade delarna igen och nu kan jag laga detta och bli Ivana. Jag kan bara inte förstå den kyla du har i ditt hjärta, du är så iskall, och hur kan du be mig om vissa saker, när du vet att mitt liv hänger på en skör tråd. det är frågor jag aldrig får svar på och jag kan leva med det. Det känns inte viktigt längre, Lång tid sökte jag en gnutta förståelse men alldeles förgäves.
Det är den sista sidan ur den boken och jag stängde den, brände alla minnen. Det är bara aska kvar.
Tycker jag fick med så mycket idag, och nu kan jag stänga och avsluta detta kapitlet, slänga det åt helvete och börja leva, jag kommer aldrig bli som förr, jag kommer bli starkare, bättre och gladare.
Jag är fri
En Känsla .
Du vände och vred dig gnällande i sängen
så jag lade mig bredvid dig
och smekte lätt din mjuka kind.
Jag nynnade sakta en vaggvisa
men du ville vara vaken en stund till.
Du öppnade ögonen och din blick mötte min.
Du lade din hand mot min kind.
Så låg vi länge.
Utanför rusade tiden förbi.
Här inne stod den still.
Så kröp du tätt intill mig.
Långsamt slöt du ögonen och somnade.
Så trygg. Så nära.
Din lilla hand var knuten och jag tänkte
att i den höll du mitt hjärta.
Så somnar du till slut
din lilla hand i min
Nyss var du ledsen
en tår glittrar ännu på din kind
Jag drar in din doft
och hela min själ fylls av dig
Just i denna sekund
är mitt liv fullkomligt
Med din lilla hand i min
Av mamma. Till dig min älskling
En mammas tårar torkar aldrig .
Förlåt min underbara ängel, för att jag måste göra så här, älskar dig för mycket för att förhindra detta.
O en dag kommer du förstå varför, men jag kan aldrig förlåta mig själv för den smärta du kommer känna resten av ditt liv i ditt hjärta, men jag lovar dig att jag kommer göra allt (även din pappa ) för att du ska ha det bra.
Mamma älskar dig så Kevin.
Förlåt.
mam
Sex som jag vill ha det .
Ibland har jag känt att jag inte passar in någonstans. Få människor verkar dela mina värderingar och min moral och i många fall förstår människor inte alls vad jag talar om.
Jag har nämnt det där med sex tidigare.
Jag antar att jag skulle kunna ligga varje dag om jag hade velat men jag väljer att helt enkelt inte göra det. Jag anser att det finaste jag kan ge en annan människa är mig själv och det gör jag genom just sex. Jag har aldrig förstått och kommer aldrig förstå människor som springer runt och knullar till höger och vänster.
Speciellt inte äldre människor. De säger att man ska behandla de äldre med respekt men det tänker jag helt sluta med. Visst är det väl något tragiskt över äldre herrar som sprider Klamydia likt en löpeld genom vårt avlånga land?
Vad får man ut av det undrar jag i mitt stilla sinne.
Att vaka upp brevid en främmande människa, en främmande kropp som man måste skriva upp namnet i en adress bok på för att minnas. För att inte tala om att skriva upp exakt vad man gjort sexuellt tillsammans med denna främmande människa, kanske har man pullat någon på ett tåg eller så har man slickat någon inne på en toalett på Nils Ericsons terminalen, haft en dubbel eller så har det varit riktigt kinky.
Tre eller fyra tjejer i samma stad, nemas problemas.
Fy fan alltså, jag blir så äcklad. Jag kan inte låta bli att se ner på sådana människor. Jag kan inte älska en sådan människa.
Jag trodde att så kallade svart böcker bara existerade på film, jag har fått motsatsen bevisad. Vad säger ni tjejer, skulle ni kunna vara tillsammans med en kille som likt en brunstig tjur knullat med allt på två ben? Fyra ben också för den delen, här var vi inte kräsna av oss.
Men jag är glad. Jag känner mig fantastisk och åtråvärd utan att behöva skvätta kroppsvätskor omkring mig. Jag så så in i helvetes jävla glad att jag äntligen fått lugn och ro. Jag vill slå mig själv med en stekpanna i ansiktet för att jag varit så dum. Aldrig mer ska jag låta mig luras, Hon har rätt ibland.
Många tror jag är en person som ligger runt, av vilken anledning vet jag inte, är det bara för att jag är snygg, jagtror jag har en poäng med inlägget som jg valt att publicera idag, bara för att en gång för alla föra klart för människor av det motsatta könet att bara för att man är snygg och attraktiv betyder inte det att 15 drinkar i baren får mig att sära på benen, som sagt det krävs andra omständigheter. Visst kan jag synda tankar ibland och önska att jag fick ligga med En hunk från Lost, men det är skillnad på fantasi och verklighet. Jag är inte den typen och kommer aldrig att bli. Men å andra sidan, finns det en man som är bedårande vacker, insidan speglar utsidan och jag känner han inte, bara vet vem han är, den där killen som jag sålde de fina dojjorna till på Pondus när jag jobbade där, och den killen gör mig knäsvag.
Så nu hoppas jag ni tar åt er, och har fått svar på frågorna, jag publicerar inga onödiga, löjliga komentarer, men svar får ni om det ens är värt att svara på, ni andra underbara, tack för alla komplimangen och jag hoppas också på att jag snart blir bra igen.
Nu har min Guldklimp vaknat, en hemsk mardröm tyngde han, mamma måste iväg och krama om.
/ Nan
Always togheter .
maybe by distance but never in heart
Älskar dig fortfarande Natalie Jensen
Smärtsam saknad i mitt hjärta, blir utan dig aldrig hel
Fredag morgon, jag är överkörd av en pansarvagn, med en mensvärk från helvetet och magen full av gelehjärtan. Hur många koppar kaffe jag druckit sedan kl 06, vet jag inte, har tappat räkningen. Ont och lider.
Idag ska jag försöka ta mig till Uddevalla och lämna lilleman till hans pappa, kommer inte längre än så. Lovat mig själv att leta reda på ljuslila gardiner till mitt rum, sen är det klart. Först då är jag nöjd.
Sitter ännu i morgonrock med en enda stor dread i håret och orkar inte göra nått, ser ut som att jag stoppat fringrarna i vägguttaget och det kommer krävas 2 hela balsam tuber från Urban för att reda ut denna röra, och jag orkar inte, känns inte aktuellt, då jag är ett vrak, och det skulle vara intressant att åka in sån här, bara för att se alla skräckslagna miner, sådanna som jag fick imorse när jag såg mig i spegeln. Nej nått måste göras, måste tänka på medmänniskorna med hjärtproblem.
I helgen ska jag sova, bara sova och inte resa mig upp ur sängen, ingen utgång som förra helgen, då jag drack på tok för mycket och ingenting hände trotts all alkohol. Jag tål inte mycket i vanliga fall, men i Lördags var jag så gott som nykter. Finns inget positivare enligt mig själv, när jag dricker gör jag inte annat än pratar, dansar och bjuder på mig själv, ibland lite väl mycket, sidar lite hud här och där och vaknar dagen efter, piggare än någonsin. Men denna helgen frestar det inte för fem öre. Jag ska måla naglarna, bada, och lyssna på regnet. Punkt.
Natalie, jag finns här för dig min lilla ängel, utan dig i mitt liv har jag varit vilsen, ensammare än någonsin, var sekund har du funnits i mina tankar. Jag behöver dig vid min sida. Hand i hand, ska vi springa på en vacker äng, du och jag, barnen ska leka under det stora trädet, och Wilma O Tuva ska ligga och mysa. Jag ska hålla dina händer livet ut och ta bort det dumma.
Idag ska jag få krama dig, en kram utan ord, bara två små sorgsna hjärtan som slår i ett slag tillsammans.
Din Nansis.
Ett Brev .
Funderar på den enklaste vägen ut, öresundsbron ? eller varför inte gå raka vägen till Falks begravningsbyrå och beställa kistan ?
Nej,, Nej, nej, jag skojar, ska inte dö nu, inte min tur än, detta är bara sånt som icke-gudtroende människor tänker. jag tänker enbart i dessa banor när jag har halsfluss, influensa eller magsjuka, och i detta fall nu där min cysta på höger äggstock måste bort.
Och som vanligt har jag alltid trott att jag varit döende.
Så nu när denna förbannelse är avklarad (så gott som ) så väntar jag på ännu ett brev, nämligen intagningsbeskedet från undersköterskeutbildningen, anledningen till att det kommer upp info här nu som ett popup- fönster är för att jag inte varit riktigt i mitt sinnesfulla bruk,senaste veckan, mycket åka till Näl och annat kaotiskt, men ursäkterna åt sidan, så är jag här nu och det är det som räknas.
Nästa vecka skall brevet komma, men när är en fråga som bara skolan vet. Attans också.
Soo Back to reality...
Måndag hemska kväll beger vi oss till Ikea för att köpa garderob och självklart kommer vi i sista sekund, Jag som är så fruktansvärt impulsiv människa hade denna gång planerat min garderob på Ikeas hemsida och allt var ju bestämt in i minsta cm. För att göra en lång historia kort, blev det inget av mödan värt, blev ingen garderob den dagen, jag var ursinnig, trött, förbannad och hatade Ikea över allt på hela jorden. Just därför åkte jag tillbaka på tisdagen, utan tvekan fast tidigt på tisdag morgon, och hem kom jag med garderob och nattduksbord, och gränslöst nöjd är jag, har ju så mycket kläder att jag inte ens vet längre vad jag har. Jag är tillfredsställd och har någonstans att lägga nästan allt.
Igår har jag storstädat, lagat middag och lekt på lekplatsen nästan hela dagen, så idag skulle de bli vila, trodde jag.
En cysta med blod (5,5 cm ) brast troligen imorse och jag har nog mens, värker utav helvete och jag kräks som en gris, och det är inte direkt en hit att kräkas galla, för jag minns inte när jag åt senast, för det var inte idag eller igår, så någon kraft kan jag inte direkt påstå att jag har kvar.
Härom dagen försökte jag äta,barnpotioner i en hel dag, och jag tror aldrig jag suttit vid matbordet så många timmar i hela mitt liv som jag satt då, frukosten var värst, tog mig 57 minuter att äta upp en vetekaka med ost på och ett glas mjölk, inte nog med det var jag glömsk och illamående hela dagen. Underbart.
Tänk om jag bara kunde börja leva ett normalt liv igen, utan näringsdrycker, tvång och ångest. Tänk att bara kunna leva, äta vad man vill när man vill.
Hoppas kan jag inte sluta göra.
Och så kommer vi till godiset, mens är det nog jag fått, eftersom jag kan äta godis, nu måste jag rusa och köpa.
Nu kom jag på det. Yes.
Nan...
