Flickan ovanför .
Dagarna i ända, är jag i en bubbla, en bubbla som växer sig starkare för var dag som går, när spricker den ?
Nätterna är fyllda med ångest och panik, kvävda med gråt och skrik, varför ? varför flyr jag, vad flyr jag ifrån ? varför är det ingen som vill förstå. Utan dig vid min sida är jag inte hel, ledsen, ständer jag alla fönster och släpper inte in. Dörren ska vara låst, tårarna ska svida, njuter av att lida.
Varför vill jag känna smärta? varför kan jag aldrig bara le och veta att du snart är i min famn igen, men ensam är jag nere i vårt hem, och ingenting lever inga rörelser, inget ljud. Bara ljudet av en andning tung, bara snyftningar, till och med ett kontrast av ljud av mina rårar som faller mot kudden.
Jag försöker så, jag försöker leva med allt, tar till mig ännu mer, jag kan inte sluta hjälåa, jag kan inte bara sluta tänka. Men jag går sönder av att se er lida.
Jag vet aldrig hur jag vaknar imorgon, men jag har förstått inebörden av ..
" Ensam är Stark "
Nätterna är fyllda med ångest och panik, kvävda med gråt och skrik, varför ? varför flyr jag, vad flyr jag ifrån ? varför är det ingen som vill förstå. Utan dig vid min sida är jag inte hel, ledsen, ständer jag alla fönster och släpper inte in. Dörren ska vara låst, tårarna ska svida, njuter av att lida.
Varför vill jag känna smärta? varför kan jag aldrig bara le och veta att du snart är i min famn igen, men ensam är jag nere i vårt hem, och ingenting lever inga rörelser, inget ljud. Bara ljudet av en andning tung, bara snyftningar, till och med ett kontrast av ljud av mina rårar som faller mot kudden.
Jag försöker så, jag försöker leva med allt, tar till mig ännu mer, jag kan inte sluta hjälåa, jag kan inte bara sluta tänka. Men jag går sönder av att se er lida.
Jag vet aldrig hur jag vaknar imorgon, men jag har förstått inebörden av ..
" Ensam är Stark "
Idag städade jag, för att min fina prins skulle komma hem, hade ju tänkt på honom och hans sorgsna ansikte fyllt med tårar när jag stängde dörren, jag orkar inte, varför ser jag han inte le, att prata med han idag trodde jag inte skulle beröra han så, han blev så ledsen, inom mig kände jag hur jag dog. Hur min röst började svika mig och jag blev tom på ord. Sen la jag på.. han sa att jag skulle göra det. Det högg i mitt hjärta, jag ville inte göra det, jag ville åka direkt, gå till Göteborg, spelar ingen roll.
Men jag gick ut. Fick lite luft. det blev lättare.
Jag saknar han så. Det gör ont.
Detta har jag sagt så många gånger, detta är min blogg, jag känner smärta, oro, ångest, sorg, glädje och det ger mig skuldkänslor att skriva här, men när jag å andra sidan tänker på att jag är en naturlig människa och att det är okej att vara sig själv, så varför ska man spela ett spel, ljuga och bära masken även här, där man inte kan se i mina ögon att jag är svart. Därför väljer jag att dela med mig av livets ting. För jag är ju trotts allt bara människa, även om jag inte känner mig som det ibland.
Till dig.
Du, bara du, hade mitt hjärta i din hand, herregud, du kunde göra vad du vill med det, jag sa aldrig emot. Jag trodde inte du kunde skada mig, trodde inte att två personer som älskade, kunde bli det du och jag är idag.
Sekunderna blev minuter, minuterna blev timmar, timmarna blev dagar, dagarna blev veckor, veckor blev månader och månader blev år, i mitt sinne ville jag släppa dig, få ut dig ur mitt liv efter allt hemskt och underbart, Jag gjorde allt, men lyckades aldrig, med tiden och med hjälp av dina ord och handlingar insåg jag dag för dag att du grävde ner mig, Jag växte starkare, du vill inte se mig lyckas, för jag var tjock, jag var ingen mamma, jag var värdelös, INGENTING VÄRD, och för varje mening och bråk och konflikt, kretsade dina anklagelser och ord i mitt huvud, jag var verkligen värdelös. Jag var verkligen ingenting värd, Jag kan inte träffa någon och bli lycklig, Jag Kan inte bli undersköterska eller ambukansförare som jag idag vet att jag kommer lyckas med, men då och enligt dig även idag så kan jag ingenting. Detta smärtar inom mig, Nu finns det inga tårar kvar till dig, dom har runnit klart. Jag har bara ilskan, för nu har jag insett vad du gjorde med mig. Du slet sönder hela mitt liv, du krossade den lilla självkänsla och värdighet som fanns kvar efter allt jag flytt och kommit ifrån.
En dag, träffade jag en kille, inte många dagar sedan, vi kan kalla han M, han var en kille som jag under lång tid, mött med blickar och hans ögon glittrade när dom såg in i mina. Jag träffade han för några lördagar sedan, han kramade om mig, och sa... "Vad har hänt med dig, vart har du tagit vägen, du som var Så vacker sist jag såg dig, du är vacker nu med, men jag är orolig"
En kille, vackraste jag sett i mina ögon, sa till mig att jag var vacker, JAG VACKER ? Då spelades allt jag skriver nu upp, alla åren, incidenterna och allt som hänt bara spelades upp i mitt huvud, jag växte den dagen, jag insåg vad du gjort med mig, ditt mål var att sänka mig, gräva ner mig, men älskade vän, du lyckades, inte för evigt, för här sitter jag nu, och ser ner på dig, jag ska trampa på dig resten av våra liv, du vet inte vad du hade och vad du förlorade.
Och jag är så tacksam mot M för de orden han sa. " du behöver inte göra något för att få mig att smälta "
Jag har förlorat så många år av min ungdom. Nu är det slut, banden är klippta, det nödvändigaste finns kvar och jag är så nöjd, för oavsett vad du säger, så betyder inte det längre nått, jag kommer inte lyssna, kommer inte bry mig.
I April visade du för mig vem du var. Och jag insåg att jag var så blind, jag var i din värld, nu när jag tagit mig ut, inser jag vilken lättnad, vilken frihet och vilken lycklig människa jag är.
Du har gett mig det finaste och det absolut bästa jag har i mitt liv, det är ALLT. Och jag gav dig det PLUS hela mitt liv, min själ och mitt hjärta, du hade allt i sin hand, krossade allt och kastade åt helvete, men jag hittade delarna igen och nu kan jag laga detta och bli Ivana. Jag kan bara inte förstå den kyla du har i ditt hjärta, du är så iskall, och hur kan du be mig om vissa saker, när du vet att mitt liv hänger på en skör tråd. det är frågor jag aldrig får svar på och jag kan leva med det. Det känns inte viktigt längre, Lång tid sökte jag en gnutta förståelse men alldeles förgäves.
Det är den sista sidan ur den boken och jag stängde den, brände alla minnen. Det är bara aska kvar.
Tycker jag fick med så mycket idag, och nu kan jag stänga och avsluta detta kapitlet, slänga det åt helvete och börja leva, jag kommer aldrig bli som förr, jag kommer bli starkare, bättre och gladare.
Jag är fri
Kommentarer
Postat av: Mig&Maxim
Jag visste de nu har du tagit det första steget mot den underbara ängen, och vi kommer att springa igenom den tillsammans en dag, och jag är så glad för att M. Kan ge dig styrka tack till dig, du måste vara en underbar människa som kan muntra upp min ängel imellanåt. Miss you
Trackback
