Älskade Mamma .
Mamma, du födde mig, du gav mig ett liv, ett liv jag inte alltid förstod meningen till..
Älskade mamma, Jag vet att du inte alltid känt glädje och lycka, inte heller har du haft ett lätt liv, många år och dagar har passerat i spillo och satt djupa sår, i ditt hjärta som aldrig läker. Du har alltid gjort ditt bästa, alltid försökt och gett allt, till oss, till alla...
Önskar det fanns ord, som kunde beskriva allt som jag känner och bär, men känslorna går inte att skriva eller förklara, hur mycket jag än försöker så lyckas jag aldrig få fram ett ord eller någonting som blir korrekt.
Mamma, i min själ och i mitt hjärta, finns så mycket smärta, Jag ber dig att förlåta mitt inte alltid så kloka beteende. Jag vet inte hur jag alltid ska ställa mig till frågor eller saker som sker, jag kan heller inte få fram vad jag ska göra med allt som händer, försöker vara positiv, försöker hela tiden sträva efter att göra dig stolt, men det känns som att jag aldrig lyckas, aldrig kommer ens i närheten av lyckas.
Du har alltid velat mitt bästa, du kämpar för att jag ska bli den dotter du alltid velat ha, jag vet att du gör det.
Mamma, jag är inte längre den jag en gång var, inte längre liten, inte heller stor.
Men mamma, du har alltid varit min ledstjärna på himlen, du har alltid varit den som visat vägen även om jag vände och tog en annan väg, mamma du måste förstå att jag måste uppleva livet som det är, jag måste få se alla sidor på gott och ont, jag kan inte lova dig att inte göra dig besviken, för det gör jag hela tiden.
Älskade mamma, jag gråter, nätterna igenom gråter jag av rädsla och tomhet, fruktar för allt, vill ju så gärna bli den du önskar att jag skulle bli, jag kämpar så mycket, du ser nog inte det, du ser nog inte hur rädd jag är, eller hur mycket jag älskar dig och pappa, ni är mitt allt.
Jag misslyckas, jag är misslyckad, har ju aldrig gjort som ni velat. Mamma och pappa jag önskar att ni någon gång i detta livet, kramar om mig och säger, " Nani, Vi är så stolta över dig! " för vad som helst, att jag dragit mig upp, att jag fött det finaste barn man kan önska, att jag försöker bli människa.
Ser mig i spegeln och jag undrar vem som står där ? Vem är hon som ser tillbaka på mig ? granskar mitt hår, ögon, alla konturer i spegelbilden ? Men jag ser igenting, jag ser ingenting förutom, någon som tittar på mig utan några svar alls.
Jag går sönder, jag bär en mask dagarna igenom, på kvällen, när ingen ser, blir kudden blöt av råtar som rinner och försvinner i tomma intet. Jag försöker förstå, och jag önskar att ni kunde förstå mig, men jag vet att ni inte kan det.
Jag vet inte mamma hur jag ska göra, jag vet inte hur man blir någon, Jag önskar bara att jag någon gång kunde göra er stolta, jag önskar att ni ville förstå.
Du är mitt allt, min ängel... Jag önskar dig lycka och glädje, älskar dig mer än allt på jorden Mamma.
Grattis på din födelsedag
Din Nanis
