Utbränd.
Kvar blev tystnaden, fylld med allt som inte blev sagt.
Dina ögon vattnades, Tårarna rullade ner över din kind.
Mörkret kom, svepte dig i sin kappa och vaggade dig in i natten.
In i glömskans korridorer, in i tidens tomrum.
Förevigt är ditt inre fyllt med smärta.
Ett hav av sot, som du stänger inne och ständigt flyr.
Sorgen spelar över ditt ansikte, ett spår av skönhet.
Historien står skriven i linjerna, öppet att tolka och tyda.
Men vem kan någonsin tyda dem rätt, läsa vad du låst inne?
Understrycka alla tankar, alla känslor. Se all smärta?
Ingen. Vilse i ett språk utan ord, förlorad i en sjö utav dina egna tårar.
Alla har vi dagar i detta liv vi undrar en massa saker, tiden går, men frågorna består. Jag skriver inte om allt som hänt i levet, för jag antar bara att de människor där ute som njuter av att se min olycka inte beöver veta hur mitt liv sett ut, egentligen tycker jag att dom inte ens har här att göra, men jag kan inte tvinga någon att gå, tyvärr...
Livet passerar och dagarna flyger förbi, idag är en dag då jag skulle kunna gräva ner mig själv och sova i hundratusentals år.. Det har sin anledning, utbrändhet, sinnesförvirrning, mens. HUH.
Annars är det nya mottot att vara positiv, men jag saknar låga dagar som denna, herregud, till och med askungen kan vara ett pms monster med akne och svettningar, skäms.
Jag kan skriva hur mycket som helst, jag har inga spärrar, när noågonting bara poppar upp i popupfönstret uppe i planeten gäller det att rycka till sig datan och skriva ner det, för annars är risken stor att det blir konsekvenser, som till ex. idag, överarbetad mamma med pms, samtidigt som jag inte har tid för att gå på toaletten och skita!!! I sin korthet.
Har även seperationsångest från min garderob, vill ha på mig allt eller ingenting, och det har resulterat i att jag kommer gå i morgonrock hela dagen, och så lär det bli.
Nu måste jag gå och tvätta.
Underbar lördag /nans
Dina ögon vattnades, Tårarna rullade ner över din kind.
Mörkret kom, svepte dig i sin kappa och vaggade dig in i natten.
In i glömskans korridorer, in i tidens tomrum.
Förevigt är ditt inre fyllt med smärta.
Ett hav av sot, som du stänger inne och ständigt flyr.
Sorgen spelar över ditt ansikte, ett spår av skönhet.
Historien står skriven i linjerna, öppet att tolka och tyda.
Men vem kan någonsin tyda dem rätt, läsa vad du låst inne?
Understrycka alla tankar, alla känslor. Se all smärta?
Ingen. Vilse i ett språk utan ord, förlorad i en sjö utav dina egna tårar.
Alla har vi dagar i detta liv vi undrar en massa saker, tiden går, men frågorna består. Jag skriver inte om allt som hänt i levet, för jag antar bara att de människor där ute som njuter av att se min olycka inte beöver veta hur mitt liv sett ut, egentligen tycker jag att dom inte ens har här att göra, men jag kan inte tvinga någon att gå, tyvärr...
Livet passerar och dagarna flyger förbi, idag är en dag då jag skulle kunna gräva ner mig själv och sova i hundratusentals år.. Det har sin anledning, utbrändhet, sinnesförvirrning, mens. HUH.
Annars är det nya mottot att vara positiv, men jag saknar låga dagar som denna, herregud, till och med askungen kan vara ett pms monster med akne och svettningar, skäms.
Jag kan skriva hur mycket som helst, jag har inga spärrar, när noågonting bara poppar upp i popupfönstret uppe i planeten gäller det att rycka till sig datan och skriva ner det, för annars är risken stor att det blir konsekvenser, som till ex. idag, överarbetad mamma med pms, samtidigt som jag inte har tid för att gå på toaletten och skita!!! I sin korthet.
Har även seperationsångest från min garderob, vill ha på mig allt eller ingenting, och det har resulterat i att jag kommer gå i morgonrock hela dagen, och så lär det bli.
Nu måste jag gå och tvätta.
Underbar lördag /nans
Kommentarer
Trackback
