Mor och son .
Många gånger händer det att jag bara vill sätta mig ner och skriva ner min kärlek i ord, men jag kan inte det, Finner inga ord för min kärlek till min underbara ängel, Ord efter ord, beskrivning efter beskrivning, kärleken bara växer och jag växer med den likaså.
Om, någon frågar mig om jag ångrat mig någon gång så är svaret, ALDRIG, för mitt liv är inget liv utan honom.
Utan hans skratt, lek, bus och barngalenskaper känner jag mig inte mänsklig. Hans sätt att visa kärlek till mig och hans utstrålning får mig verkligen att tänka på vilken underbar liten kille jag skapat, Under 9 långa månader, bar jag honom, stor som en flodhäst och flåsandes som en kamel som sprungit vasaloppet, En mardrömsförlossning där jag trodde inte bara en gång utan i 22 timmar att jag skulle dö! Sen efter all möda och besvär tittade två små ögon på mig, "hej mamma" då först då, insåg jag att jag skulle bli mamma på riktigt, jag VAR mamma. Den känslan kan inte köpas, inte skrivas eller förklaras, utan den finns i min kropp, i mitt hjärta. Jag är så stolt över honom, han har blivit så stor nu, han kan prta massor, han har ännu mer ännergi än innan, ungefär som ett fotbollslag när dom spelar match fast hela dagen då!
Visst somnar jag med honom varje kväll, visst kan jag bli arg på han 100 gånger på en dag, och visst kan jag vara enligt honom jättedum för att jag inte vill ta på oss och gå ut när det regnar så det flödar av vatten på vägarna, men allt jag gör, från det att jag vaknar tills det att jag lägger mig är att tänka på honom, Mat, bus, lek och så mycket mer. Jag älskar det.
Nu har jag även sattsat allt på skolan, Undersköterskeutbildning som kräver mycket tid och kraft, jag behöver snart ett jobb (extra/helg) och jag kommer vara mamma på heltid, Alltså 3 jobb!!!! Jag kan inte bli lyckligare när jag lyckats klara allt detta, för det kommer jag.
Kevin är min luft, mittt liv och jag är mamma till världens finaste pojke.
Ni andra män / killar där ute, nu när jag är mamma själv förstår jag vad och hur en förälder tänker, inte alltid välkommet med tjat från deras sda, men allt dom /vi gör gör vi får våra barns skull. Vi är ständigt oroliga, tänker på allt mellan himmel och jord, alla faror vårt barn kan möta.
Om du älskar din mamma, Mor och son emellan, så är det den absolut vackraste klippa du kan ha, mamma är den dyrbaraste gåva och en son är desamma för mamman.
Se bara på oss två.. inget kan skilja oss åt, vi gör allt tillsammans...
plutt
Fina underbara max...
Kan allt själv... :)
Om, någon frågar mig om jag ångrat mig någon gång så är svaret, ALDRIG, för mitt liv är inget liv utan honom.
Utan hans skratt, lek, bus och barngalenskaper känner jag mig inte mänsklig. Hans sätt att visa kärlek till mig och hans utstrålning får mig verkligen att tänka på vilken underbar liten kille jag skapat, Under 9 långa månader, bar jag honom, stor som en flodhäst och flåsandes som en kamel som sprungit vasaloppet, En mardrömsförlossning där jag trodde inte bara en gång utan i 22 timmar att jag skulle dö! Sen efter all möda och besvär tittade två små ögon på mig, "hej mamma" då först då, insåg jag att jag skulle bli mamma på riktigt, jag VAR mamma. Den känslan kan inte köpas, inte skrivas eller förklaras, utan den finns i min kropp, i mitt hjärta. Jag är så stolt över honom, han har blivit så stor nu, han kan prta massor, han har ännu mer ännergi än innan, ungefär som ett fotbollslag när dom spelar match fast hela dagen då!
Visst somnar jag med honom varje kväll, visst kan jag bli arg på han 100 gånger på en dag, och visst kan jag vara enligt honom jättedum för att jag inte vill ta på oss och gå ut när det regnar så det flödar av vatten på vägarna, men allt jag gör, från det att jag vaknar tills det att jag lägger mig är att tänka på honom, Mat, bus, lek och så mycket mer. Jag älskar det.
Nu har jag även sattsat allt på skolan, Undersköterskeutbildning som kräver mycket tid och kraft, jag behöver snart ett jobb (extra/helg) och jag kommer vara mamma på heltid, Alltså 3 jobb!!!! Jag kan inte bli lyckligare när jag lyckats klara allt detta, för det kommer jag.
Kevin är min luft, mittt liv och jag är mamma till världens finaste pojke.
Ni andra män / killar där ute, nu när jag är mamma själv förstår jag vad och hur en förälder tänker, inte alltid välkommet med tjat från deras sda, men allt dom /vi gör gör vi får våra barns skull. Vi är ständigt oroliga, tänker på allt mellan himmel och jord, alla faror vårt barn kan möta.
Om du älskar din mamma, Mor och son emellan, så är det den absolut vackraste klippa du kan ha, mamma är den dyrbaraste gåva och en son är desamma för mamman.
Se bara på oss två.. inget kan skilja oss åt, vi gör allt tillsammans...
plutt
Fina underbara max...
Kan allt själv... :)
Kommentarer
Trackback
