Identitet .
This is a story about a girl named Lucky...
Early morning, she wakes up
Knock, knock, knock on the door
It's time for makeup, perfect smile
It's you they're all waiting for
They go...
"Isn't she lovely, this Hollywood girl?"
And they say...
She's so lucky, she's a star
But she cry, cry, cries in her lonely heart, thinking
If there's nothing missing in my life
Then why do these tears come at night
Lost in an image, in a dream
But there's no one there to wake her up
And the world is spinning, and she keeps on winning
But tell me what happens when it stops?
They go...
"Isn't she lovely, this Hollywood girl?"
And they say...
"Best actress, and the winner is...Lucky!"
"I'm Roger Johnson for Pop News standing outside the arena waiting for Lucky"
"Oh my god...here she comes!"
Isn't she lovely, this Hollywood girl?
She is so lucky, but why does she cry?
If there's nothing missing in her life
Why do tears come at night?
Frågor som finns i mitt huvud, som aldrig blir besvarade. Jag ber och ber, önskar och hoppas, hur mycket jag än försöker, får jag inga svar.
När kommer solen skina ? När börjar berg-och-dal-banan vända sin färd uppåt ?
Tror inte någon känner igen mig längre, hur hamnade jag egentligen här ? Vem är jag ?
Har min så kallade " Identitet" som den smala Ivana, den sjuka. Och det är det jag försöker behålla, min Identitet, min så kallade identitet, just nu kretsar allt kring den och Kev. Inget annat. Jag har ett kontrollbehov av allt, men framför allt av det som kretsar runt mig och det sjuka som den djävulska sjukdomen pressar in i mitt sinne.
Jag undrar hur länge jag ska orka kämpa emot, önskar att jag kunde ge upp, har verkligen inget annat att leva för än min underbara son. Jag lever inte ens för mig själv, för vad är jag, jag är noll utan min identitet, jag är en mes om jag väger 100 gram mer nu än vad jag gjorde i morse, finns det någon som kan säga " jag förstår " för de flesta tänker sina egna tankar.
Så otroligt lätt att döma efter ett ord, ett ynka ord som står till förklaring av en sjukdom så många tjejer (oftast väldigt unga) och killar (få ) LIDER utav och i de värsta fallen dör utav.
Måste ju ligga något bakom sjukdomen eller hur ? Ni utomstående som bara hör Anorexi, ätstörningar, bullimi, kan ni förklara er!
Ni har en poäng i att anorektiker svälter, att bulimiker hettsäter och kräks, men vart börjar det och kan ni försöka förstå en ätstörd människa ? kan ni innan ni dömer försöka ta reda på grunderna till att personen är sjuk, att ni dömer direkt när en person säger "jag har en ätstörning" alla möjliga sjuka tankar utan att ens veta vad dessa sjukdomar är.
Innan jag själv hamnade där jag är nu, gjorde jag exakt samma sak. Jag ångrar det idag, och jag antar att detta är mitt straff. Jag förtjänar detta helvete jag genomlider.
Gå in på aftonbladets hemsida och klicka er till "kvinna" läs sedan där.
Jag har ingen lust till något, speciellt nu när jag inte längre kan trösta mig mer med att jag varit sjuk i 2 år men enligt Läkarna och dom där på kliniken ligger sjukdomen långt bakom i tiden, den har växt och växt, och brytit ut när jag var som svagast. när jag var sorgsnast och när jag var som ensamast.
När jag då trodde att jag inte kunde må sämre, visste jag nte hur jag skulle må idag, precis som idag vet jag inte hur jag kommer på när jag fyller 22 eller när min älskade ängel, min son fyller 2. Det är skrämmande när jag tänker på hur jag kommer må om jag inte tar emot hjälpen när det ännu inte är hopplöst.
Men hoppet, ljuset slocknar för var dag som går.
Var dag är en kamp, om mat, motion och vikt. En kamp mellan mig och djävulen, för det är det det är.
Sweethearts .
Kan uppdatera kort Uddevalla.
Jag och lilleman satte oss i bilen och for iväg, först till Trollhättan och skrota bilen, sen körde pappa och bror oss till Hannah och Elvin där vi skulle tillbringa ett par underbart roligt och skrattfyllda timmar, och om igen som gång på gång får dom oss att gråta av skratt, vi hade så roligt.
Barnen lekte nakenfisar, vi lagade vår traditionmat som vi brukar när vi ses Tacos, sen gic k vi ut till lekplatsen, oj vad bus och lek det blev. Jag var helt färdig. Momentalt frågade jag mig själv hur jag skulle ta mig och Kev hem levande. Jag var packad för sängen. Hem kom vi och även levande, vandrade lite på torp innan vi satte oss på bussen och fick köpt lite nödvändigt.
Väl hemma hann jag lägga ifrån mig påsar och väckor, sen stupade vi BÅDA TVÅ i Kevs säng, mamma knackade, ropade på mig så jag skulle ta mina mediciner, men utan ett ljud från mig, jag var överkörd av ett lok.
Men det var värt absolut varenda svettdroppe, absolut varenda tår och varenda påminnelse om mitt magont. Vi hade det toppen.
Hoppas, hoppas, hoppas så mycket på att ni kommer till oss snart gullungar, så vi kan busa här också.
Vill dela med mig av lyckan..
Enjoy / nans
Trött Nee inte jag...
Så fina och underbara dessa två. Helt sjukt vad avslappnade ni får oss, och så glada. <3
miss you gajs.
Fullt upp, från att solen går upp och tills den gått ner. ALLTID
är han inte söt ? han är helt underbar, en riktig liten rockare, spec. när han hör
"jag är en gummibjörn"
Jag och min Juvel
Vi har kul, Men Elvin undrar vad tusan mamsen sysslar med :)
Opps, vad roliga ideer våra mammor har, thi thi
Ursinnig .
Hujeda mig vad vansinnig jag har varit idag och det med rätta.
Allt började så fint och bekvämt med Limedricka och cocosolja, för att sedan efter lång väntan på STRANDEN avslutas i tragedi. Jag hade föreställt mig Edsvik i sitt vackra jag, med några dussin barnfamiljer, pubertetsflickor och illaluktande tonårspojkar som just stigit in i fasen målbrottet. My point is, att jag skulle få lite lung och ro, komma bort från Tanums idyllen och sola, läsa orgasboken för 5 gången och lösa lite enkla korsord. Allt detta och inte ens i närheten kom jag. Av vad jag hoppats på.
Allt började redan vid infarten till kampingen där jag kommer på att jag glömt mitt leverne hemma ( cigg ) men efter lite ångest kom jag över det.
Parkeringen eller Parkeringarna var fulla, med allt i sin omfattning, antar att dessa körkortsbundna idioter inte vet hur man parkerar eller var man få parkera, det stod bilar kors/tvärs och jag tror inte dom tänkte på hur dom skulle parkera eller var dom skulle stå, målet var ju att bara ställa sig någonstans.
Jaja, efter ca 24 timmar parkerar jag lugnt och stilla, behöver jag nämna kära läsare att jag har väldigt dåligt tålamod och blir lätt irriterad på människor som agerar på orimliga och oförklarliga sätt ?
Sen bar det av mot playan, med ett leende på läpparna och ögon som kisar mot solen kommer jag in på strandområdet, och med ett häpet uttryck, FULLT.
Norska, finska, danska, tyska och säkert arabiska - vita arslen som ligger i princip på varandra för att få sol på varje liten kroppsdel, inkl. de privata delarna. men det är en annan historia. Letade efter en liten springa att krypa in i får att få plats, men det var ju som att placera ett jumbjetplan i en bilkö på aoutobahn. OMÖJLIGT, hade ju kunnat gå om jag velat lägga mig mellan benen på en norsk, men jag avstod. Hittade en vrå och låg i kanske 20 minuter för att vara exakt då. Sen fick jag migrän av att lyssna på deras snack om ingenting vettigt så jag bestämmde mig för att åka hem.
Allt gick bra därefter kom hem välbehållen men någon jubelidiot hade parkerat bakom mig bil och jag backade bak i den och väntade på föraren för att hon skulle flytta bilen. Jag var inte skyldig ett enda öre så jag kunde bara vrida nyckeln och köra iväg, vilket jag gjorde, och om ni undrar varför jag är så dum och repar mn bil så är det för att jag skall till trollhättan och skrota den imorrn. Så enkelt är det.
Trotts att det var några timmar sedan jag kom hem så har jag inte lugnat mig. Ska därför gå och äta galiamelon och röka.
Imorgon ska vi till Hannah och Elvin, vi ska kanske till Emaus eller göra annat skoj. SAKNAT DOM SÅ...
puss nan
Kev badar, mamma solar, sen rundar vi av med en cigg innan Grebbestad.
Nedan är på lekplatsen ikväll, åååh vad vi busade, och GUD Kevin vad mamma älskar dig.
Mamma, ge mig en puss nu, kom närmare.
Mamma, Ja vill unga...
Vinkar och säger hejdå "ED - DA "
O så Wilma såklart, hon var ju också med. Hon passar Kevin, hon följer efter han och jamar överallt. Eftersom han varje morgon vill till lekplatsen. kl sju då! och hon följer lydigt efter.
Älskar min Prins Kevin och min lilla Prinsessa Wilma "mima"
Hate Sundays .
Jag - Aj vad mina tarmar kurrar, det hörs ner till Grebbestad och tillbaka!
Pappa - Magen säger : åååh vad gott det är med kaffe.
Pappa är anti-kaffe-på-tom-mage.
Haha, i denna familjen upplever man allt mellan himmel och jord.
och så var det söndag igen, jag hatar söndagar, många olika anledningar, men värmen och solen räddar dagen, annars hade jag väl grävt ner mig under täcket och blivit bästis med godisskålen som ser övergiven och ensam ut på mitt nattduksbord. Vi kommer rätt bra överrens.
Men eftersom dagen är räddad så ska jag även idag se till att solen har en mening, ska sola.
Trotts att jag efter många om och men inte tog mig till stranden igår, är det ett måste idag. Ska ligga med min bok och läsa, dricka en lemonad och bli brunare.
Kev, är nu på G upp för trappan för nya äventyr och jag vet att han har någonting absolut förbjudet i kikarn och jag måste stoppa det.
Annars blir det inga glada miner.
/Nannis
Djävulshorn .
Trött som en bebis känner jag mig, trotts att jag sovit bort en del av dagen. Skulle kunna sova tills nästa vecka, men man kan ju inte få allt.
har idag ventilerat mina tankar, planer och ambitioner. Så mycket jag vill göra, om man ändå kunde göra allt på en och samma dag, sen hade det ju inte varit dumt med några miljoner i spargrisen som man kunde ha och röra sig med.
Nej får helt enkelt lugna ner mig.
Börjar bli lite smått oroad över min hälsa. Någonting känns inte riktigt som det ska. Och för första gången känner jag mig inte döende och är då rädd för att jag kanske just denna gång är det eftersom jag inte känner mig så, är ni med ?
Ne sansa dig!
Idag har jag inte gjort någonting jag kan skryta med, det skulle ju i så fall vara att jag bäddat min säng, solat och lekt för mycket, utöver de jag klarar av.
Sen är jag en social person och ensamhet får mig att bara sitta och glo in i en vägg eller bara i tomma intet och tycka förbaskat synd om mig själv. Och idag när mamma, pappa och Kev åkte på utflyckt, var jag så rastlös att jag somna som en minigris med Wilma i knät. Tragiskt.
Imorgon är det Lördag och soligt ska det vara, jag ska nog dra mig i kragen och åka till stranden, får övertala någon av dom kära familjemedlemmarna att åka med för jag kan behöva assistans när jag blir täckt med sand och stenar. När jag dessutom inte får lyfta en bok.
Ne ska gå och titta på månen. Sen sova.
Pussi /Nans
Änglar .
Kevin klättrade upp på gruset och gick fram till korten och pussade på dom båda, mest mormors kort, jag brast i tårar, mamma och mina mostrar tog Kevin och gick, jag kunde inte stå på benen.
Saknar er så mycket, varje sekund önskade jag att ni kunde se min son, eran lilla Nannas barn. Jag vet att det hade varit er önskan, och inte förrän vi åkte därifrån insåg jag att ni var med oss hela tiden.
Oh mama .
Dagen börjar lida mot sitt slut och aldrig förr har jag varit så lycklig och varm i hela kroppen för att ha kommit hem, har till och med skurat toaletten på mina bara knän, hah, de ni.
Älskar min toalett! älskar min dusch, jag älskar allt!
Innan vi reste städade jag hela mitt crib kliniskt och ändå var det dammigt när jag kom hem, så idag har dagen innehållit, vanish, Jif och dammtrasor, och vi ska inte tala om tvätt, har tvättat säkert ett tiotal maskiner. jag är trött och minsann inte så kaxig nu när ryggen håller på och gör mig förlamad.
Har nattat lillen och nu måste jag snart natta mig med, är så trött och sliten. Han är och har varit fruktansvärt mammig ända sedan han kom hem från sin pappa sist, tror han var där för länge sist gång. Även om jag vet att han har det bra, för det har han, så är det för lång tid utan mig. och jag vet varken ut eller in. Det är ju förståeligt att han saknar mig, det som smärtar mest är att han tror jag ska lämna han, vart jag än går tror han att jag lämnar honom, inte ens toaletten får jag lov att gå till. Och inte ens mormor och morfar duger just nu.
Snart tappar jag fotfästet.
på tal om mammig, Wilma är också rädd för att jag ska lämna henne, idag grina hon för att vi skulle till Ica. men hon blev glad när vi kom hem. Vad sänder jag ut för signaler ? Jävla Svikare!
Här är lite "semesterbilder" från mobilen, har inte lyckats hitta min digitalkamera :( oops.
Säg mig ? varför tappar jag alltid bort väskor,plånböcker och kameror ? det har börjat bli en tradition.
Enjoy/ nans
Borta bra men hemma bäst .
Med närmare eftertanke kallar jag det för en djävulsk utmaning. Inget internet, ingen dusch och ingen toalett, inga speglar, massa mat och snacks och absolut inget nöje.
För första året av alla gånger har denna varit den absolut värsta.
Jag har så gott som sett hela Europa, sovit i en husbil, duschat typ en gång i veckan, sovit bland myror och skitit på en vind full av spindlar.
Jag har pissat på en grasmatta bakom ett skul som skall föreställa en utedass ( av fobi för sådanna ) och allt detta pga min skräck för spindlar och ormar. TYCK SYND OM MIG!
Jag har svårt för närkontakt med oliga kroppsvätskor och illaluktande sådana, och på senare tid ger det mig kvaljningar. Tro mig, jag har lidit.
Den 4 Juli startade resan den 6 Juli kl 03.00 var vi framme i Graz hos min moster i Österrike, trött av att kört nästan 1000 km fick jag inte sova. samma kväll var det bara och bita ihop och köra 500 till!.
Slutdestinationen var vårt hus i Bosnien som är under renovering, och jag säger bara det 39 grader i skuggan och ingen dusch eller toalett fick mig att känna mig som om min kropp höll på att ruttna, jag är inte van.
Första dagarna sprang jag som en dåre och hoppades på att jag åtminstånde hade tak inne på dassrt så att jag slapp oroa mig för att en spindel skulle trilla ner i badet och bita ihjäl mig. Men det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig.
3 dagar innan vi skulle ner till havet och kusten så blir det oväder al over the country. och pappa och mamma konstaterar att det är onödigt att åka dit, och dom har en poäng för vad ska man göra där när det varken går att bada eller sola. För första gången händer detta, har aldrig hänt oss tidigare, sååå vi beslutar oss för att åka hem tidigare och hoppas på att det blir bättre hemma.
Nu är jag helt slut, ska gå och lägga mig i solen, är vitare nu än när jag åkte hemifrån för 3 veckor sedan. Kevin är nog den ända av oss alla som njutit för fulla lass, har har haft så kul med hela släkten och huset där nere. Dom skämde bort han totalt.
skriver sen.
ska lägga upp lite bilder på hela nöjet också..
PUUSS /Nan
Frågor utan svar .
Jag vet inte hur jag ska andas längre, hur jag ens ska hantera all sorg som finns inuti mig. Så mycket att jag nätterna igenom, gråter och skriker, vem är det som jagar mig ? vem är jag så rädd för ?
Känns som att ni har det så bra utan oss, att vi verkligen är ute ur ert liv, för alltid. Men jag kan leva med det också, jag kan läsa och höra av andra om ni mår bra, det känns viktigast ändå.
Lämnar er ifred, med ett stort tomrum innom oss, ingenting är viktigt, bara ni har det bra.
Igår kväll kändes det som att jag höll långsamt på att kvävas, bad mamma se till Kev en liten stund, satte mig i bilen (vilket jag borde låtit bli kanske) och åkte till graven i Grebbestad, satt på knän där en stund och tårarna bara rann, Varför?
Ville inte åka därifrån, ville bara stanna.
Natten har inte direkt varit rik på sömn och det känns som att jag blivit överkörd av en pansarvagn, ligger kvar och det kommer när som helst köra över igen och igen.
Resan är runt hörnet och jag känner inte ens för att åka, men det finns inga alternativ, vill inte förstöra resan för dom andra, bara att le och driva med.
Kev har tröttnat på teletubbies för tillfället och jag måste ha med kaffe, annars är risken enorm att jag somnar här och nu.
ÄLSKAR ER SÅ FRUKTANSVÄRT MYCKET.
Kevin - mammas underbara ängel, utan dig hade jag inte levt. älskar dig gränslöst... mam
mammas solstråle .
Kan man vara så lik pappa - mamma är stolt över dig Kevin
Little Sunshine .
Kära Läsare, ledsen för dåligt bloggande de senaste dagarna, men har haft så fullt upp och jag säger bara vilken röra.
Flytten är done, packningen inför resan är almost done och jag är någorlunda utvilad.
Gårdagen var även den fullspäckad, tog bilen till Uddevalla och hämtade passet, hämtade Kev och handlade mat till husbilen, fantastiskt underbart väder och Solen sken. Trodde inte jag skulle bli så sentimental när jag såg Kev, gud vad jag hade saknat honom, tårarna glänste i ögonen och jag gjorde allt för att hålla tillbaka.
Vi lekte sedan på lekplatsen med andra barn i nästan 2 timmar, sedan åt vi kvällsmat och sov som prins och prinsessa, han vaknade några gånger letade efter mig i sömnen och somnade lika fort när han såg sin mam brevid. Jag var hel, jag är hel när jag har han brevid mig.
Vissterligen är det ingen bra ursekt allt detta, men jag lovar att skärpa mig, en fråga kvarstår och det är hur jag ska överleva, 4 långa veckor i Bosnien/Kroatien utan att blogga ? Fråga mig inte, överlever jag det så överlever jag ALLT.
På torsdag eller fredag bär det av, som vanligt finns det inom vår familj aldrig något fast datum, ALDRIG, vi är lite så udda. gaaah, tro mig även jag stör mig på det.
Grebbestad - Bohusläns pärla, jag vandrar där på gatorna (eller ska jag säga gatan ? ) varenda eviga dag, en gång i tiden var allt detta mitt liv, rulla runt från krog till krog, lekte barbiedocka och trivdes som fisken i vattnet. Vad hände ?
Nu när jag åter igen flyttat tillbaka hit, undrar jag vad som egentligen hände ? Hur, säg mig någon hur kunde jag leva ens ?
Jag är inte skapt för detta! Jag vill ut, storstad, typ Malmö, Stockholm, Inte Grebbestad och ABSOLUT INTE Tanum. Jag är livrädd för att fastna här, och se min generation bestående av bönder och lokala fyllon, och i värsta fall om man inte har så mycket att falla för, gå och kära ner sig i någon av dom, NEJ tack!
Jag gråter bara av tanken, jag är en social människa, gillar att vara anonym, allt det som speglar mig, finns INTE här. Här vet alla när jag stänger toalettdörren för att bajsa och kissa. Det är kvävande.
Hur mycket jag än fruktar en flytt så ska jag härifrån och det är snart.
Nu sover lillen och jag väntar ett seriöst samtal, måste gå och lägga mig i solen. Sedan ska jag packa.
Puss/ nan
Broken .
|
