| Det är svårt att leva med den börda jag bär. Liver glider isär. Förstår inte vad jag gör för fel. Jag är inte längre hel. Tomheten värker, hjärtat plågas av varje slag. För varje dag blir jag bara mer svag. Svårt att leva, svårt att dö. Svårt att andas i meterdjup snö. Jag kvävs, vad är det som krävs, för att leva normalt igen? Hur länge ska man orka? Jag kan inte längre mina tårar torka. Jag sitter ensam i natten, tänker på allt. Trygghet och mod det rinner inte längre i mitt blod. Och jag gråter en flod. Ögonen svider, jag vill bara dra täcket över huvudet. Jag önskar att jag slapp all den här skiten, min själ har blivit så sliten. Jag ställer en fråga, Varför lever jag? Men tystnaden återstår. Vem kan hjälpa ett hopplöst liv? |
|
|
|
