Identitet .

Denna låt, får mig att gråta mig till somns, gråta bakom ratten, tappa matlusten, falla i en depression, men utan den låten i mina öron, existerar jag inte...




This is a story about a girl named Lucky...

Early morning, she wakes up
Knock, knock, knock on the door
It's time for makeup, perfect smile
It's you they're all waiting for
They go...
"Isn't she lovely, this Hollywood girl?"
And they say...

She's so lucky, she's a star
But she cry, cry, cries in her lonely heart, thinking
If there's nothing missing in my life
Then why do these tears come at night

Lost in an image, in a dream
But there's no one there to wake her up
And the world is spinning, and she keeps on winning
But tell me what happens when it stops?
They go...
"Isn't she lovely, this Hollywood girl?"
And they say...


"Best actress, and the winner is...Lucky!"
"I'm Roger Johnson for Pop News standing outside the arena waiting for Lucky"
"Oh my god...here she comes!"

Isn't she lovely, this Hollywood girl?
She is so lucky, but why does she cry?
If there's nothing missing in her life
Why do tears come at night?



Frågor som finns i mitt huvud, som aldrig blir besvarade. Jag ber och ber, önskar och hoppas, hur mycket jag än försöker, får jag inga svar.

När kommer solen skina ? När börjar berg-och-dal-banan vända sin färd uppåt ?

Tror inte någon känner igen mig längre, hur hamnade jag egentligen här ? Vem är jag ?
Har min så kallade " Identitet" som den smala Ivana, den sjuka. Och det är det jag försöker behålla, min Identitet, min så kallade identitet, just nu kretsar allt kring den och Kev. Inget annat. Jag har ett kontrollbehov av allt, men framför allt  av det som kretsar runt mig och det sjuka som den djävulska sjukdomen pressar in i mitt sinne.

Jag undrar hur länge jag ska orka kämpa emot, önskar att jag kunde ge upp, har verkligen inget annat att leva för än min underbara son. Jag lever inte ens för mig själv, för vad är jag, jag är noll utan min identitet, jag är en mes om jag väger 100 gram mer nu än vad jag gjorde i morse, finns det någon som kan säga " jag förstår " för de flesta tänker sina egna tankar.

Så otroligt lätt att döma efter ett ord, ett ynka ord som står till förklaring av en sjukdom så många tjejer (oftast väldigt unga) och killar (få ) LIDER utav och i de värsta fallen dör utav.
Måste ju ligga något bakom sjukdomen eller hur ? Ni utomstående som bara hör Anorexi, ätstörningar, bullimi, kan ni förklara er!

Ni har en poäng i att anorektiker svälter, att bulimiker hettsäter och kräks, men vart börjar det och kan ni försöka förstå en ätstörd människa ? kan ni innan ni dömer försöka ta reda på grunderna till att personen är sjuk, att ni dömer direkt när en person säger "jag har en ätstörning"  alla möjliga sjuka tankar utan att ens veta vad dessa sjukdomar är.

Innan jag själv hamnade där jag är nu, gjorde jag exakt samma sak. Jag ångrar det idag, och jag antar att detta är mitt straff. Jag förtjänar detta helvete jag genomlider.

Gå in på aftonbladets hemsida och klicka er till "kvinna" läs sedan där.

Jag har ingen lust till något, speciellt nu när jag inte längre kan trösta mig mer med att jag varit sjuk i 2 år men enligt Läkarna och dom där på kliniken ligger sjukdomen långt bakom i tiden, den har växt och växt, och brytit ut när jag var som svagast. när jag var sorgsnast och när jag var som ensamast.

När jag då trodde att jag inte kunde må sämre, visste jag nte hur jag skulle må idag, precis som idag vet jag inte hur jag kommer på när jag fyller 22 eller när min älskade ängel, min son fyller 2. Det är skrämmande när jag tänker på hur jag kommer må om jag inte tar emot hjälpen när det ännu inte är hopplöst.

Men hoppet, ljuset slocknar för var dag som går.
Var dag är en kamp, om mat, motion och vikt. En kamp mellan mig och djävulen, för det är det det är.











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0