Frågor utan svar .
När vet man att solen skiner ?
Jag vet inte hur jag ska andas längre, hur jag ens ska hantera all sorg som finns inuti mig. Så mycket att jag nätterna igenom, gråter och skriker, vem är det som jagar mig ? vem är jag så rädd för ?
Känns som att ni har det så bra utan oss, att vi verkligen är ute ur ert liv, för alltid. Men jag kan leva med det också, jag kan läsa och höra av andra om ni mår bra, det känns viktigast ändå.
Lämnar er ifred, med ett stort tomrum innom oss, ingenting är viktigt, bara ni har det bra.
Igår kväll kändes det som att jag höll långsamt på att kvävas, bad mamma se till Kev en liten stund, satte mig i bilen (vilket jag borde låtit bli kanske) och åkte till graven i Grebbestad, satt på knän där en stund och tårarna bara rann, Varför?
Ville inte åka därifrån, ville bara stanna.
Natten har inte direkt varit rik på sömn och det känns som att jag blivit överkörd av en pansarvagn, ligger kvar och det kommer när som helst köra över igen och igen.
Resan är runt hörnet och jag känner inte ens för att åka, men det finns inga alternativ, vill inte förstöra resan för dom andra, bara att le och driva med.
Kev har tröttnat på teletubbies för tillfället och jag måste ha med kaffe, annars är risken enorm att jag somnar här och nu.
ÄLSKAR ER SÅ FRUKTANSVÄRT MYCKET.
Kevin - mammas underbara ängel, utan dig hade jag inte levt. älskar dig gränslöst... mam
Jag vet inte hur jag ska andas längre, hur jag ens ska hantera all sorg som finns inuti mig. Så mycket att jag nätterna igenom, gråter och skriker, vem är det som jagar mig ? vem är jag så rädd för ?
Känns som att ni har det så bra utan oss, att vi verkligen är ute ur ert liv, för alltid. Men jag kan leva med det också, jag kan läsa och höra av andra om ni mår bra, det känns viktigast ändå.
Lämnar er ifred, med ett stort tomrum innom oss, ingenting är viktigt, bara ni har det bra.
Igår kväll kändes det som att jag höll långsamt på att kvävas, bad mamma se till Kev en liten stund, satte mig i bilen (vilket jag borde låtit bli kanske) och åkte till graven i Grebbestad, satt på knän där en stund och tårarna bara rann, Varför?
Ville inte åka därifrån, ville bara stanna.
Natten har inte direkt varit rik på sömn och det känns som att jag blivit överkörd av en pansarvagn, ligger kvar och det kommer när som helst köra över igen och igen.
Resan är runt hörnet och jag känner inte ens för att åka, men det finns inga alternativ, vill inte förstöra resan för dom andra, bara att le och driva med.
Kev har tröttnat på teletubbies för tillfället och jag måste ha med kaffe, annars är risken enorm att jag somnar här och nu.
ÄLSKAR ER SÅ FRUKTANSVÄRT MYCKET.
Kevin - mammas underbara ängel, utan dig hade jag inte levt. älskar dig gränslöst... mam
Kommentarer
Trackback
