Little Sunshine .

Kära Läsare, ledsen för dåligt bloggande de senaste dagarna, men har haft så fullt upp och jag säger bara vilken röra.

Flytten är done, packningen inför resan är almost done och jag är någorlunda utvilad.

Gårdagen var även den fullspäckad, tog bilen till Uddevalla och hämtade passet, hämtade Kev och handlade mat till husbilen, fantastiskt underbart väder och Solen sken. Trodde inte jag skulle bli så sentimental när jag såg Kev, gud vad jag hade saknat honom, tårarna glänste i ögonen och jag gjorde allt för att hålla tillbaka.

Vi lekte sedan på lekplatsen med andra barn i nästan 2 timmar, sedan åt vi kvällsmat och sov som prins och prinsessa, han vaknade några gånger letade efter mig i sömnen och somnade lika fort när han såg sin mam brevid. Jag var hel, jag är hel när jag har han brevid mig.


Vissterligen är det ingen bra ursekt allt detta, men jag lovar att skärpa mig, en fråga kvarstår och det är hur jag ska överleva, 4 långa veckor i Bosnien/Kroatien utan att blogga ? Fråga mig inte, överlever jag det så överlever jag ALLT.

På torsdag eller fredag bär det av, som vanligt finns det inom vår familj aldrig något fast datum, ALDRIG, vi är lite så udda. gaaah, tro mig även jag stör mig på det.

Grebbestad - Bohusläns pärla, jag vandrar där på gatorna (eller ska jag säga gatan ? ) varenda eviga dag, en gång i tiden var allt detta mitt liv, rulla runt från krog till krog, lekte barbiedocka och trivdes som fisken i vattnet. Vad hände ?
Nu när jag åter igen flyttat tillbaka hit, undrar jag vad som egentligen hände ? Hur, säg mig någon hur kunde jag leva ens ?

Jag är inte skapt för detta! Jag vill ut, storstad, typ Malmö, Stockholm, Inte Grebbestad och ABSOLUT INTE Tanum. Jag är livrädd för att fastna här, och se min generation bestående av bönder och lokala fyllon, och i värsta fall om man inte har så mycket att falla för, gå och kära ner sig i någon av dom, NEJ tack!

Jag gråter bara av tanken, jag är en social människa, gillar att vara anonym, allt det som speglar mig, finns INTE här. Här vet alla när jag stänger toalettdörren för att bajsa och kissa. Det är kvävande.

Hur mycket jag än fruktar en flytt så ska jag härifrån och det är snart.


Nu sover lillen och jag väntar ett seriöst samtal, måste gå och lägga mig i solen. Sedan ska jag packa.

Puss/ nan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0