A little Cinderella Story

En gång i tiden, var jag min egen fiende, jag gjorde mig illa, andra gjorde mig illa, jag var rädd, sårbar, ömtålig, skör, svag, jag var " flickan från ett krig" , " Hon med anorexi", " hon mobbade" AND SO ON.. Herregud, jag var så långt nere, begravd i allt detta, men jag tog mig upp! Fattar ni? JAG KLARADE det.. och idag är jag, JAG, och hur jag än är så är jag bara mig, för det finns bara en av mig, det är underbart. Jag har klarat av så mycket.. och det gör ont i mig att veta att jag på min väg gjort andra ledsna, men livet är ju så, vi blir sårade och vi sårar. Jag ska berätta för er om någonting som slog mig igår.. Min lille prins är nu 4.5 år, snart 5 år!!! Hur kan tiden sprungit iväg så.. men det är inte det jag tänker på i första hand.. det är var jag var och vilket liv jag levde när jag var lika gammal som min älskade son är nu.. Jag var mellan liv och död.. i ett krig med min 9 månaders lillebror och mamma ständigt på flykt och nya gömställen för att inte bli dödade. Min pappa, han var skadad och låg o koma... Berättar mer om detta lite mer detaljerat. Inte en hel bok, men en del som där och då.. det jag minns och det jag har glimtar kvar av långt där inne..


Om en stund, eller imorgon.. har jobbat idag :) och behöver läsa ut min fina, fina bok. Imorgon ringer klockan tidigt igen och jag ska jobba. MEN jag lovar att det kommer en fortsättning på detta, en början och ett slut på mina första 5 år..


puss

Pussis

Hej bloggisen..

Satt här ute i solnedgången och tankarna for runt i huvudet, och jag var bara tvungen att blicka bak, hur mycket händer egentligen inte på ett år? ställde mig den frågan, och herre vilket minnesflöde. de är nästan så man blir rädd. man har lixom fått vänner, mist vänner, börjat på nya projekt, avslutat och stängt dörrar, gått några steg fram och öppnat nya, men hela tiden varit mitt i det hela, det kanske låter lite rörigt, men jag tror att det gör det för att det är det. För hur man än ser på det så minns man vissa händelser klart men andra har man valt att förtränga, packa ner i den stora lådan, gömma undan och låta bli att gräva i det eller ta fram det, för att det är oviktigt eller känsligt? hur som helst så kommer det ju fram till slut igen och man funderar över det.

Jag läser snart ut en bok, helt klart en av de bästa böckerna i min historia, en sann berättelse. Ingen kan väl vid detta laget undgått det som hände i Arboga? de så kallade " Arbogamorden".. Hur som helst så har det släppts en bok som heter " varför gråter inte Emma?" GUD vilken bok, så himla ofattbart verkligt fast ändå så overkligt. Man läser, och det känns som att man är där just då. Måste bara läsas. TÅRARNA hinner lixom inte torka förräns du vänder sida och nästa flodvåg kommer. Jag mår bra av att läsa sådanna böcker, för jag är en person med ett tungt bagage, en del av det står ju här i bloggen men det är väl en fis i rymden egentligen. Men även den som har sett och upplevt det mesta i min ålder kan ibland bli lite för bekväm och när jag då läser/ ser någonting gripande, så får jag gråta ut, på ett skönt sätt, sörja med andra och en tanke om att jag trotts allt har det fruktansvärt bra, jag har det bästa man kan önska sig.


Rörigt värre, men så är det i min värld just nu.
Jag minns så mycket, och varje dag i resten av mitt liv kommer jag bära mycket inom mig, på gott och ont. Jag ser ändå trotts allt inte negativt på någonting, utan alltid en ljusglimt i det svarta. Varför vet jag inte ens själv, men det kan vara för att jag bearbetar på mitt sätt och jag har funnit ett sätt att göra det på, skriva och läsa.


Många gånger får jag höra " underbart att se att du är så hel/ lycklig/ frisk/ och fulländad idag jämfört med hur det var när du gick igenom det hemska som varit" Visst finns det inget bättre än det att höra, och jag vet att det är så! För idag mår jag bra! Imorgon vet jag inte hur det kommer vara, vad som kommer hända eller hur det kommer bli.


Miss I

Gud så himla kul vi hade det! :)

Hejje.

Vi börjar kvällens inlägg med att hoppa över blogguppehållet, det kan lätt bli ett återkommande fenomen att ständigt ha bloggpauser, så denna gången struntar vi i det. Jo.. var var jag? Jag mår fint, tackar som frågar, det är helt okej här. Idag är det min o M's dag, så himla perfekt, just nu sitter han o kollar på fotboll med katten o jag sitter här perfekt

Jobbade på skolan idag och igår, tummen upp för det, men efter jobbet var jag som vanligt helt färdig. så Vi skrev nota o åkte o handlade, fick världens vackraste bukett med blommor från mannen i mitt liv, mina favoritblommor i en bukett han pekat ut, jag är så lyckjligt lottad. Iiiiiii :) Rosa och vita liljor, brudslöja, rosa/vita stora rosor o allt inplastat i cellofa,n :) till detta fick jag en favoritnalle, en Bukowski, ni vet väl att jag aldrig blir för stor för sånt. Hur som helst, ett litet rött hjärta på foten fanns o jag blir helt varm i kroppen, av mig fick han en liggande groda med guldkrona på huvudet :) o en nalle som ser ut som min :) det kallar jag symboliskt.O tillsammans ser jag nu detta på vår hylla.. OM jag bara kunde komma på ett enkelt sätt med detta med bilder o bloggisen så hade jag lagt upp direkt o visat er, men jag erkänner mig besegrad av jobbet idag o är helt slut som artist o människa, men jag ska försöka fixa detta imorgon då jag o lillfisen är lediga :) Ska bli skönt att vila upp sig en dag såhär mitt i veckan. 

Nu ska jag ta mig skål nr 2 med glass, banan, strössel o cola/choklad sås, MUMS! Ha en mysig kväll o sov sött PUSS O KRAM Nans