My little Me .
En gång i tiden, var jag min egen fiende, jag gjorde mig illa, andra gjorde mig illa, jag var rädd, sårbar, ömtålig, skör, svag, jag var " flickan från ett krig" , " Hon med anorexi", " hon mobbade" AND SO ON.. Herregud, jag var så långt nere, begravd i allt detta, men jag tog mig upp! Fattar ni? JAG KLARADE det.. och idag är jag, JAG, och hur jag än är så är jag bara mig, för det finns bara en av mig, det är underbart. Jag har klarat av så mycket.. och det gör ont i mig att veta att jag på min väg gjort andra ledsna, men livet är ju så, vi blir sårade och vi sårar. Jag ska berätta för er om någonting som slog mig igår.. Min lille prins är nu 4.5 år, snart 5 år!!! Hur kan tiden sprungit iväg så.. men det är inte det jag tänker på i första hand.. det är var jag var och vilket liv jag levde när jag var lika gammal som min älskade son är nu.. Jag var mellan liv och död.. i ett krig med min 9 månaders lillebror och mamma ständigt på flykt och nya gömställen för att inte bli dödade. Min pappa, han var skadad och låg o koma... Berättar mer om detta lite mer detaljerat. Inte en hel bok, men en del som där och då.. det jag minns och det jag har glimtar kvar av långt där inne..
Om en stund, eller imorgon.. har jobbat idag :) och behöver läsa ut min fina, fina bok. Imorgon ringer klockan tidigt igen och jag ska jobba. MEN jag lovar att det kommer en fortsättning på detta, en början och ett slut på mina första 5 år..
puss
Pussis
