It's all about the time .
Hej bloggisen..
Satt här ute i solnedgången och tankarna for runt i huvudet, och jag var bara tvungen att blicka bak, hur mycket händer egentligen inte på ett år? ställde mig den frågan, och herre vilket minnesflöde. de är nästan så man blir rädd. man har lixom fått vänner, mist vänner, börjat på nya projekt, avslutat och stängt dörrar, gått några steg fram och öppnat nya, men hela tiden varit mitt i det hela, det kanske låter lite rörigt, men jag tror att det gör det för att det är det. För hur man än ser på det så minns man vissa händelser klart men andra har man valt att förtränga, packa ner i den stora lådan, gömma undan och låta bli att gräva i det eller ta fram det, för att det är oviktigt eller känsligt? hur som helst så kommer det ju fram till slut igen och man funderar över det.
Jag läser snart ut en bok, helt klart en av de bästa böckerna i min historia, en sann berättelse. Ingen kan väl vid detta laget undgått det som hände i Arboga? de så kallade " Arbogamorden".. Hur som helst så har det släppts en bok som heter " varför gråter inte Emma?" GUD vilken bok, så himla ofattbart verkligt fast ändå så overkligt. Man läser, och det känns som att man är där just då. Måste bara läsas. TÅRARNA hinner lixom inte torka förräns du vänder sida och nästa flodvåg kommer. Jag mår bra av att läsa sådanna böcker, för jag är en person med ett tungt bagage, en del av det står ju här i bloggen men det är väl en fis i rymden egentligen. Men även den som har sett och upplevt det mesta i min ålder kan ibland bli lite för bekväm och när jag då läser/ ser någonting gripande, så får jag gråta ut, på ett skönt sätt, sörja med andra och en tanke om att jag trotts allt har det fruktansvärt bra, jag har det bästa man kan önska sig.
Rörigt värre, men så är det i min värld just nu.
Jag minns så mycket, och varje dag i resten av mitt liv kommer jag bära mycket inom mig, på gott och ont. Jag ser ändå trotts allt inte negativt på någonting, utan alltid en ljusglimt i det svarta. Varför vet jag inte ens själv, men det kan vara för att jag bearbetar på mitt sätt och jag har funnit ett sätt att göra det på, skriva och läsa.
Många gånger får jag höra " underbart att se att du är så hel/ lycklig/ frisk/ och fulländad idag jämfört med hur det var när du gick igenom det hemska som varit" Visst finns det inget bättre än det att höra, och jag vet att det är så! För idag mår jag bra! Imorgon vet jag inte hur det kommer vara, vad som kommer hända eller hur det kommer bli.
Miss I
