Livets missöden .
Hej i natten alla vänner och alla som jag ännu inte känner .
Måndag igen, en måndag som alla andra men ändå så unik på sitt sätt. Jag väljer att skriva nu av en enda anledning, att jag behöver göra det! Har haft som jag skrev innan en riktig bloggtorka och den håller väl i sig ännu, denna bloggtorka beror till visso på att jag har det rätt knivigt med jobb, skola och barn. Sen har jag även en mamma som är väldigt sjuk. Jag har barn som varit sjuk och jag har själv varit sjuk. Tyvärr hinner man inte med mycket då. Och när jag får den där lilla stunden som nu innan jag somnar så väljer jag att ta igen mig ist för att skriva om mitt liv och hur förbaskat synd det är om mig!!! Känns viktigare att bespara er smärtan :)
Nu är det såhär.. Nedan får jag en komentar från en UNDERBAR människa. DET hon skriver smärtade mig verkligen, jag blev inte arg, sur, krigslysten, tvärt om, ledsen, och ännu mer påmind om hur hemsk jag var mot hennes dotter.
Jag har sagt det 1000 ggr och jag säger det mer än gärna 1000 ggr till om det skulle hjälpa! FÖRLÅT, jag skämms, ångrar mig, mår skit över det jag gjorde och jag VET att det inte hjälper.
Vad jag än skulle skriva, kan det aldrig få det ogjort, vi kan inte ta tillbaka det förflutna och radera ut de misstag och de smärtor, lidande, sorg vi av olika anledningar orsakat någon. Men vet ni vad ? Jag är säker på att jag inte är ensam! Vi alla har mer eller mindre gjort desamma ? Eller ? Kanske är vi ibland för stolta för att erkänna, eller så är vi så harmlösa att vi begår samma misstag om och om igen. Jag VET så väl vad jag gjorde, men då visste jag faktiskt inte vilken underbar människa jag sårade. Sårade är bara förnamnet.
Jag vet att jag gjorde det, jag döljer det inte ( JAG LÄGGER UPP DET PÅ BLOGGEN SÅ ALLA KAN SE) Och jag kan inte få det ogjort hur mycket jag än önskar att jag kunde.
Jag behandlades som en liten trasa av min sons pappa, jag skriver aldrig om honom här, han är för oviktig för att ens synas här. Men den smärtan, och allt jag gick igenom i det förhållandet... Det önskar jag ingen. Jag var en vilsen liten flicka på 8 år när han var klar med mig. Så mycket hade han sänkt mig. Bara jag vet allt som hände mig, och han förstås, nog för att han ALDRIG någonsin skulle erkänna eller tala om det såhär för hela världen, men det spelar mig verkligen ingen roll.
LOUISE vet hur mycket jag ångrat mig, hur många gånger jag bett om förlåtelse, att jag försökt vara hennes vän, inte för någon annan anledning än för att jag INSÅG att allt som Marcus sagt om henne under dessa år, var allt annat än sanning. Han beklagade sig alltid över deras bråk, hur dominant hon var, hur hon slogs när dom bråkade, osv. osv. Hur hon pratade om mig, hur svartsjuk hon bara var på mig.. JAG HÖRDE DET FRÅN MARCUS, och alla andra i den familjen. Det nådde en punkt, då jag började se saker och ting klart.. STOP ett tag!!! Vem lyssnar jag på ? Vem är det som berättar allt detta, den uppfattning jag fått av att bara se människan var någon helt annan ( jag är bra på tyda människor). Jag och Louise fick bra kontakt, vi pratade ofta om vad som hänt, via Kevin hade vi jättebra kontakt, fick verkligen en verklighetsuppfattning av alla i den familjen. MEN LÅNGT INNAN DESS ångrade jag det som hände mellan mig och Marcus när dom var tillsammans. Då var det ju bara så synd om han, han hade lämnat oss, satt sig i klistret och kunde inte dra sig ut.
Förstår ni vad jag menar ? HUR kunde man veta bättre ? När pojkvännen säger det värsta om sin flickvän. KLART jag trodde han. dum som jag var.
Men det finns ingen ursäkt, jag är lika skyldig. kommer alltid vara.
Liselotte och Leif - Jag förstår att ni inte vill veta av mig, har sagt till Louise efter att det hände samma sak, för jag förstår verkligen det, och vet att det aldrig går att förlåta. För mig är ni ändå samma människor, och jag vet så väl hur illa jag gjorde Louise den gången. Jag vet också hur det kändes att vara Marcus "offer" Hans förlängda arm. Och jag vet vilket helvete hon har just nu. Och kommer ha framöver, hon blir aldrig fri.
Jag insåg också hur lika vi är innuti, hur otroligt nära vi skulle kunnat stå varandra, men vi lever i fel värld, plats och tidpunkt för det. Jag beundrade er för allt ni gjort för Kevin och jag kommer aldrig att glömma det. ALDRIG NÅGONSIN.
Jag pratar med Kevin om er alla :(
Jag förstår er ilska, kanske till och med hat. Jag skulle vilja få allt ogjort. Kan inte det, och kan heller inte förlåta mig själv. Det som hänt har hänt, och med alla dessa år av hemskt, har jag fått ut någonting underbart, Kevin, och lärt mig ett och annat om mig själv och pappan till min son. Att det finns människor, utan hjärna, hjärta eller själ, kalla, och fungerar endast som robotstyrda varelser. Jag har också lärt mig att inse att jag inte kan göra någonting åt gårdagen, eller det hemska jag orsakat, men jag kan se på morgondagen och försöka bli en bättre människa.
Vi lär oss om varandra varje dag, ingen är felfri, ibland gör vi saker som vi inte förstår varför, eller som vi inte kan styra, eller ångra. Vi sårar, vi glädjer, vi blir sårade och vi glädjs. VI alla SÖRJER och ÄR LYCKLIGA under livets gång. DET ÄR LIVETS gång...
Jag önskar jag visste bättre då. Idag gör jag det, men då är det försent. JAG beundrar er styrka och kärlek till varandra. Inga tvivel om att bebisen som är påväg blir lika underbar. Jag accepterar era känslor. Och jag är så hemskt ledsen. Jag vill att ni ska veta det. Inga ursäkter är bra nog. Och det finns hur många som helst, har verkligen tänkt på allt som hänt, ibland dag och natt..
En dag, kommer jag skriva vad jag var med om i 3.5 år. En dag kommer hela sanningen ut. Då bryr jag mig inte om hur hemskt det låter, hur illa jag blivit behandlad. Den dagen klarar jag det, jag gör inte det ännu. För det sitter i mig där inne.
Förlåt
Ivana
Måndag igen, en måndag som alla andra men ändå så unik på sitt sätt. Jag väljer att skriva nu av en enda anledning, att jag behöver göra det! Har haft som jag skrev innan en riktig bloggtorka och den håller väl i sig ännu, denna bloggtorka beror till visso på att jag har det rätt knivigt med jobb, skola och barn. Sen har jag även en mamma som är väldigt sjuk. Jag har barn som varit sjuk och jag har själv varit sjuk. Tyvärr hinner man inte med mycket då. Och när jag får den där lilla stunden som nu innan jag somnar så väljer jag att ta igen mig ist för att skriva om mitt liv och hur förbaskat synd det är om mig!!! Känns viktigare att bespara er smärtan :)
Nu är det såhär.. Nedan får jag en komentar från en UNDERBAR människa. DET hon skriver smärtade mig verkligen, jag blev inte arg, sur, krigslysten, tvärt om, ledsen, och ännu mer påmind om hur hemsk jag var mot hennes dotter.
Jag har sagt det 1000 ggr och jag säger det mer än gärna 1000 ggr till om det skulle hjälpa! FÖRLÅT, jag skämms, ångrar mig, mår skit över det jag gjorde och jag VET att det inte hjälper.
Vad jag än skulle skriva, kan det aldrig få det ogjort, vi kan inte ta tillbaka det förflutna och radera ut de misstag och de smärtor, lidande, sorg vi av olika anledningar orsakat någon. Men vet ni vad ? Jag är säker på att jag inte är ensam! Vi alla har mer eller mindre gjort desamma ? Eller ? Kanske är vi ibland för stolta för att erkänna, eller så är vi så harmlösa att vi begår samma misstag om och om igen. Jag VET så väl vad jag gjorde, men då visste jag faktiskt inte vilken underbar människa jag sårade. Sårade är bara förnamnet.
Jag vet att jag gjorde det, jag döljer det inte ( JAG LÄGGER UPP DET PÅ BLOGGEN SÅ ALLA KAN SE) Och jag kan inte få det ogjort hur mycket jag än önskar att jag kunde.
Jag behandlades som en liten trasa av min sons pappa, jag skriver aldrig om honom här, han är för oviktig för att ens synas här. Men den smärtan, och allt jag gick igenom i det förhållandet... Det önskar jag ingen. Jag var en vilsen liten flicka på 8 år när han var klar med mig. Så mycket hade han sänkt mig. Bara jag vet allt som hände mig, och han förstås, nog för att han ALDRIG någonsin skulle erkänna eller tala om det såhär för hela världen, men det spelar mig verkligen ingen roll.
LOUISE vet hur mycket jag ångrat mig, hur många gånger jag bett om förlåtelse, att jag försökt vara hennes vän, inte för någon annan anledning än för att jag INSÅG att allt som Marcus sagt om henne under dessa år, var allt annat än sanning. Han beklagade sig alltid över deras bråk, hur dominant hon var, hur hon slogs när dom bråkade, osv. osv. Hur hon pratade om mig, hur svartsjuk hon bara var på mig.. JAG HÖRDE DET FRÅN MARCUS, och alla andra i den familjen. Det nådde en punkt, då jag började se saker och ting klart.. STOP ett tag!!! Vem lyssnar jag på ? Vem är det som berättar allt detta, den uppfattning jag fått av att bara se människan var någon helt annan ( jag är bra på tyda människor). Jag och Louise fick bra kontakt, vi pratade ofta om vad som hänt, via Kevin hade vi jättebra kontakt, fick verkligen en verklighetsuppfattning av alla i den familjen. MEN LÅNGT INNAN DESS ångrade jag det som hände mellan mig och Marcus när dom var tillsammans. Då var det ju bara så synd om han, han hade lämnat oss, satt sig i klistret och kunde inte dra sig ut.
Förstår ni vad jag menar ? HUR kunde man veta bättre ? När pojkvännen säger det värsta om sin flickvän. KLART jag trodde han. dum som jag var.
Men det finns ingen ursäkt, jag är lika skyldig. kommer alltid vara.
Liselotte och Leif - Jag förstår att ni inte vill veta av mig, har sagt till Louise efter att det hände samma sak, för jag förstår verkligen det, och vet att det aldrig går att förlåta. För mig är ni ändå samma människor, och jag vet så väl hur illa jag gjorde Louise den gången. Jag vet också hur det kändes att vara Marcus "offer" Hans förlängda arm. Och jag vet vilket helvete hon har just nu. Och kommer ha framöver, hon blir aldrig fri.
Jag insåg också hur lika vi är innuti, hur otroligt nära vi skulle kunnat stå varandra, men vi lever i fel värld, plats och tidpunkt för det. Jag beundrade er för allt ni gjort för Kevin och jag kommer aldrig att glömma det. ALDRIG NÅGONSIN.
Jag pratar med Kevin om er alla :(
Jag förstår er ilska, kanske till och med hat. Jag skulle vilja få allt ogjort. Kan inte det, och kan heller inte förlåta mig själv. Det som hänt har hänt, och med alla dessa år av hemskt, har jag fått ut någonting underbart, Kevin, och lärt mig ett och annat om mig själv och pappan till min son. Att det finns människor, utan hjärna, hjärta eller själ, kalla, och fungerar endast som robotstyrda varelser. Jag har också lärt mig att inse att jag inte kan göra någonting åt gårdagen, eller det hemska jag orsakat, men jag kan se på morgondagen och försöka bli en bättre människa.
Vi lär oss om varandra varje dag, ingen är felfri, ibland gör vi saker som vi inte förstår varför, eller som vi inte kan styra, eller ångra. Vi sårar, vi glädjer, vi blir sårade och vi glädjs. VI alla SÖRJER och ÄR LYCKLIGA under livets gång. DET ÄR LIVETS gång...
Jag önskar jag visste bättre då. Idag gör jag det, men då är det försent. JAG beundrar er styrka och kärlek till varandra. Inga tvivel om att bebisen som är påväg blir lika underbar. Jag accepterar era känslor. Och jag är så hemskt ledsen. Jag vill att ni ska veta det. Inga ursäkter är bra nog. Och det finns hur många som helst, har verkligen tänkt på allt som hänt, ibland dag och natt..
En dag, kommer jag skriva vad jag var med om i 3.5 år. En dag kommer hela sanningen ut. Då bryr jag mig inte om hur hemskt det låter, hur illa jag blivit behandlad. Den dagen klarar jag det, jag gör inte det ännu. För det sitter i mig där inne.
Förlåt
Ivana
Det är så torrt .
Hej vänner. Fruktansvärd bloggtorka jag har haft nu. Har inte lagt ner bloggen, varit väldigt nära på! Men jag försöker se det som en period av total sinnesförvirring. Jag har så mycket att skriva om, missförstå mig inte, men har verkligen inte klarat eller orkat. Kitteln har helt enkelt kokat över vissa ggr.
Sedan en vecka tillbaka har jag haft någon form av infektion i kroppen, går aldrig över. Helt uttorkad och kan inte få i mig någonting förutom vishy-vatten. Det kan fungera i vissa fall. Springer non-stop på toaletten. Feber och illamående.
haha :)
Kommer tillbaka lite senare. Puss puss.. samla mina tankar..
Sedan en vecka tillbaka har jag haft någon form av infektion i kroppen, går aldrig över. Helt uttorkad och kan inte få i mig någonting förutom vishy-vatten. Det kan fungera i vissa fall. Springer non-stop på toaletten. Feber och illamående.
haha :)
Kommer tillbaka lite senare. Puss puss.. samla mina tankar..
Torsdag .
God morgon !!!
Egentligen inte, men det finns säkerligen dom som har sovit gott, jo jag sover som en prinsessa, men jag tycker inte det är tillräckligt! Nu är det snart dags att gå till skolan, har bollat med det lite fram och tillbaka och konstaterat att det kanske vore bäst att göra det ändå, så det blir till och sminka sig lite, sen kila. Kaffet är konsumerat och jag är minst sagt förbryllad över att jag lyckas dricka mindre.
Lilleman är hos Lisbeth och dom ska på teater idag. Jag har medicin nu på förmiddagen, sen blir det föreläsning, fråga mig inte vem som skall komma, men inte är det kungen av sverige i alla fall.
Usch, vad jag inte är laddad. Och helst av allt vill jag till min säng. Den är underbar by the way.
Ses senare kompisar. Undrar vad det blir av mig?
pussis
Egentligen inte, men det finns säkerligen dom som har sovit gott, jo jag sover som en prinsessa, men jag tycker inte det är tillräckligt! Nu är det snart dags att gå till skolan, har bollat med det lite fram och tillbaka och konstaterat att det kanske vore bäst att göra det ändå, så det blir till och sminka sig lite, sen kila. Kaffet är konsumerat och jag är minst sagt förbryllad över att jag lyckas dricka mindre.
Lilleman är hos Lisbeth och dom ska på teater idag. Jag har medicin nu på förmiddagen, sen blir det föreläsning, fråga mig inte vem som skall komma, men inte är det kungen av sverige i alla fall.
Usch, vad jag inte är laddad. Och helst av allt vill jag till min säng. Den är underbar by the way.
Ses senare kompisar. Undrar vad det blir av mig?
pussis
Is this the life .
Sådär ja.. det var ju alldeles förträffligt detta. klockan närmar sig midnatt med stormsteg och än har jag inte förvandlats till vampyr. Är heller inte minsta nervös inför spötimmen, tvärt om.. Ska sätta mig och leta efter ande program. Känner mig taggad för sådant, med tanke på att hela jag bubblar av känslor, herreskapare, vet inte riktigt vad det är, kan inte sätta fingret på det! Kanske ett hullerombuller paket, med lite av varje från den ene och den andre, konstigt nog så är det bara män som förgyller min vardag med SKIT. Inom snar framtid kommer jag flytta, långt bort där enbart kloka människor finns, även om minoriteten är män så är det garanterat kloka människor. Där lagar om hedersmord inte finns och där jag får lov att dräpa de som skadar mig eller min omgivning. Nej! Ni som inte känner mig bör kanske ta mig med en nypa salt.. för jag har en tendens att bli lite WIERD när jag inte är glad, men faktum är att jag är allt detta nu, på en och samma gång.. Låter skrämmande, och jag är själv rädd vill jag lova.
Vill dräpa, strypa, slå, rapa, fisa, skratta, gråta, skrika, vråla, håna, le, jaaa förstår ni vad jag menar.. ?
Istället väljer jag att värma ett glas mjölk i vanlig ordning då.. Och sedan krypa till sängs, somna, och hoppas på att morgondagen blir mer givande.
Nattis.. Nans :D
Vill dräpa, strypa, slå, rapa, fisa, skratta, gråta, skrika, vråla, håna, le, jaaa förstår ni vad jag menar.. ?
Istället väljer jag att värma ett glas mjölk i vanlig ordning då.. Och sedan krypa till sängs, somna, och hoppas på att morgondagen blir mer givande.
Nattis.. Nans :D
Carwash .
Åh himmel och pannkaka vad jag har jobbat, skurat och puttsat bilen på alla SEX, men vilket resultat det blev, bilen är som ny, blänker, glittrar, ja den är röd igen. Det blev inget gym idag, jag hade hur mycket träningsvärk som helst efter passet igår då min mamma och jag höll på att vrida nacken av varandra, idag är det dock frid och fröjd utan större ansträngning från någons sida.
Lillen är påväg till sängs och jag skall bege mig ut på promenix för att rensa lite tankar, det är nyttigt och jag har blivit expert på att känna av när jag behöver den där brejken för att inte förvandlas till en vampyr redan kl 20.00
Ska titta lite på tv:n sen också, innan det är dags att krypa till kojs, har varit en rätt slitsam dag, har faktiskt lyckats med det mest idiotiska någonsin denna veckan. Men nog händer det ofta nu för tiden, tror inte jag är normal, seriöst!
Hepp.. Kikar in sen om jag samlat på mig tillräckligt ilska, annars avvaktar vi tills det blir full kastrull, då kan det hända mycket.
Imorgon blir det snö förresten, upp med handen den som längtar? själv ska jag sitta heldag i skolan och för min del kan det lika gärna regna piss utanför, det är verkligen vilket som känner jag då. Men fredag och helgen, sol tack, vår, hemskt gärna..
Nans
Så skulle det kunnat se ut.. ???
Lillen är påväg till sängs och jag skall bege mig ut på promenix för att rensa lite tankar, det är nyttigt och jag har blivit expert på att känna av när jag behöver den där brejken för att inte förvandlas till en vampyr redan kl 20.00
Ska titta lite på tv:n sen också, innan det är dags att krypa till kojs, har varit en rätt slitsam dag, har faktiskt lyckats med det mest idiotiska någonsin denna veckan. Men nog händer det ofta nu för tiden, tror inte jag är normal, seriöst!
Hepp.. Kikar in sen om jag samlat på mig tillräckligt ilska, annars avvaktar vi tills det blir full kastrull, då kan det hända mycket.
Imorgon blir det snö förresten, upp med handen den som längtar? själv ska jag sitta heldag i skolan och för min del kan det lika gärna regna piss utanför, det är verkligen vilket som känner jag då. Men fredag och helgen, sol tack, vår, hemskt gärna..
Nans
Så skulle det kunnat se ut.. ???
So Simple .
Hur svårt är det egentligen ? Jag undrar väldigt ofta varför ? TA BORT HAN..
Bort, bort, bort, bort.. försvinn... Vill inte
"I Run Away"
You took your love away, too fast
Left no chance to say look back
And now I know the truth,
It makes it easier
Maybe when time goes by,
I'll understand
Let's pretend, that I've moved on
And I tell myself,
That life goes on, without you.
Open my eyes, Look deep inside.
I run away
You threw it all away
So blind
You pushed me far from you,
In your life.
Now I know the tears,
Won't lead to loneliness
Maybe when time goes by,
I'll understand
Let's pretend, that I've moved on
And I tell myself,
That life goes on, without you.
Open my eyes, Look deep inside.
I run away
Let's pretend, that I've moved on
And I tell myself,
That life goes on, without you.
Open my eyes, Look deep inside.
I run away
Let's pretend, that I've moved on
And I tell myself,
That life goes on, without you.
Open my eyes, Look deep inside.
I run away
Bort, bort, bort, bort.. försvinn... Vill inte
"I Run Away"
You took your love away, too fast
Left no chance to say look back
And now I know the truth,
It makes it easier
Maybe when time goes by,
I'll understand
Let's pretend, that I've moved on
And I tell myself,
That life goes on, without you.
Open my eyes, Look deep inside.
I run away
You threw it all away
So blind
You pushed me far from you,
In your life.
Now I know the tears,
Won't lead to loneliness
Maybe when time goes by,
I'll understand
Let's pretend, that I've moved on
And I tell myself,
That life goes on, without you.
Open my eyes, Look deep inside.
I run away
Let's pretend, that I've moved on
And I tell myself,
That life goes on, without you.
Open my eyes, Look deep inside.
I run away
Let's pretend, that I've moved on
And I tell myself,
That life goes on, without you.
Open my eyes, Look deep inside.
I run away
She`ll never be me .
You know I'm one of a kind
Boy what's this I see,
This girl she looks just like me,
Blond hair and dressed to a T,
You tell me how can this be,
If she knew I was the one,
Who used to turn you on,
But you don't want to talk about it
When you think you can find
Someone to fill my shoes
And you ask yourself why
That she can't do the thing I do
And you can't deny
That everywhere you go
You see my face and my name
And it eats you up inside
You know I'm one of a kind
There'll never be another me
Can't get me out of your mind
You're lost in your own fantasy
And when you look in my eyes
Is it hard for you to realize
She'll never be me
Why can't you see it girl
Got no identity
Whenever he's touching you
Blonde hair and dressed to a T
You tell me "How can this be?"
Does she know I was the one
Who use to turn you on, yeah
But you don't want to talk about it
When you think you can find someone
to fill my shoes
And you ask yourself why
She don't do the things I do
You can't deny
That everywhere you go
You see my face, hear my name
And it eats you up inside
Boy what's this I see,
This girl she looks just like me,
Blond hair and dressed to a T,
You tell me how can this be,
If she knew I was the one,
Who used to turn you on,
But you don't want to talk about it
When you think you can find
Someone to fill my shoes
And you ask yourself why
That she can't do the thing I do
And you can't deny
That everywhere you go
You see my face and my name
And it eats you up inside
You know I'm one of a kind
There'll never be another me
Can't get me out of your mind
You're lost in your own fantasy
And when you look in my eyes
Is it hard for you to realize
She'll never be me
Why can't you see it girl
Got no identity
Whenever he's touching you
Blonde hair and dressed to a T
You tell me "How can this be?"
Does she know I was the one
Who use to turn you on, yeah
But you don't want to talk about it
When you think you can find someone
to fill my shoes
And you ask yourself why
She don't do the things I do
You can't deny
That everywhere you go
You see my face, hear my name
And it eats you up inside
Smile my day.
Eilngt en uneörnskding på ett egnskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksortnävea i ett ord såtr i, det edna som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.
Gnaksa cloot
Nu väntar jag på TESS, lilleman sover sött, och vi ska se på veckans avsnitt av andra avenyn. Myspys i hög grad, vi har laddat soffan med massa onyttigt, men vad gör det om hundra år ? Vi ska till gymmet imorgon igen. Så ät vad du vill. Bara du trivs och tro mig, det gör vi.. :)
Som Kev brukar säga, NAMNAM :D
Gnaksa cloot
Nu väntar jag på TESS, lilleman sover sött, och vi ska se på veckans avsnitt av andra avenyn. Myspys i hög grad, vi har laddat soffan med massa onyttigt, men vad gör det om hundra år ? Vi ska till gymmet imorgon igen. Så ät vad du vill. Bara du trivs och tro mig, det gör vi.. :)
Som Kev brukar säga, NAMNAM :D
This is the story about .
Mig och min mamma.
Jag har varit ursinnig, slagits med dörrar, bilar, och hela gymmet har fått känna på min ilska idag, herregud! Jag och min mamma, missförstå mig inte nu, men vi är dom dag och natt. Jag älskar henne över allt annat på jorden, men ibland klarar jag bara helt enkelt inte av att stå ut. Jag och min mamma bråkar sällan, väldigt sällan, vi försöker lukta oss till ilska hos varandra och när vi känner av PMS symptomen i blicken drar vi oss undan, helst flyr fältet för att inte äta upp varandra eller dra loss håret på varandra, idag drog jag till gymmet med en vansinnesfärd. Det gjorde underverk där nere, det är nog föklaringen till att jag är så sansad nu. då jag och mamma bråkar är det krig på riktigt, och det finns ingenting som kan få oss att lugna oss, dvs om vi inte står halft ihjäl varandra.
Nu är jag betydligt lugnare, då jag lagt mig i sängen och skriver här, känner mig mest irriterad och har ingenting mer att komma med för tillfället, behöver nog sova, men borde plugga vidare. Det tar jag sen. Nu ska jag sova en stund innan jag åker och hämtar lillbus.
Mini natti / nans
Jag har varit ursinnig, slagits med dörrar, bilar, och hela gymmet har fått känna på min ilska idag, herregud! Jag och min mamma, missförstå mig inte nu, men vi är dom dag och natt. Jag älskar henne över allt annat på jorden, men ibland klarar jag bara helt enkelt inte av att stå ut. Jag och min mamma bråkar sällan, väldigt sällan, vi försöker lukta oss till ilska hos varandra och när vi känner av PMS symptomen i blicken drar vi oss undan, helst flyr fältet för att inte äta upp varandra eller dra loss håret på varandra, idag drog jag till gymmet med en vansinnesfärd. Det gjorde underverk där nere, det är nog föklaringen till att jag är så sansad nu. då jag och mamma bråkar är det krig på riktigt, och det finns ingenting som kan få oss att lugna oss, dvs om vi inte står halft ihjäl varandra.
Nu är jag betydligt lugnare, då jag lagt mig i sängen och skriver här, känner mig mest irriterad och har ingenting mer att komma med för tillfället, behöver nog sova, men borde plugga vidare. Det tar jag sen. Nu ska jag sova en stund innan jag åker och hämtar lillbus.
Mini natti / nans
Tuesday .
Hellu, mina små sparvar, har lite bråttom, ska iväg och hämta tess, så ska vi åka ner till gymmet, träna, basta och simma lite. Det är verkligen viktigt, känner att jag har inte varit särskillt trogen på den fronten, så nu bär det av, vi är " lediga" från skolan idag. Men blir dock en heeeeeeeeel del plugg sen, självfallet glömde jag ta kort på alla mina underbara uppgifter som jag lovade er igår, inte för att jag tror ni väntade och längtade, hahah.. Men jag är dålig på att hålla mig till saker och ting. GLÖMSKAN är min bästa polare nu för tiden. Glömmer verkligen allt. Skyller på stress.
Kommer hem lite senare..
Ut med er i solen. Puss!!!!
Kommer hem lite senare..
Ut med er i solen. Puss!!!!
Summerfeelings .
Får inte ni den där sommarkänslan ?
Ingen puls .
Åh kära hjärtandes. Idag har det varit så full rulle alltså!!!
Skola hela dagen lång! Jag är minst sagt avliden. Nu har jag precis rullat innanför dörren, och tagit mig en vrålhet kopp of coffie och ska snart iväg och hämta lillen, sen måste jag städa IGEN då tre små grisar satt i soffan och åt cheesballs framför Beck igårkväll. Det ser ut som självaste dagiset nere nu.
Skolan gick finfint, blev bara lite förvånad att jag fick VG`plus på mitt prov som jag hade och var så nedrans nervös för. Men det gick ju bra!!!! Sen mätte vi puls och blodtryck på varandra, skit kul, obehagligt bara då jag inte fann varken puls eller hjärtslag hos Tess. Tog sin lilla tid.
Igår åkte vi till tanumstrand och hde massa mys vi tre. Och imorgon blir det gymmet tidigt på morgonen, sen är vi lediga på onsdag också och då tar vi gymmet även då. Ni vet, även om vi är lediga så vill inte lärarna kalla det " lediga" de säger istället "hemstudier" för att båda två har bara 50% var på skolan, och då får vi istället för heldag en hel kartong med uppgifter, ska ta kort på dem vi har för denna veckan, och bara jag ser på dom så faller jag i cykos.
Nu åker jag.. :) puss Nan
Skola hela dagen lång! Jag är minst sagt avliden. Nu har jag precis rullat innanför dörren, och tagit mig en vrålhet kopp of coffie och ska snart iväg och hämta lillen, sen måste jag städa IGEN då tre små grisar satt i soffan och åt cheesballs framför Beck igårkväll. Det ser ut som självaste dagiset nere nu.
Skolan gick finfint, blev bara lite förvånad att jag fick VG`plus på mitt prov som jag hade och var så nedrans nervös för. Men det gick ju bra!!!! Sen mätte vi puls och blodtryck på varandra, skit kul, obehagligt bara då jag inte fann varken puls eller hjärtslag hos Tess. Tog sin lilla tid.
Igår åkte vi till tanumstrand och hde massa mys vi tre. Och imorgon blir det gymmet tidigt på morgonen, sen är vi lediga på onsdag också och då tar vi gymmet även då. Ni vet, även om vi är lediga så vill inte lärarna kalla det " lediga" de säger istället "hemstudier" för att båda två har bara 50% var på skolan, och då får vi istället för heldag en hel kartong med uppgifter, ska ta kort på dem vi har för denna veckan, och bara jag ser på dom så faller jag i cykos.
Nu åker jag.. :) puss Nan
Berörd .
Heeej Mina vänner.
Först och främst vill jag berätta för er som av någon anledning missat vad det är för dag idag.. Det är den Indernationella kvinnodagen idag, och jag hyllar alla kvinnor runt om i världen, det tycker jag alla män också ska göra. Vi är verkligen fenomenala, vi är unika och allt vi gör, allt vi rör vid, blir till guld :)
Sen vill jag tacka från djupet av mitt hjärta de som läser och tar del av mitt liv, förr och nu, Liselotte, som skrev en varm komentar till mig några inlägg nedanför. TACK, tänk så det värmde. Mer kärlek till varandra, vad vinner vi egentligen på att vara elaka och onda för ingenting. :) TACK så hemskt mycket!!!
SJÄLVKLART pussar och kramar jag Kevin från ER ALLA, han pratar om er, och om GINA, vi tycker det är så roligt, för vi ser verkligen vilka människor han vill minnas och har underbara minnen från.
Nu skall jag och Lillen och Terese åka och bada på Tanumstrand. Vi gör det varje söndag.. Hela veckan har gått åt till skola, jobb och Kev, Har i princip inte hunnit slappna av. Nu ska vi plaska och bubbla.
KOmmer in senare ikväll. Puss så länge och tusen tack för att ni är så Underbara. Lundinare, tänk om man visste bättre innan. :)
Först och främst vill jag berätta för er som av någon anledning missat vad det är för dag idag.. Det är den Indernationella kvinnodagen idag, och jag hyllar alla kvinnor runt om i världen, det tycker jag alla män också ska göra. Vi är verkligen fenomenala, vi är unika och allt vi gör, allt vi rör vid, blir till guld :)
Sen vill jag tacka från djupet av mitt hjärta de som läser och tar del av mitt liv, förr och nu, Liselotte, som skrev en varm komentar till mig några inlägg nedanför. TACK, tänk så det värmde. Mer kärlek till varandra, vad vinner vi egentligen på att vara elaka och onda för ingenting. :) TACK så hemskt mycket!!!
SJÄLVKLART pussar och kramar jag Kevin från ER ALLA, han pratar om er, och om GINA, vi tycker det är så roligt, för vi ser verkligen vilka människor han vill minnas och har underbara minnen från.
Nu skall jag och Lillen och Terese åka och bada på Tanumstrand. Vi gör det varje söndag.. Hela veckan har gått åt till skola, jobb och Kev, Har i princip inte hunnit slappna av. Nu ska vi plaska och bubbla.
KOmmer in senare ikväll. Puss så länge och tusen tack för att ni är så Underbara. Lundinare, tänk om man visste bättre innan. :)
Män och Sorkar ?
"Det beror inte på dig, det beror på mig" får plötsligt en betydligt djupare innebörd än vad den gamla klyschan förtjänar. Män som har svårigheter att knyta an i en relation, som drabbas av problem i äktenskapet och som är otrogna har plötsligt fått den bästa ursäkten i världen, serverad på ett fat. Otrohet och olyckliga äktenskap är beteendemönster som styrs av mannens gener.
Läs detta.. forskningen har visat att..
Hela fyra av tio män bär på genen som driver oss i famnen på Den andra kvinnan.
Ett hormon som är aktivt i hjärnan, vasopressin, finns också hos sorkar. Hos sorkarna vet vi att det påverkar hannarnas parbeteenden. Präriesorkar lever till exempel i monogama parrelationer och är, till skillnad mot dem mer slampiga ängssorkarna , socialt välutvecklade. Det är just hormonet vasopressin - eller rättare sagt den genetiska förmågan att ta upp hormonet , som styr vänsterprasslet.
Också de promiskuösa ängssorkarna blir mer fogliga toffelhjältar om man underlättar upptagningsförmågan av vasopressinet.
Och män funkar på precis samma sätt.
Det är 2000 personer från tvillingregistret som forskarna studerat närmare. Först kartlade man försökspersonernas arvsmassa i regioner som styr förmågan att ta upp vasopressin. Sedan kopplade man ihop dessa genetiska förutsättningar med försökskaninernas cv på kärleksmarknaden.
De som har dubbel uppsättning av den här gentypen har fler äktenskapskriser. Dessutom är deras fruar mindre nöjda med sina äktenskap, säger Hasse Walum, forskare på Karolinska institutet.
Det tycks vara enkla system i hjärnan som sätter kärleken på så svåra prov för så många män.
Hos sorkarna har man sett att vasopressinreceptorn är kopplad till hjärnans belöningssystem. Sorkhannarna får en positiv effekt av att umgås med den de parat sig med. Men om det fungerar på samma sett hos män är än så länge en ren spekulation, säger Hasse Walum.
Det finns också en koppling till autism, som utmärks av problem i sociala relationer.
Enligt forskarna på Karolinska institutet är det bara mäns parbeteende som påverkas av vasopressin.
Det finns faktiskt biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Motsvarande system hos sorkhonor regleras av hormonet oxytocin, ett hormon vi tror har betydelse för kvinnors relationer. Oxytocin frigörs till exempel vid amning. Idag kan köpa man köpa ett billigt vasopressintest på Apoteket och kvinnor kan kyssa sin oro farväl. Det perfekta lackmustestet på den perfekta mannen.
Alla som känner sig lugnade av de orden... upp med en hand. 
oh, sorry hun, det är inte som det ser ut att vara :)
Singel för evigt .
Hej igen vänner. Är sängliggandes med värmedyna på magen. Detta eländiga helvete är priset man får betala för att vara kvinna. Det och mycket annat. Trots att jag tycker oändligt synd om mig själv och stryker mig på magen så att värken går över har jag i alla fall gjort lite nytta. Jag tvingade mig upp.. I alla fall så gick jag upp och med en kudde på magen började jag att städa lägenheten som började likna Saharas öken. Hur mycket sand kan egentligen två människor och en katt dra in? En hel del verkar det som, för dammsugaren ljuger minsann inte.
Tänkte ju ta och prata lite allvar. Om allt mellan män och kvinnor. Jag vet att vi alla av min sort har en del lik i garderoberna vi med, men hur jag än försöker, hur jag än vrider och vänder på ämnet så lyckas jag ta mig attan inte komma underfund med hur män är funtade ? Jag vet att ni också har hört dessa klagomål innan, men det gör sig allt mer tydligare i mitt sinne att dessa varelser inte är från vår planet i grund och botten, Adam och Eva - historien är rent bullshit!
Alltså då pratar jag i det stora hela.
Män kan verka otroligt kloka, samlade, förnuftiga, speciellt om man lär känna dem i " mogen " ålder, till ex, via en gammal pojkvän, kkkkkkompis, eller nått i den stilen.. Så kloka dom är! Ringer, är din vän, visar sig allt mer fäst vid DIN bästa väninna.. Han vill ha bekräftelse om att han är bra för henne. Jag tänker TOPPEN!!!! det behöver hon..!
Så en dag.. Lördag, kväll.. Går du i vanlig ordning ut på en liten krogrunda. Stöter på din älskares bästa vän ( Observera att jag skriver bästa vän )
- Hej, åh kram ?
What, sen vänder det hela, han börjar vilja kramas mer, pussas lite, vadå ? skulle det vara konstigt ?
Sen så kan vi känna lite på brösten ? Rumpan ? OKEJ ?
Sen så börjar man undra, ÄR inte min älskare din bästa vän ? Och är inte min bästa vän eventuellt din 'lskarinna, kanske eventuell blivande flickvän i dina ögon ? INTE ?
Nej han tänkte bara såhär, hon och han är inte här.. Sen träffas ju inte hans bästa vän och du längre, så då kan väl du följa med mig hem ikväll ?
OKEJ ?
Inte alls enigt min mening!!!!
ÄCKLIGT!!!
Sådanna tankar existerar inte ens i min fantasi efter 7 hinkar vodkashots.. Inte någonsin!!!
VILKEN VÄN, vilken äkta kärlek.
Behöver jag säga att jag tappat mitt hopp, ännu en gång ? Och att jag inte VILL få tillbaka det heller.
LIVET SOM SINGEL ÄR LJUVLIGT. Behöver aldrig oroa mig för att ertappa min man guppandes med sin sekreterare på skrivbordet! Behöver inte stå framför spisen och fråga vill du ha äggen hård eller löskokta älskling ? Få ofrivilligt syn på något mail eller misslyckat försök till deliten på datorm om att hans älskarinna blivit gravid! Inga fejkhuvudvärk när jag inte vill älska! Ingen som ständigt kräver att vi ska se VM då jag inte vill missa Gossip Girl.
Listan kan bli lång.. Jag trivs såhär.. Nej tack till ett liv fyllt av enbart lögner, otrohet, och svek.
Jag kan gör precis som jag vill, vill jag ligga, japp det går att lösa. Utan att bli full i tårar, kvävas i kudden av att ditt hjärta blivit krossat. Livet som hjärtekrossaare, är underbart, så varför skall jag ägna mitt liv åt att ge mig hän åt en man, ge han min tillit ? Varför ?
Tänkte ju ta och prata lite allvar. Om allt mellan män och kvinnor. Jag vet att vi alla av min sort har en del lik i garderoberna vi med, men hur jag än försöker, hur jag än vrider och vänder på ämnet så lyckas jag ta mig attan inte komma underfund med hur män är funtade ? Jag vet att ni också har hört dessa klagomål innan, men det gör sig allt mer tydligare i mitt sinne att dessa varelser inte är från vår planet i grund och botten, Adam och Eva - historien är rent bullshit!
Alltså då pratar jag i det stora hela.
Män kan verka otroligt kloka, samlade, förnuftiga, speciellt om man lär känna dem i " mogen " ålder, till ex, via en gammal pojkvän, kkkkkkompis, eller nått i den stilen.. Så kloka dom är! Ringer, är din vän, visar sig allt mer fäst vid DIN bästa väninna.. Han vill ha bekräftelse om att han är bra för henne. Jag tänker TOPPEN!!!! det behöver hon..!
Så en dag.. Lördag, kväll.. Går du i vanlig ordning ut på en liten krogrunda. Stöter på din älskares bästa vän ( Observera att jag skriver bästa vän )
- Hej, åh kram ?
What, sen vänder det hela, han börjar vilja kramas mer, pussas lite, vadå ? skulle det vara konstigt ?
Sen så kan vi känna lite på brösten ? Rumpan ? OKEJ ?
Sen så börjar man undra, ÄR inte min älskare din bästa vän ? Och är inte min bästa vän eventuellt din 'lskarinna, kanske eventuell blivande flickvän i dina ögon ? INTE ?
Nej han tänkte bara såhär, hon och han är inte här.. Sen träffas ju inte hans bästa vän och du längre, så då kan väl du följa med mig hem ikväll ?
OKEJ ?
Inte alls enigt min mening!!!!
ÄCKLIGT!!!
Sådanna tankar existerar inte ens i min fantasi efter 7 hinkar vodkashots.. Inte någonsin!!!
VILKEN VÄN, vilken äkta kärlek.
Behöver jag säga att jag tappat mitt hopp, ännu en gång ? Och att jag inte VILL få tillbaka det heller.
LIVET SOM SINGEL ÄR LJUVLIGT. Behöver aldrig oroa mig för att ertappa min man guppandes med sin sekreterare på skrivbordet! Behöver inte stå framför spisen och fråga vill du ha äggen hård eller löskokta älskling ? Få ofrivilligt syn på något mail eller misslyckat försök till deliten på datorm om att hans älskarinna blivit gravid! Inga fejkhuvudvärk när jag inte vill älska! Ingen som ständigt kräver att vi ska se VM då jag inte vill missa Gossip Girl.
Listan kan bli lång.. Jag trivs såhär.. Nej tack till ett liv fyllt av enbart lögner, otrohet, och svek.
Jag kan gör precis som jag vill, vill jag ligga, japp det går att lösa. Utan att bli full i tårar, kvävas i kudden av att ditt hjärta blivit krossat. Livet som hjärtekrossaare, är underbart, så varför skall jag ägna mitt liv åt att ge mig hän åt en man, ge han min tillit ? Varför ?
Under ytan .
Åh torsdagen den 5 mars, jag är helt slut.
Jobbade 7-21 i söndags, sen skola måndag tisdag, blir inringd till jobbet igårkväll, sådär akut som ! " kom nu genast" och var hemma 21.30, idag började jag 07.00 och slutade kl 13.00 femminuter sen kom jag till lektionen i skolan, kommer hem vid 16, då jag slutat och hämtat lillen, och här sitter jag. Kevin har faktiskt redan somnat, han var trött efter att fått vakna vid 06 för att åka ut till dagmamman, och bu har jag några val, Plugga till prov i medicin ? sitta med hemtentor (berg) eller gå och lägga mig, i och med att jag ska jobba 07-13 imorgon också ? Blir nog plugga!
Ska jobba hela helgen också och ser mest fram emot måndagen då jag går i skolan från 9-16 och börjar jobba 16-21!!! Behöver jag ens n'mna att jag redan har ett obligatoriskt heltidsjobb ? Min son Kevin ? :) Men skam den som ger sig, man måste ju leva, och vara tacksam och glad för att man i dagens läge har jobb överhuvudtagt.
Så det betyder att jag inte skall beklaga mig mer.
Vet ni vad ? märkte att det blev en hel del sagt igår, men jag hoppas att ni förstod mitt budskap. Jag har verkligen en miljon tankar kretsandes i planeten non-stop och jag måste verkligen få fram det.
Jobbet kan jag ju pga sekretessen inte tala med någon om. Och det är inte så bara vill jag lova. Man samlar på sig, och när man är i mina kläder händer det på tok för ofta, nästan jämt, samlar på mig tills bägaren kokar över, sen får någon stackare hela soppan översig och blir offer. Måste jobba mer på det där med att kunna säga NEJ, eller STOP. Kan inte, osv. För hur länge kan man hålla på egentligen ?
Nu ska jag ta en kopp kaffe med min mamma, sedan ska jag FAKTISKT bara ta det väldans lugnt. Ses nog senare, då jag har någonting att skriva av mig !!! Känns som att det kommer välla fram bara, om både han och henne, den och det. Men en hel salig röra, det är ju just vad allt är när jag drar kärran efter mig.
Puss godingar
Jobbade 7-21 i söndags, sen skola måndag tisdag, blir inringd till jobbet igårkväll, sådär akut som ! " kom nu genast" och var hemma 21.30, idag började jag 07.00 och slutade kl 13.00 femminuter sen kom jag till lektionen i skolan, kommer hem vid 16, då jag slutat och hämtat lillen, och här sitter jag. Kevin har faktiskt redan somnat, han var trött efter att fått vakna vid 06 för att åka ut till dagmamman, och bu har jag några val, Plugga till prov i medicin ? sitta med hemtentor (berg) eller gå och lägga mig, i och med att jag ska jobba 07-13 imorgon också ? Blir nog plugga!
Ska jobba hela helgen också och ser mest fram emot måndagen då jag går i skolan från 9-16 och börjar jobba 16-21!!! Behöver jag ens n'mna att jag redan har ett obligatoriskt heltidsjobb ? Min son Kevin ? :) Men skam den som ger sig, man måste ju leva, och vara tacksam och glad för att man i dagens läge har jobb överhuvudtagt.
Så det betyder att jag inte skall beklaga mig mer.
Vet ni vad ? märkte att det blev en hel del sagt igår, men jag hoppas att ni förstod mitt budskap. Jag har verkligen en miljon tankar kretsandes i planeten non-stop och jag måste verkligen få fram det.
Jobbet kan jag ju pga sekretessen inte tala med någon om. Och det är inte så bara vill jag lova. Man samlar på sig, och när man är i mina kläder händer det på tok för ofta, nästan jämt, samlar på mig tills bägaren kokar över, sen får någon stackare hela soppan översig och blir offer. Måste jobba mer på det där med att kunna säga NEJ, eller STOP. Kan inte, osv. För hur länge kan man hålla på egentligen ?
Nu ska jag ta en kopp kaffe med min mamma, sedan ska jag FAKTISKT bara ta det väldans lugnt. Ses nog senare, då jag har någonting att skriva av mig !!! Känns som att det kommer välla fram bara, om både han och henne, den och det. Men en hel salig röra, det är ju just vad allt är när jag drar kärran efter mig.
Puss godingar
You are more .
Oavsett vem du är, hur du ser ut, tjock, smal, svart,eller vit... du är ju mer än så.. det är dina tankar som är vackra, det är din insida som berör, det är du själv som avgör, hur du vill leva..
Glöm aldrig att tänka på att människor lider, utav det ena eller det andra, du möter i storstaden på människor, dom passerar och du ser dem aldrig åter, dom ser på dig, du på dem.. Du drar ibland en slutsatts som kanske inte är så noga genomtänkt, i den lilla orten eller samhället ser du ständigt samma ansikten, du vet vem det är, du har hört en del, men egentligen har du ingen aning. Det du ser och hör, det är ytan, du ser ingenting annat förrän det uppstår en konversation. Varje människa är värd en chans, ibland två, eller några fler, håll ett avstånd till dem som gör dig sårbar.
Ta en sekund eller två, se på dig själv, vad har du åstakommit, i allt ont finns det någonting gott. Du har ensyn på dig själv, andra har en också, men hur du ser på dig själv avgör och lägger en grund till hur andra kommer uppfatta dig.
Se dina goda sidor, utveckla dem, ta fram det negativa och försök omvandla det. Ingen människa är felfri, förstå det. Även jag och du begår misstag, men varje dag lär du dig någonting utav dem, du lär dig livet ut, du blir aldrig fulllärd.
Mamma.. Jag vet inte vad du går igenom just nu, men jag finns här. Precis som du funnits och finns för mig.
Tänk bara på att du är den du är, förändra det du kan och vill förändra, skapa en atmosfär av upp och nergångar, en balans mellan dina krav och dina resurser. Vi alla har dem. Tänk inte tillbaka. Se framåt. Ge dig själv beröm, för du är det finaste du har.
Tänkvärt
Glöm aldrig att tänka på att människor lider, utav det ena eller det andra, du möter i storstaden på människor, dom passerar och du ser dem aldrig åter, dom ser på dig, du på dem.. Du drar ibland en slutsatts som kanske inte är så noga genomtänkt, i den lilla orten eller samhället ser du ständigt samma ansikten, du vet vem det är, du har hört en del, men egentligen har du ingen aning. Det du ser och hör, det är ytan, du ser ingenting annat förrän det uppstår en konversation. Varje människa är värd en chans, ibland två, eller några fler, håll ett avstånd till dem som gör dig sårbar.
Ta en sekund eller två, se på dig själv, vad har du åstakommit, i allt ont finns det någonting gott. Du har ensyn på dig själv, andra har en också, men hur du ser på dig själv avgör och lägger en grund till hur andra kommer uppfatta dig.
Se dina goda sidor, utveckla dem, ta fram det negativa och försök omvandla det. Ingen människa är felfri, förstå det. Även jag och du begår misstag, men varje dag lär du dig någonting utav dem, du lär dig livet ut, du blir aldrig fulllärd.
Mamma.. Jag vet inte vad du går igenom just nu, men jag finns här. Precis som du funnits och finns för mig.
Tänk bara på att du är den du är, förändra det du kan och vill förändra, skapa en atmosfär av upp och nergångar, en balans mellan dina krav och dina resurser. Vi alla har dem. Tänk inte tillbaka. Se framåt. Ge dig själv beröm, för du är det finaste du har.
Tänkvärt
Liv som berör.
Det är svårt att sluta gråta,
Det är lätt att tappa tro.
Det är svårt att acceptera att man älskar fel person.
Ett steg i taget ur en ensam, ensamhet.
En dag närmre den sana verklighet
När Man ibland tänker till, ni vet sådär noga som man kan falla in i tankar om allt mellan himmel och jord, när man ligger, sitter, går i sin underbara ensamhet utan att ha ont utav det, tänker man på allt, verkligen allt. Jag har märkt en del med mig själv, jag har insett hur mycket som helst, jag har förändrats så mycket de senaste åren med olika händelser. Jag har insett så många felsteg, misstag, och hur egentligen livet ser ut för de flesta utav oss, hur kalla människor kan vara, känslolösa, arroganta, ock framförallt fördomsfulla.
JAG väljer att skriva detta inlägg just nu av många anledningar, men främst för att dela med mig av vad jag insett.
Senaste tiden, kan fatta mig lite kortare, eftersom jag skulle kunna skriva enhel bok, det kanske jag även gör en dag, men inte här på min blogg. Tänkte kortfattat dra upp saker som hänt, många av er, vet, känner till, eller inte vet alls.
Vi väljer ofta att döma, att förutspå varandra och i vår värld existerar inte mycket tankar före vi gör saker och ting, Även en eftertake kommer sällan.
Jag levde ett liv för ett par år sedan, ett liv fullt av nöjen, fester, skola, hade ett förhållande jag ville men inte kunde avsluta, förhållandet varade i nästan 4 år! Jag krympte, jag var ingenting. Jag menar att jag för varje hemska upplevelse, bråk, otrohet, lögn, osv blev mindre, till slut var jag sönder, jag hade ingen självkänsla, jag visste inte längre vem jag var, JAG VAR ENLIGT MIG SJÄLV VÄRDELÖS, jag var skyldig till allt, så fort någon sa någonting till mig, " Du är tjock" eller minsta lilla, allt tog jag som kritik, bråkade några vänner, ansåg jag det som mitt fel, kollade någon på mig, var det av tusen negativa anledningar, aldrig någonsin någonting positivt. Jag var inte värd någonting, jag var totalt kränkt, och misslyckad, av alla lögner och ortohet, kände jag mig, ful, elak, värdelös och allt var mitt fel. Jag förtjänade inga vänner, jag skulle aldrig kunna träffa någon som kunde älska mig, för jag var ingenting. ÄLSKADE inte mig själv.
Jag blir gravid.. då uppstår ett nytt helvete, med hot, och ännu mer ensamhet, nu hade jag forlorat allt, föräldrarna var besvikna, skolan blev förstörd, vännerna drog. Jag och den växande magen blev kvar. Kände mig ensammast i världen, Alla sa att bara jag gjorde abort, skulle allt bli bra. Jag gick på tiden jag bokat, kände mig så fel och oviktig. läkaren undesöker, konstaterar att jag var i vecka 7, och frågar om jag ville se hjärtat slå. Jag trodde på alla, att göra aborten var den enda utvägen för att allt skulle bli bra.
Jag skulle få tillbaka mina vänner, min familj Min skola..
Men jag tittade på skärmen, tårarna föll, en efter en, jag sa ingenting, satt tyst, liten ihopkuren, som ett litet barn utan egen vilja. Jag kände, för första gången kanske NÅGONSIN att min kropp sa emot, "gör det inte" "du vill inte" "du kan inte"
Jag reste mig upp, och läkaren tittade på mig och sa.. " följ ditt hjärta " Jag gick ut.. han nickade när jag stod i dörren, han förstod.
Jag kunde inte, jag kände mig lycklig innombords, trotts att jag så många gånger sagt till mig själv att jag ska vänta med barn, att jag skulle vara klar med allt, ha en bra inkomst, utbildning och en kärlek utan gränser.
Det blev inte så, jag kunde inte gå emot mig själv mer. Jag kände mig hel, så full av kärlek. Och det jag inte visste då, var att detta beslutet skulle ändra hela mitt liv.
Magen växte, och starkare blev jag.. Ingenting kunde förstöra den trygghet jag kände, ensam. Jag var ensam, men jag kände mig inte ensam.
Hela graviditeten bestod av hot, sms, samtal om hur misslyckad jag var, hur hemsk jag var, hur ond jag var.
Kevin föds, och jag ser på honom, en ängel, en liten kille, som under nio långa månader gett mig allt, kärlek, lycka och styrka att orka leva. Nu var han hos mig, såg på mig, kände min värme och gav mig allt jag önskade.
Han växte, jag spenderade varje vaken minut med han, varje natt av skrik och sömnlöshet, ett dygn utan lugn, han hade kolik. Jag var ensam med honom, vaken dag som natt, det gjorde ingenting.. Han var mitt allt.
I allt detta, hörde jag ständigt, hur ful, fet och äcklig jag var.. Jag var rädd, jag litade inte på någon, spec inte på de som står Kevin nära som familj, de ville ha honom, ett litet oskyldigt barn, men jag varr rädd, för innan han föddes, var det ständiga hot, mm. Hur kunde jag då lämna ifrån mig till dessa personer ?
Jag klarade inte av det, och jag gjorde inte det. Alla var välkomna till oss om dom ville träffa honom, men hur skulle jag kunna lämna mitt barn till någon som han varken känner, eller som hotat med att se till att jag får missfall ? Även försök till missfall ?
Senast i sjunde graviditetsmånaden ?
Kevin blev 6 månader, jag började rasa i vikt, jag hade allt ansvar på mig, ner till affären, inga pengar, kan inte jobba, upp hem igen, många kilometer dagligen, gå, gå, gå.. mata lillen, bada lillen, lägga lillen, glömde bort mig själv, för lite sömn, ingen egentid till vila. sömnlöshet av oro, ångest, rädsla för vad som händer imorgon.
Jag blev allt mindre, lillen växte och krävde mer. Till slut får jag diagnosen Anorexi, sjukdomen som till en början var en " gå ner mammakilon" då jag fått höra konstant av en viss person hur stor min mage var, hur jag såg gravid ut, hur ful jag var.. osv. Personen betydde mycket för mig, han var pappan till mitt barn, och jag älskade han fortfarande då.
Tillslut satte sig allt på psyket, in och ut på sjukhus, hjärtproblem, näringsbrister. Till slut var det fråga om liv och död. Jag såg på Kevin, han var så livlig, var lika glad som ALLTID, ut och leka, första dagisdagen, och han hade ALDRIG fått lida pga min sjukdom, tills en dag då min bästa vän åker in till sjukhuset, jag blir kvar med Kevin och hennes lille prins, pojkarna sover sött, plötsligt vaknar hennes son. Jag lägger mig brevid honom, och han tittar på mig med trötta ögon " MAMMA"
Mamma kommer lite senare Maxim..
"mamma"
Otröstlig.. hans mamma är borta, hon är sjuk.
Men kom tillbaka. Då insåg jag, hur viktig en mamma är. Hur viktigt det är att mamman tänker på sig själv, för att kunna och orka.
Men ändå blev jag sämre, sommaren 2008 vägde jag 43 kg.
skin, ben.. Hjärtat svagt, minimal puls, iskall, temp på 35.5, orkade inte gå längre, orkade inte leka, inte vakna.
Jag får välja, Livet eller döden ?
Jag valde livet, för Kevin är mitt liv, skulle han växa upp utan sin mamma ?
Jag flyttade, började en utbuldning, och snart ett år senare sitter jag här, friskare från anorexin. Äter inte längre ett äpple om dagen.
Jag har insett hur viktigt livet är, hur blind man kan vara, hur en person som du en gång älskar mer än dig själv fick dig att känna dig som ingenting. Vem älskade jag egentligen ?
Kärleken var nära på att kosta mig livet ? TILL vilket pris ?
Idag, känner jag ibland ilska, har och svårt att respektera människan / Människorna som gjorde allt detta. Men jag har lärt mig att älska mig själv, jag är älskvärd, underbar och mänsklig trotts att jag begått mina misstag, jag har sårat, varit känslokall, och ond. Men då älskade jag inte mig själv ? Och om man inte kan älska sig själv, så kan man inte älska någon annan heller.
Mitt liv är underbart, hur kunde jag begära så mycket. Varje dag inser jag saker och ting. Är fri från anorexidjävulen, hemskare finns inte, jag var inte " ivana" ingen kände igen mig.
JAg är frisk från den, inte helt, men jag kan kontrolera den. Jag blir aldrig helt fri, kanske till hösten då jag är friskförklarad om allt går enligt planerna.
Men jag är inne i en annan fas just nu. Har fått veta en sak, som jag valt att inte berätta. De som vet är människor som aldrig skulle svika mig om saker och ting förändrades, dessa underbara människor har funnits vid min sida genom allt, hela anorexidjävulen. och jag VET att dom kommer finnas genom detta med.
Denna gången ältar jag inte, denna gånger skriver jag inte om allt, denna gången tänker jag " Jag kommer bli frisk" Allt kommer lösa sig, jag får inte tänka på något annat sätt. Jag vet att inget kan sänka mig.
Har växt så mycket, läst mig saker och ting genom dessa erfarneheter. Livet är så kort, uppskatta alla dagar. DOM KOMMER ALDRIG TILLBAKA.
Kevin, han är mitt liv, han ger mig så mycket och allt jag gör är för honom. DITT barn, det kommer alltid älska dig, oavsett vem du är eller vem du blir, alltid ligga där när du vaknar på morgonen. ALLA har inte den gåvan att få bli förälder. TÄNK till. Mänsklighet är att genomgå svåra perioder, att sörja, att vara lycklig, att bli sårad, och att SÅRA. Du begår misstag, vi har alla gjort det, men lär dig att förlåta och gå vidare, du vinner ingenting på att vara hatisk och arg, den bästa "hämnden" för de människor som sårat dig är att se din styrka och ditt mod, att de sig lyckas få tillbaka tilliten, lyckan och livet, det är deras största fasa. De människor som förstör, sårar, lever ut sin ilska, misstag på din bekostnad, de är dom som mår dåligt, det är dom som inte älskar sig själva, dessa människor måste leva ut alla sina negativa känslor på någon, och du är kanske den olyckligt valda. ta tag i dig själv, hur svårt det än är att få tillbaka allt, men gör det. Du är det viktigaste du har.
var rädd om det.
Jag har vissa dagar, livet är så trist ibland, det går upp och ner. Men jag väljer att ha avstånd till de som gjorde allt det som de gjort, jag respekterar dem, och nu kan jag det, då jag älskar mig själv så mycket, då jag respekterar mig själv.
INGEN kan längre sänka min självkänsla genom ord, Jag vet vem jag ar och vad som driver mig, en komentar på min blogg, som är riktad till att såra, kan avgöras med tanke på vem det är som skriver den, men jag tar inte åt mig så länge det gäller mig eller mina val.
Följ ditt hjärta, och jag vet vad smärta är och hur förbaskat ont det gör. Men en dag inser du, en vacker dag.
Jag är starkare än dig idag, jag älskar mig själv, jag är vacker, RIK, rik på kärlek, rik på lycka och de få vänne rjag har utspritt lite här och där, de vet jag finns där, och jag för dem.
Idag älskar jag mig själv, och inser hur mycket jag sårat människor. Men när jag ser att trotts allt jag gjort är dem kanske lyckliga nu, så värmer det inom mig, jag lider inte utav någons lycka, tvärt om.
En tanke bara, en tanke kan göra så mycket.
Det är lätt att tappa tro.
Det är svårt att acceptera att man älskar fel person.
Ett steg i taget ur en ensam, ensamhet.
En dag närmre den sana verklighet
När Man ibland tänker till, ni vet sådär noga som man kan falla in i tankar om allt mellan himmel och jord, när man ligger, sitter, går i sin underbara ensamhet utan att ha ont utav det, tänker man på allt, verkligen allt. Jag har märkt en del med mig själv, jag har insett hur mycket som helst, jag har förändrats så mycket de senaste åren med olika händelser. Jag har insett så många felsteg, misstag, och hur egentligen livet ser ut för de flesta utav oss, hur kalla människor kan vara, känslolösa, arroganta, ock framförallt fördomsfulla.
JAG väljer att skriva detta inlägg just nu av många anledningar, men främst för att dela med mig av vad jag insett.
Senaste tiden, kan fatta mig lite kortare, eftersom jag skulle kunna skriva enhel bok, det kanske jag även gör en dag, men inte här på min blogg. Tänkte kortfattat dra upp saker som hänt, många av er, vet, känner till, eller inte vet alls.
Vi väljer ofta att döma, att förutspå varandra och i vår värld existerar inte mycket tankar före vi gör saker och ting, Även en eftertake kommer sällan.
Jag levde ett liv för ett par år sedan, ett liv fullt av nöjen, fester, skola, hade ett förhållande jag ville men inte kunde avsluta, förhållandet varade i nästan 4 år! Jag krympte, jag var ingenting. Jag menar att jag för varje hemska upplevelse, bråk, otrohet, lögn, osv blev mindre, till slut var jag sönder, jag hade ingen självkänsla, jag visste inte längre vem jag var, JAG VAR ENLIGT MIG SJÄLV VÄRDELÖS, jag var skyldig till allt, så fort någon sa någonting till mig, " Du är tjock" eller minsta lilla, allt tog jag som kritik, bråkade några vänner, ansåg jag det som mitt fel, kollade någon på mig, var det av tusen negativa anledningar, aldrig någonsin någonting positivt. Jag var inte värd någonting, jag var totalt kränkt, och misslyckad, av alla lögner och ortohet, kände jag mig, ful, elak, värdelös och allt var mitt fel. Jag förtjänade inga vänner, jag skulle aldrig kunna träffa någon som kunde älska mig, för jag var ingenting. ÄLSKADE inte mig själv.
Jag blir gravid.. då uppstår ett nytt helvete, med hot, och ännu mer ensamhet, nu hade jag forlorat allt, föräldrarna var besvikna, skolan blev förstörd, vännerna drog. Jag och den växande magen blev kvar. Kände mig ensammast i världen, Alla sa att bara jag gjorde abort, skulle allt bli bra. Jag gick på tiden jag bokat, kände mig så fel och oviktig. läkaren undesöker, konstaterar att jag var i vecka 7, och frågar om jag ville se hjärtat slå. Jag trodde på alla, att göra aborten var den enda utvägen för att allt skulle bli bra.
Jag skulle få tillbaka mina vänner, min familj Min skola..
Men jag tittade på skärmen, tårarna föll, en efter en, jag sa ingenting, satt tyst, liten ihopkuren, som ett litet barn utan egen vilja. Jag kände, för första gången kanske NÅGONSIN att min kropp sa emot, "gör det inte" "du vill inte" "du kan inte"
Jag reste mig upp, och läkaren tittade på mig och sa.. " följ ditt hjärta " Jag gick ut.. han nickade när jag stod i dörren, han förstod.
Jag kunde inte, jag kände mig lycklig innombords, trotts att jag så många gånger sagt till mig själv att jag ska vänta med barn, att jag skulle vara klar med allt, ha en bra inkomst, utbildning och en kärlek utan gränser.
Det blev inte så, jag kunde inte gå emot mig själv mer. Jag kände mig hel, så full av kärlek. Och det jag inte visste då, var att detta beslutet skulle ändra hela mitt liv.
Magen växte, och starkare blev jag.. Ingenting kunde förstöra den trygghet jag kände, ensam. Jag var ensam, men jag kände mig inte ensam.
Hela graviditeten bestod av hot, sms, samtal om hur misslyckad jag var, hur hemsk jag var, hur ond jag var.
Kevin föds, och jag ser på honom, en ängel, en liten kille, som under nio långa månader gett mig allt, kärlek, lycka och styrka att orka leva. Nu var han hos mig, såg på mig, kände min värme och gav mig allt jag önskade.
Han växte, jag spenderade varje vaken minut med han, varje natt av skrik och sömnlöshet, ett dygn utan lugn, han hade kolik. Jag var ensam med honom, vaken dag som natt, det gjorde ingenting.. Han var mitt allt.
I allt detta, hörde jag ständigt, hur ful, fet och äcklig jag var.. Jag var rädd, jag litade inte på någon, spec inte på de som står Kevin nära som familj, de ville ha honom, ett litet oskyldigt barn, men jag varr rädd, för innan han föddes, var det ständiga hot, mm. Hur kunde jag då lämna ifrån mig till dessa personer ?
Jag klarade inte av det, och jag gjorde inte det. Alla var välkomna till oss om dom ville träffa honom, men hur skulle jag kunna lämna mitt barn till någon som han varken känner, eller som hotat med att se till att jag får missfall ? Även försök till missfall ?
Senast i sjunde graviditetsmånaden ?
Kevin blev 6 månader, jag började rasa i vikt, jag hade allt ansvar på mig, ner till affären, inga pengar, kan inte jobba, upp hem igen, många kilometer dagligen, gå, gå, gå.. mata lillen, bada lillen, lägga lillen, glömde bort mig själv, för lite sömn, ingen egentid till vila. sömnlöshet av oro, ångest, rädsla för vad som händer imorgon.
Jag blev allt mindre, lillen växte och krävde mer. Till slut får jag diagnosen Anorexi, sjukdomen som till en början var en " gå ner mammakilon" då jag fått höra konstant av en viss person hur stor min mage var, hur jag såg gravid ut, hur ful jag var.. osv. Personen betydde mycket för mig, han var pappan till mitt barn, och jag älskade han fortfarande då.
Tillslut satte sig allt på psyket, in och ut på sjukhus, hjärtproblem, näringsbrister. Till slut var det fråga om liv och död. Jag såg på Kevin, han var så livlig, var lika glad som ALLTID, ut och leka, första dagisdagen, och han hade ALDRIG fått lida pga min sjukdom, tills en dag då min bästa vän åker in till sjukhuset, jag blir kvar med Kevin och hennes lille prins, pojkarna sover sött, plötsligt vaknar hennes son. Jag lägger mig brevid honom, och han tittar på mig med trötta ögon " MAMMA"
Mamma kommer lite senare Maxim..
"mamma"
Otröstlig.. hans mamma är borta, hon är sjuk.
Men kom tillbaka. Då insåg jag, hur viktig en mamma är. Hur viktigt det är att mamman tänker på sig själv, för att kunna och orka.
Men ändå blev jag sämre, sommaren 2008 vägde jag 43 kg.
skin, ben.. Hjärtat svagt, minimal puls, iskall, temp på 35.5, orkade inte gå längre, orkade inte leka, inte vakna.
Jag får välja, Livet eller döden ?
Jag valde livet, för Kevin är mitt liv, skulle han växa upp utan sin mamma ?
Jag flyttade, började en utbuldning, och snart ett år senare sitter jag här, friskare från anorexin. Äter inte längre ett äpple om dagen.
Jag har insett hur viktigt livet är, hur blind man kan vara, hur en person som du en gång älskar mer än dig själv fick dig att känna dig som ingenting. Vem älskade jag egentligen ?
Kärleken var nära på att kosta mig livet ? TILL vilket pris ?
Idag, känner jag ibland ilska, har och svårt att respektera människan / Människorna som gjorde allt detta. Men jag har lärt mig att älska mig själv, jag är älskvärd, underbar och mänsklig trotts att jag begått mina misstag, jag har sårat, varit känslokall, och ond. Men då älskade jag inte mig själv ? Och om man inte kan älska sig själv, så kan man inte älska någon annan heller.
Mitt liv är underbart, hur kunde jag begära så mycket. Varje dag inser jag saker och ting. Är fri från anorexidjävulen, hemskare finns inte, jag var inte " ivana" ingen kände igen mig.
JAg är frisk från den, inte helt, men jag kan kontrolera den. Jag blir aldrig helt fri, kanske till hösten då jag är friskförklarad om allt går enligt planerna.
Men jag är inne i en annan fas just nu. Har fått veta en sak, som jag valt att inte berätta. De som vet är människor som aldrig skulle svika mig om saker och ting förändrades, dessa underbara människor har funnits vid min sida genom allt, hela anorexidjävulen. och jag VET att dom kommer finnas genom detta med.
Denna gången ältar jag inte, denna gånger skriver jag inte om allt, denna gången tänker jag " Jag kommer bli frisk" Allt kommer lösa sig, jag får inte tänka på något annat sätt. Jag vet att inget kan sänka mig.
Har växt så mycket, läst mig saker och ting genom dessa erfarneheter. Livet är så kort, uppskatta alla dagar. DOM KOMMER ALDRIG TILLBAKA.
Kevin, han är mitt liv, han ger mig så mycket och allt jag gör är för honom. DITT barn, det kommer alltid älska dig, oavsett vem du är eller vem du blir, alltid ligga där när du vaknar på morgonen. ALLA har inte den gåvan att få bli förälder. TÄNK till. Mänsklighet är att genomgå svåra perioder, att sörja, att vara lycklig, att bli sårad, och att SÅRA. Du begår misstag, vi har alla gjort det, men lär dig att förlåta och gå vidare, du vinner ingenting på att vara hatisk och arg, den bästa "hämnden" för de människor som sårat dig är att se din styrka och ditt mod, att de sig lyckas få tillbaka tilliten, lyckan och livet, det är deras största fasa. De människor som förstör, sårar, lever ut sin ilska, misstag på din bekostnad, de är dom som mår dåligt, det är dom som inte älskar sig själva, dessa människor måste leva ut alla sina negativa känslor på någon, och du är kanske den olyckligt valda. ta tag i dig själv, hur svårt det än är att få tillbaka allt, men gör det. Du är det viktigaste du har.
var rädd om det.
Jag har vissa dagar, livet är så trist ibland, det går upp och ner. Men jag väljer att ha avstånd till de som gjorde allt det som de gjort, jag respekterar dem, och nu kan jag det, då jag älskar mig själv så mycket, då jag respekterar mig själv.
INGEN kan längre sänka min självkänsla genom ord, Jag vet vem jag ar och vad som driver mig, en komentar på min blogg, som är riktad till att såra, kan avgöras med tanke på vem det är som skriver den, men jag tar inte åt mig så länge det gäller mig eller mina val.
Följ ditt hjärta, och jag vet vad smärta är och hur förbaskat ont det gör. Men en dag inser du, en vacker dag.
Jag är starkare än dig idag, jag älskar mig själv, jag är vacker, RIK, rik på kärlek, rik på lycka och de få vänne rjag har utspritt lite här och där, de vet jag finns där, och jag för dem.
Idag älskar jag mig själv, och inser hur mycket jag sårat människor. Men när jag ser att trotts allt jag gjort är dem kanske lyckliga nu, så värmer det inom mig, jag lider inte utav någons lycka, tvärt om.
En tanke bara, en tanke kan göra så mycket.
Update of last week .
Heii kompisar, lägger in en kort uppdate om förra veckan, har inte hunnit tidigare, jobbat heeeeela dagen i lördags och idag hinner jag nog med mer.. hihihi.. men njut av dessa så länge då.. :)
friday, shopping.. :)
Tess
koffeeeei :)
ge meeeej kaffet..
och jag undrar då var sjuttsingen alla bilder från vår runda är ? :S
Kompisarna ute i solen :)
Slut.. WHATA?
friday, shopping.. :)
Tess
koffeeeei :)
ge meeeej kaffet..
och jag undrar då var sjuttsingen alla bilder från vår runda är ? :S
Kompisarna ute i solen :)
Slut.. WHATA?
Party at work .
Åh kompisar.. nu är jag stressad, men tänkte bara springa in hit en sväng för att dela med mig av mina känslor..
Vet ni vad jag känner just nu ?
ILSKA, HAT, NEDSTÄMDHET, AGGRISISIVITET, FÖRAKT MOT MÄN OCH SÅ MYCKET MER.
Jag är trött, jag var ute igår kväll och körde vänner på krogrunda, när ja väl kommer hem försöker jag intala mig själv..
" somna, somna, somna, du ska upp om 3 timmar" Och vad tror ni ? somnar man ? Knappast, så med en och en halv timmes sömn, jobb från 06.30 till 21 ikväll.. det är inte illa pinkat, har rast nu, ska strax iväg igen. Vill typ gråta!!!
Och vet ni vad jag har kommit på ? Jag pratar nog tvärt-om-språket med min blogg, när jag skriver, "kommer sen lovar" så kommer jag inte, skriver jag " orkar nog inte blogga sen" så bloggar jag.. Jag har kommit på det.. :)
Därför skriver jag att jag inte kommer in sen, men eftersom jag har mycket att förmedla er, intriger osv, så tror jag att bloggen blir mitt klagooffet ikväll, om jag inte somnar innanför dörren vid 21.30 - snåret.
Håll tummarna för mig, skänk mig en tanke.
Puss Nan
Vet ni vad jag känner just nu ?
ILSKA, HAT, NEDSTÄMDHET, AGGRISISIVITET, FÖRAKT MOT MÄN OCH SÅ MYCKET MER.
Jag är trött, jag var ute igår kväll och körde vänner på krogrunda, när ja väl kommer hem försöker jag intala mig själv..
" somna, somna, somna, du ska upp om 3 timmar" Och vad tror ni ? somnar man ? Knappast, så med en och en halv timmes sömn, jobb från 06.30 till 21 ikväll.. det är inte illa pinkat, har rast nu, ska strax iväg igen. Vill typ gråta!!!
Och vet ni vad jag har kommit på ? Jag pratar nog tvärt-om-språket med min blogg, när jag skriver, "kommer sen lovar" så kommer jag inte, skriver jag " orkar nog inte blogga sen" så bloggar jag.. Jag har kommit på det.. :)
Därför skriver jag att jag inte kommer in sen, men eftersom jag har mycket att förmedla er, intriger osv, så tror jag att bloggen blir mitt klagooffet ikväll, om jag inte somnar innanför dörren vid 21.30 - snåret.
Håll tummarna för mig, skänk mig en tanke.
Puss Nan
