Even I can cry .
Kunde jag så kan du .
Ja tjejer, magen är inte platt när man sätter sig ner och ja låren ser dubbelt så stora ut om du sitter på en stol, men vad spelar det för roll egentligen? Det är så lustigt att magen och låren är det tjejer har mest komplex för när det gäller att ha på sig en bikini. Tajta kläder. Det underliga är att vi tjejer blir förskräckta varje gång vi sätter oss ner och ser att låren blir större, Vi försöker dölja det, lägga beneni kors, armarna i kors över magen.. Men är det så konstigt att det ser ut så egentligen? Vi är ju inte gjord av plast som BARBIE..
Vi tjejer har två val just denna sommar... Antingen väljer vi att gå till stranden och må dåligt för att vi ska ha lite kläder på oss eller visa hyn inför alla, Då lovar jag dig att du definitivt får en tråkig sommar eftersom du endast fokuserar på dina komplex som ingen annan ändå bryr sig om eller ser som du ser. Eller så väljer du att göra denna sommar fantastisk och lägga dig på stranden med självförtroende och våga gå och köpa glass fast du inte har smink i ansiktet som döljer det du vill dölja - Då lovar jag att att ditt självförtroende kommer att öka och sommaren kommer att bli mycket roligare när du släpper alla komplex.
Det är ditt val, kom ihåg det! För ingen annan bryr sig...Hur många gånger har man inte vaknat upp en måndag egentligen och bestämt sig för att "idag ska jag äta lite". "Okej, men åt jag ett äpple till frukost så kan jag ju äta två mackor nu till lunch, för det mostvarar en normal frukost allt som allt och då kan jag äta en tallrik fil till middagen också .. och kanske en knäckebröd macka på kvällen?"
När man väl börjar hoppa över måltider är det ett säkert sätt att skapa sig en ätstörning och en ENORM mat-ångest som är svår att få bort.. Den sitter där i huvudet, gnager och plågar dig, dina tankar går ständigt till detta..Tanken som i början bara var att äta lite mindre blir istället ett stort projekt som aldrig lämnar tankarna "kan jag äta det här" "nu ska jag bara äta det här och inget annat".
Jag har lovat mig själv att aldrig hålla på så mer för det tär så mycket på mitt psyke när jag har andra saker som jag vill göra i livet. Bästa sättet att hålla sig ifrån att hamna i mat-träsket är att äta regelbundet. Och får du såna tankar? Ta ett äpple, en macka eller en skål fil och behåll regelbunda mat-intag. Du startar ett helvete i ditt liv om du fortsätter. Så sluta medan du kan! KUNDE jag så kan även du.
Ett helvete genomgick jag, varje dag var en plåga, det gick långt vill jag lova er.. Livet kretsade kring detta, det som en gång började med att gå ner ca, 5 kg slutade i ren tortyr, Inte fel på personen som gör detta, det är viktigt att ni tänker på det, det sitter ju i psyket till slut, att leva med en ätstörning förstör hela ditt system, dina tankar, ditt liv.
Jag vill dela med mig av mina tankar till er, mina upplevelser och vad jag gick igenom.. Ni tror inte det drabbar er, men jag måste erkänna att jag såg ner, hånade och kritiserade anorektiker och bulimiker innan jag själv drabbades, Hade ju ingen aning om vad det var för sjukdom de led utav, min strategi var att det var trotts, och ett omoget barnbeteende. Men så är inte faktum. För en vanlig bantning med Cambridge, viktväktarna eller andra dieter kan så enkelt starta ett tankemönster som fördjupar sig och till slut sitter det där, dag som natt..
Och vet ni vad ? Det som man aldrig tänker på är att det kan bli ens död. Du tar livet av dig, du äter upp din egen kropp. Och det går så fort. Du inser det inte själv.
Det finns ingen anledning till att vi ska svälta.. Tänk såhär..
- Våra familjer kommer inte att bry sig mer om oss!
- Våra pojkvänner kommer inte att älska oss mer för det!
- Vi kommer inte få fler vänner!
- Vi kommer inte att tjäna mer pengar eller bli mer framgångsrika!
- Vi kommer inte att bli lyckligare, eftersom vi bara fortsätter att leta fel, Varför då sträva efter en kropp som förutom leder till näringsbrist/depressioner/grova ätstörningar när livet ändå inte blir bättre? FÖR JAG LOVAR DIG, DU BLIR ALDRIG NÖJD. Var en bra förebild åt dina vänner och din omgivning och sluta sträva att bli någonting som bara förstör ditt och andras liv... Om det är några som kan göra skillnad i skönhetsidealet så är det vi, vi kan påverka.
Jag är idag så gott som friskförklarad, jag kan ibland sitta och se på bilder från förra sommaren, jag gråtyer när jag ser allt, jag levde i en bubbla, jag hade inte glans i mina ögon, mitt går lossnade, jag orkade knappt ta en liten promenad utan att hjärtat kämpade så hårt för att slå. Jag levde i en bubbla som innehöll bara tankar om mig själv, undvek folk, för alla tittade så konstigt på mig, i mina tankar gjorde dom det för att jag var tjock.. Jag såg mig själv i spegeln, och det jag såg var någonting jag avskydde,tårarna rann en efter en.. "
" 3 kg till så blir jag perfekt, jag blir vacker "
Jag kan skriva en hel bok om mina tankar, för jag minns dom så väl.. Idag ser jag frisk ut, jag kan äta, jag har mina glittrande ögon, mitt fina hår.. MIN ENERGI, glädje, jag ler... Jag ser mina bristningar efter graviditeten och jag ler, för där låg mitt lilla barn, växte, och för varje bristning, ser jag hur magen växte. Jag har komplexen, men jag vet att jag duger som jag är, ingen kan sänka mig idag, jag har snart avslutat min utbildning till Undersköterska, jag är MAMMA, tar hand om min son, ger han kärlek, leker med honom, ser hans lycka och glödje, jag ger han ett liv.. Jag jobbar, allt detta på en gång.. Jag är stark.. Jag trivs med mig själv, människor runt omkring mig älskar mig, men det viktigaste är att min son ser upp till mig, älskar mig, känner min glädje, min kärlek och han känner TRYGGHETEN.. En mamma som är glad, pigg, mår bra, är en bra mamma..
Sjukdomen satt där, och man blev ALDRIG NÅGONSIN NÖJD.
Tänk på det.. Bestäm dig för vad och vem du vill vara ?
Pojkvännen och vännerna kommer inte komma fram och säga " Jag älskar dig för att du är så snygg, smal, fet, utan, jag älskar dig för den du är, för den kärlek du ger, för din självkänsla, ditt sätt att bestämma hur ditt liv kommer se ut, vem du blir! Du väljer din väg själv.. "
Dina vänner ser upp till dig, om du älskar dig själv, precis som du är..
Och vi kan inte älska någon om vi inte älskar oss själva först..
Tänk på det.
NANS
Passion .
Idag ska jag vara trevlig och åka upp till vinbäck för en kaffe med U's pappa innan jag stormar in till killen och väcker honom. Drillo (hunden) kommer hångla upp mig som vanligt, inte konstigt, han är ju en man och alla män vill ju det!!! :-)
Låter jag lycklig, ja det är jag..
Får lyfta min slappa bak härifrån och bädda min säng, lillens och dammsuga vårt lilla hem. Tvätten väntar och eftersom helgen blir vild gänner det att fixa det idag. Och känner jag migsjälv gäller det att göra allt nu, annars blir det inte av.
Om en stund måste jag sätta mig och börja min berättelse om livet med atstörningar.. Så vi ses om en stund...
So long lovers... Nan
Home made .
Nu blir det lite mer kaffe, massa kaffe, det behövs, jag lovar.. för jag skiter nästan på mig av nervösiet.. Lilla charmiga askungen.. Ni börjar snart undra om ni inte redan gör det.. Nans i ett litet nötskal.. Den bjuder jag på.
So long fans.. Nans
AJ Aj.. den är lite större in real life.. What a day .
Nepp, tröstar mig själv, har en bra tanketeknik, och jag kan dela med mig utav den till alla föräldrar som någon gång kan behöva ett peppande tankesätt. Vet ni vad, vet ni hur jag brukar tänka ? När saker och ting blir tuffa med barn, när dom är sjuka, när dom inte sover på 2-3 dygn, när dom är sjuka, när dom har denna typen av trottsålder.. När det värsta stunden är igång, då du vill skrika ut din sorg, och mår dåligt av allt som händer, då man gråter och vill komma bort för en sekund..
Jag brukar tänka " Detta varar inte för evigt, snart är det över och det BLIR bättre, Det är bara för stunden, det går snart över och då blir det bra ett tag" Det fungerar, man måste stärka sig själv då det svåra tar över. Gråt! Det är inte fel och det betyder inte att du är svag, du behöver få ur dig detta.
Det är inte lätt att vara småbarnsföräler, du kan periodvis gå runt och vara spänd, nerväs och ledsen, men det varar inte för evigt. Precis så tänker jag. För ibland vill man inte vara med. Man vill gå och gömma sig, där man får lov att vara ifred, och i mitt fall händer i princip aldrig att jag har den möjligheten. Skulle nska att jag bara kunde gå iväg en sväng eller få lite andrum just då. Men jag klarar ju det ändå, det gör ni också.
Bara ett litet tips från coatchen!!!
Idag har vi inga större planer, har sovit väldigt dåligt det senaste, och med ett magsår på detta skulle jag behöva lite lugn och ro, men den dagen tiden kommer, Och då ska jag ta vara på den.
Senare kommer jag dela med mig av en för mig viktig lärdom och erfarenhet. Jag pratar om hur jag stärkt mig själv från det värsta självförtroenden, till idag, då jag lärt mig att se mig som jag är, från sjukdom till hälsa, lite tips på hur du höjer din självkänsla, vill dela med mig utav det. För alldeles för mänga utav oss har dålig självkänsla och känner sig emellanåt ofta oviktiga och värdelösa, fula och inte dugliga nog. För mig är det någonting viktigt. Därför tänkte jag ge er lite tips.
Puss på kinden Nans
Smärtan att mista sitt barn .
Såhär på morgonen tänkte jag börja dagen med ett så tragiskt och ledsamt inlägg som berörde mig, fick mig att gråta floder och ilska.
Min allra bästa vän, min ängel med en gloria på sne, min vän som i några år skyddade mig och min lille i magen, som gjorde allt i universum för att skydda oss. Han har alltid ställt upp, aldrig sagt nej! Funnits vid min sida oavsett svårigheter, i vått och torrt.
I vintras var han utomlands och hälsade på sin flickvän, och ringer mig, gråter, och med darrig röst säger han, - Ivana jag ska bli pappa! Jag brast, hans största önskan i livet var att få bli pappa, att få uppleva kärleken och att ge den till någon så liten, underbar och speciell. Minns tiden så väl innan, då Kev låg i magen, då han sparkade och sklogs :) Då Michel var lycklig för att hans " lillasyster" Skulle bli mamma.. Så kommer dagen som han väntat på, beskedet om att han ska bli pappa. Efter så måga år av svek och ingen funnen kärlek, efter tårar av sorg och brustet hjärta för att kärleken aldrig gick vägen för honom.
Min lycka var obeskrivlig, jag var så lycklig för hans skull, jag kan inte beskriva det för er.. Månaderna gick och han planerade allt, han längtade, de längtade, köpte fina saker, var lyckliga och förväntansfulla..
En dag, fick hon kraftiga förvärkar, hon hade så ont i magen och kunde inte sova på hela natten, vid 04 åker de in akut till Näl och där tar de prover på henne, allt var okej, inget fel på henne, bara och ta några ipren och åka hem igen, ingen tanke på att nått kan ha varit fel med det ofödda barnet, Dagen efter blir det akut in igen, hon gråter av smärta och kan knappt andas.. På Näl är allt bara bra, vi skriver ut lite starkare smärtlindring för dina starka sammandragningar och förvärkar.. Ingen som kommer på tanken att göra ett ultraljud eller olla bebisen...Den 4 juni i år, tänkte dom åka ner till familjen och spendera sin lilla semester i värmen innan bebis kommer, de väntade en liten kille :) de hade tid samma dag hos barnmorskan, så de packade allting och väntade bara på tiden så de inte missade den underbara känslan att lyssna på bebisens hjärta, vilken lycka.. Så lyckliga dom var, och den glädjen, skratten och hoppet i hans ögon, hans röst.. Jag skulle göra allt i min makt för att få uppleva det igen...
Hos barnmorskan, blir stämningen lite tyst, barnmorskan hörde mammans puls hörde inga hjärtljud. ! jag skickar en remiss till förlossningen, åk dit på en gång.. Vilken rädsla, de måste kännt..
De håller varandra i handen, och vid ultraljudet ligger bebis där, livlös, inga rörelser, inget litet hjärta som slår.. inga livstecken över huvud taget.. Bebisen lever inte.. Orden ekade i deras huvud, " vi är hemskt ledsna, ert barn har avlidit i magen" Sorgen var och är helt obeskrivlig..
De konstaterar att bebisen varit död i magen i 3 VECKOR.. den beräknade födseln var i September, bebisen dog vi vecka 25. Nu var de tvungna att gå igenom en förlossning, utan lyckligt slut, samma smärta, samma låga plågsamma värkar, dock viste dom att den lille pojken som skulle komma ut, var livlös.. så födseln skede i vecka 27..
Jag hörde ingenting på ett tag, Han ringde för att par dagar sedan och sa.. " Ivana, jag har förlorat mitt barn " Jag har sett den hemska smärtsamma förlossningen, som tog många långa timmar, jag har sett hennes kamp, hennes plågsamma tårar, och jag har sett min lille livlöse pojke.. Han skulle heta Kevin efter min lilla prins, som Michel älskar över allt annat.. Han gjorde allt för min son, han var beredd att ta ner alla stjärnor på himlen för oss..
Efter att pojken kom ut, fick de problem med moderkakan, den lossnade inte, och hon blev sämre, efter 3 veckor, kan man fråga sig att hon över huvudtaget överlevt.. Så akut in på operation, och de lyckas ta ut moderkakan och lyckas rädda henne också..
Vilken smärta.. att tvingas föda, under samma omständigheter, med samma smärta, inga smärtlindtingar hjälper, bara lindrar lite.. Edan lindrar för stunden, men att föda ett barn som dött, på detta viset är hemskt, jag kan inte förstå.. Jag har inte kunnat varken skkriva om detta eller prata om det.. För min sorg gör hemskt ont, att min "storebror" bästa vän, som förtjänar den mest underbara lyckan i livet, får den här rättvisan..
Kan man inte fråga sig varför akuten inte tog henne på allvar, man ser svart på vitt att hon är gravid, söker för buksmärtor och andingssvårigheter, och de skickar hem dom utan att kollat bebisens tillstånd ?
Jag förstår inte.. hur kan man bara vara så oallmänbildad, mamman kunde mist sitt liv, lillen hade legat där i 3 VECKOR.. Hur sjukt är det inte..
" Ivana, han var så liten och så fin.. han såg så fridfull och ynklig ut, min lilla son "
- Vad svarar man ? Vad säger man som kan trösta ? Dom är helt förstörda.. dom lider, mamman kan inte sova, hon har svåra smärtor, och stora blödningar, yrsel och svimmar lätt.. Han är med henne varje sekund..
Efter en kamp på en förlossning, när man genomgår någonting så smärtsamt, vet vi och tröstar vi oss med att veta att vi får någontign som är så värt varenda värk, vrenda sekund av lidande och smärta..
Jag sa till honom, att jag VET att dom kommer klara det, sa också att det kommer gå bra för dom i framtiden..
Minns en gång, vi satt hemma efter min förlossning och han sa " Ivana, kommer jag någonsin uppleva att känna lyckan att få bli pappa och känna kärleken till mamman.. " mitt svar var.. Ja vännen, jag vet det, och du kommer bli den bästa pappan i världen, en bättre pappa kan inte ett barn få..
När han ringde och berättade att de väntade barn, sa han.. " Ivana du hade rätt"
Hoppaas han litar på mig denna gången också.. Tänk om det fanns någonting jag kunde göra.. Tänk om jag bara kunde göra någonting, vad som helt i hela världen för att göra honom glad och lycklig igen..
Vi pratade länge, och jag sa till honom.. Det ni varit med om, vännen, det är en smärta inga föräldrar vill uppleva.. Men tänk såhär, någonting var fel med honom, någonting stod inte rätt till, och tänk om han hade fötts och efte rett par månader dött, eller om han hade blivit 1 eller 2 år och dött då.. Vet att det inte går att jämföra, men smärtan kanske hade varit okontrollbar då.. Då det fanns så mycket mer minnen och saker som påminde... Jag lovade honom att finnas här, han fanns alltid för mig.. Om ni bara visste allt han gjorde för oss.. Hade inte han funnits vid min sida, min bästa vän så vet jag inte hur eller var jag hade varit nu..
Jag önskar det fanns någonting jag kunde göra, vad som helst.. Vill bara höra hans lyckliga röst igen, se hans lycka i ögonen, min finaste, bästa vän.. Michel, jag kommer alltid stå i skuld till dig, kan aldrig tacka dig nog..
Jag älskar er.. Ivana
She is a legend .
Idag blir det andra lekar, och jag medger att jag skulle väckt han då jag skrev igår och inte låtit han sova, det är ju lätt att vara efterklok, inte sant ?
Idag skall jag lämna lite papper på jobbet, sedan blir det lite tvätt, och kanske får jag en stund med killen, allt beror på hur förmiddagen föreskrider.
Nu ska jag få i mig lite kaffe, magen mår aningen bättre, men man vet ju aldrig.. jag tar det nedrans passivt.
Puss på nosen N
Sweet .
Hej kompisar.
Nu är jag hemma och har nog suttit alldeles föööör länge bakom skärmen och sucktat efter skor, ja får aldrig nog, vill ha mer, änuu mer, helst alla som finns. Lillen ligger och sover, han hann ju inte sova hos dagmamman tydligen och det gör ju inte saken bättre att jag är grymt uttråkad. Ont i magen har jag ju, så fort jag har mat i magen svider, bänner och svullnar magen, kanske borde ta fru doktorn på allvar ang. magsåret och sluta inbilla mig att det är annat. Kanske dags att ta hela mig på allvar. På tal om det, så fryser jag, nått så bedrövligt, frossa, och det gör mig inte mindre lugn, tror jag väcker lillen nu, nog för att det blir ett liv utan tvivel för han gillar inte att bli väckt. sen har jag även hopp om att han sover hela natten om jag bär ner honom i hans säng. Ska nog försöka med det istället. Han är ju redigt trött. Dock blir inte min sysslolöshet mindre dämpad, jag väntar till tjugo ett noll noll då desperate houswifes börjar. Kan bara inte missa det denna veckan också. Så det får bli soffan med min blödande mage.
Lever jag så ses vi, annars ses vi ändå..
LOVE Nan
Dear Diary.
Det känns redan lite bättre, dvs, om det inte är ren inbillning, men jag kan ju inte gå och vara gnällig hur länge som helst heller! Ist tänkte jag ta tag i det hela, med att börja dagen med något så närande för mitt magsår, KAFFE, dock i mindre mängd än vanligt, rätt klokt av mig. Sedan blir det dagmamman för Kevins del, han kan inte sitta still, benen är fulla i spring och han skriker sina kompisars namn så fort han öppnar sina bruna vackra ögon, så jag kan inte med att neka han det, spec då jag för tillfället inte kan ge mer än att sitta och leka med legot, för det klarar inte kroppen av. På torsdag, då blir det andra äventyr, vi åker nämligen in till Hannah och Elvin, vi ska lika som aldrig förr och inga ord i världen kan beskriva hur mycket jag har saknat dom. Ser fram emot det till ma och jag skall bara in!!!
Solen skiner än så länge, och jag hoppas bara att jag kan få värma mig i solen en liten stund senare. Det behövs.
Ma vet ju ändå inte hur det blir, för enligt min erfarenhet, kan dagen börja med solsken och efter en timme öser regnet ner som om solen aldrig fanns. Men vad gör vi utan hoppet ? För någon måtta får det vara på oss, ingen negativitet här inte.
Puss på nosen Nans
Prinsessan
MIn lilla apa
JUST NU!!!
Ooh my .
Ses nog senare kompisar om hälsan är med mig.. Ska lägga mig i soffan med min lilla fis och kramas, det känns skönast just nu..
Puss puss NANS
The bright side of life .
Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.
Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är sexig...
Som ringer upp dig även om du slängt på luren.
Som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.
Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.
Vänta på honom som säger till alla sina vänner: Det är hon...
Nytta och nöje.
Nej nu får det vara nog. Nu är jag trött på regn och rusk, jag vill samla fräknar och gå barfota i gräset med brunbrända ben. Den lilla bränna jag fått är snart ett minne blott om solen inte väljer att visa sig inom en snar framtid. Men det är väl så, precis när man börjat att tro på sommaren efter fyra dagars gassande sol sätter Gud ner foten ännu en gång och visar vem det är som verkligen bestämmer. Nå väl, idag tänkte jag göra nytta. Jag har ett mindre berg av tvätt här hemma som jag byggt på i flera veckors tid men hoppat över då jag tvättat..och det är nu så pass svårt att ta sig fram i tvättstugan att jag inte kan ignorera det längre. Jag avskyr att tvätta, jag kan nästan inte tänka mig något tråkigare. Man får springa upp och ner, upp och ner för trapporna. Tvätten ska läggas in i maskinen och så traskar man upp till övervåningen för att hänga ut, tvättenoch så springer man ner till tvättmaskinen igen och sen upp igen, tvätten har nu torkat och så springer man upp och hämtar den för att sedan springa upp med nästa igen. Ni kanske förstår vad jag menar? Det är i sådana här lägen jag saknar mitt Uddevalla då man hade den där tiden en gång i veckan och då tvättar man i 4 timmar allt som man kan tänkas vara tvättbart, sen är det lixom DONE!
Man kan mildt sagt säga att jag genomlidit alla helvetets kval denna helgen, i fredags, som ni informerades om hade jag avslutning, och i vanlig ordning när jag kände mig motiverad till att blogga hann jag inte! lillen ville ta på sig allt själv och jag hade inte tiden till det, men han fick sin vilja igenom och det resulterade i att jag kom 10 minuter försent till samlingen i skolan. Därefter åkte vi ner till Grebbestad och åt middag ihop, hela klassen, väldigt trevligt! Sedan så blev kvällens planer lite ändrade, jag stannade hemma, dels för att min mage såg ut som ett jumbojet och dels för att min bror inte kände för nattvak. På lördagen var det inte mycket bättre, magen var och är uppsvälld och hela jag ser ut som en gummiboll som rullar i förvirring. Inte nog med det så gör det alldeles bedrövligt ont i min i vanliga fall trimmade mage. Jag vrider och vänder på mig, har nätterna igenom svettningar från helvetet och gnyr som en hundvalp. AJ! Men trotts all möda hade jag en underbar natt/ kväll med Urban, vi hade mys i soffan framför fotbollen och därefter tog vi oss en sväng ner till Rasta och handla 2 kilo godis, ostbågar, och cocacola.. behöver jag säga hur min mage var då ? Och behöver jag meddela att jag somna som en kebabspett i hans knän, i vilket fall hade vi det toppen, han är helt enkelt bäst! Gårdagen bjöd inte på mycket möda, bortsett för magen då, men jag börjar bli van vid det här laget.. Idag blir det dock andra puckar, skall ta mig i kragen och ringa till VC, såhär kan jag ju inte gå runt och dra.. jag är orolig, gasig och vill bita huvudet av den första bästa som dyker upp.. Killen träffar jag sen och konsumerar kaffe med, lillgrodan skall en stund till dagmamman, han behöver det, han älskar att vara där. Så får det bli lite shopping till veckan, måste!!!
Sommarrensade min garderob igår, nu ser det ljust ut, famför allt ser det ut som kläder som händer inne, det är bättre, det blir en utmaning och se hur länge det kommer se ut så, men huvudsaken är att jag faktiskt gjorde det. Ska ta ett kort sedan, så ska ni få se på mästerverket. Jag är stolt och nöjd.
Puss N
Comeback.
Tiden som varit kan tänkas varit lös, trist och händelselös, men så är det ju inte! Jag har mycket projekt runt omkring mig. As usual.
Tankar kring bloggrubriken jag valde, har fått mig att börja dessa rader, kanske är det en nystart och början till en ny bloggperiod för sommarens brvader ? :)
Senaste tiden har jag haft det bra, i ett nötskal, visserligen kommer nedgångarna med jämna mellanrum, och mitt humör, ja det beöver jag väl inte upplysa er om,ni är ju väl insatta i det... :D
Jag har en sommar utan semester framför mig, som det ser ut idag, blir det jobb, jobb och ännu mera jobb...
Min lilla suprise i senaste inlägget var menat till 13 JULI 2009, Stockholm GLOBEN, någon som vet vad jag pratar om ?
Jag har grinat när jag höll i min biljett, jag har det i säkert förvar, ingen förutom en brand kan förstöra den just nu.. :D Men vi hoppas att jag slipper uppleva det.. :D
BRITNEY nästa 13 juli.. Det är en dröm som besannats.. jag ska få se henne live, och lyckan är total.
Nu ser dagen ut såhär, lämna lillfisen hos Lisbeth, sen bär det av till skolan för fika och svslutning med klassen, 2 terminer är avklarade och en återstår.. jag är stolt över mig själv, för det har varit en tuff tid, med sjukdom, liten son och 2 jobb, samt HELTIDSSTUDIER på det, och jag klarade det!!!
EN champagneflaska eller 2 hade faktiskt varit på sin plats. Jag är helt enkelt bäst idag.
Nu ska jag gå och dricka lite kaffe till, packa ner oss för dagmamman och sedan LOVAR jag er att jag skriver så fort jag är hemma därifrån. Jag har lite tankar kring män och mig, mitt sätt att var JAG och det behöver komma ut.
I skrivande stund är jag faktiskt glad över att få vara här igen, denna gången på riktigt. Jag behöver min blogg, antagligen er och den mer än vad jag anar.
Puss på er alla, och jag hoppas att ni fortsätter komma in och kika till mig.. NANS HJÄRTA ER
