Förlossningsberättelse .
Mån 4 dec 2006 14:35
Mammas Prins KEVIN föds
av Miss86 | Mån 4 dec 2006 14:35 OjoJoj... var ska man börja =)
Den 16 november vaknar jag på morgonen me lite molande mensvärk.. sovit skitkasst inatt me så funderar på att gå o lägga mej igen o så blev de.. vaknar kl 15.00 (exakt) av ett jättehugg i magen AJ.. reser mej upp för att gå o kissa för de måste ju vart de som gjorde så ont.. stax efter de känner jag nått rinna ut, OOPS misstänkte slemproppen, på toa visar de sej vara mer än de.. kanske både slemproppen o lite fostervatten, rådgör me mammsen o vi kommer fram till att det är bäst att ringa till FL eftersom vi ändå bor 10 mil härifrån o vädret inte var de bästa.
pratar me en jättego BM som säger att jag ska ta en dusch o så får vi se vad som händer o att jag får ringa in igen om det händer nått nytt, i duschen kommer de massa vatten o lite blod, JAPP NU ÄR DE DAGS (hehe) nervös o tjock springer jag ut ur duschen o säger till mamma att vattnet nu garanterat gått, o jag ringer Marcus eftersom jag lovat o höra av mej när de e dags.. ringer till Fl igen o dom säger att jag kan komma när jag vill bara det är innan kl 03.00 på natten eftersom det vid den tidne gått 12 timmar efter vattenavgång, vi bestämmer oss för att åka till min lägh o invänta lite mer ont. o så åker vil till FL därifrån då det är ´bara 3 mil att åka.. =)
Marcus kommer till mig rint 21 o kl 22.30 bestämmer vi oss för att åka, utan värkar =( men när jag väl satte mej i bilen o vi for, då hände de grejjer, kom värkar me ca 5 min mellan men inga jättevärkar..
väl inne på Fl kopplar dom CTG o upptäcker att vattnet är lite grönaktigt o jag blir kvar under natten säger dom =) ja tänker jag äntligen en bebis på gång, Mamma o pappa åker hem o Marcus stannar.. fram till kl 05.00 på morgonen hade jag jobbiga kortvariga värkar o de hände ju inte mycket.. 2 cm på 8 timmar =( där tappade jag hoppet lite, kände ju att det gjorde ondare o ondare men inget händer ju =( en jättesnäll BM kommer in o frågar om jag vill ha nålar i huvudetet? (akupunktur) är du galen tänker jag för mej själv, då började jag faktiskt bli lite otålig, grinig o fruktansvärt jobbig haha.. marcus satt bara där o läste tidningen o jag gnydde som en liten hundvalp.. hehe efter lite tjatande lyckades dom övertala mej till nålarna dom skulle få mej o slappna av, det funkade faktiskt o jag som är såååå fruktansvärt nålrädd trodde jag skulle kollappsa av de ehhe.. nepp efter ett tag ryckte jag ut dom o blev arg igen, mest på marcus, jag manr han satt ju bara där på fotöljen, han kunde ju brytt sej lite mer tycker jag, o sluta driva o skämta med mej.. så jag tog nån tvål o hota me att spruta ner hela han (helt allvarlig hehe) jättearg hehe.. ont som fan hade jag (tycke jag då va)men ingen brydde sej ju.. dom tyckte jag skulle ha mer ont. kl 06,30 gjorde de ännu mer ont o nu tyckte jag de var outhärdigt, jag ville åka hem, tog jackan o sa till marcus att ringa mamma o pappa så dom kunde komma o hämta oss.. inget hände o jag ville hem.. men de fick jag inte.. tur är väl det hehe.. Bm kom in o fråga om jag ville ta ett bad JAAAA tänkte jag o efter en stund satt jag där överlycklig o me en gnutta hopp om att jag skulle kunna öppna mej mer nu.. men aj så börjar det göra ännu meeeeeeera ont... vilket jag inte trodde man kunde ha.. men jovisst, de gick inte ens o andas längre, jag som klarade de så bra förut blev bara hysterisk efter att jag tatt in luft hehee.. ringde på klockan heeela tiden o var nära på att verkligen ge upp, det här går ju inte.. de händer ju ingenting =( BM lovade att om jag satt där o plågades en liten stund till så skulle dom undersöka hur mycket jag var öppen sen, jag hade panik o tappade allt mer hopp om detta, nu vill jag inte mer, vill bara försvinna, BM var jättesnälla men det funkade inte för mig jag var jätrteotrevlig o jag förstår nu att dom inte ville komma in heheh efter badet hade dom tydligen bytt skift så då träffade jag mina änglar som var med mig ända till min lille bebis kom ut.. Anita o barbro =)
när jag kommer in börjar jag kräkas som bara den om o om igen.. nu var detta omöjligt, men dom tyckte jag skulle ha ännu mer ont, o dom tyckte inte mina värkar var starka nog o trodde inbte jag hade öppnat mej mer, så ifall det nu var så så skulle jag få värkstimullerande dropp (allrså ännu mer ONT=) nej tack!! men förvånande nog var jag öppen 4 cm nu.. WOW jaaa vad mycket mer hopp jag fick, o jag visste att det var 6 cm kvar! vilken uppmuntran, nu kunde dom ge mej lustgas JAAA! vilken lycka, hoppas de hjälper bara..men då var jag först tvungen att gå lite o det kändes omöjligt eftersom benen bara vek sej, men då sa Barbro att de kan göra att jag öppnar mej ännu mer.. hon var hittills förvånad över att värkarna gjort framsteg så hon trodde inget var omöjligt nu hehe.. fick lustgas 50/50 åååh vilken känsla, men det gjorde fortfarande ont som fan om inte mer.. men jag blev så dum i huvudet så de kunde jag ju inte tänka på =) haha utan bara andas på som sjutton allt jag hade.. Marcus satt o läste aftonbladet, o SKRATTADE åt de som stod där.. blev rasande, han kunde ju visa lite mer mdkänsla tyckte jag (skitförbannad på han) ååh vilken hjälp han va hehe.. nu gick de snabbare o ondare gjorde det.. till slut var jag öppen 6.5 cm..de höjde lustgasen till max nu.. o jag stod inte ut mer, nu vill jag ha bedövning, skrek o hade mej helt tokig var jag. hehehe men då förlkarade ANita att jag var tvungen att få dropp innan jag kunde få EDA men vid varje försök att sticka mej brast blodkärlet, men till slut efter 4 stick satt droppet på plats.. o dom kunde kalla på narkosläkaren som skulle lägga EDAN. Snälla bara skynda bad jag för nu står jag inte ut mer!!! jag kommer DÖ!
Men så kom min ängel hehe.. me jättesprutan o jättenålen, men min nålfobi var nog botad då för jag har aldrig bett så mycket efter att bli stucken som nu haha.. trodde jag aldrig.. jag skulle ju klara detta utan någonting hehehe.. =)
kände inte ett skit, EDAN var på plats o sakta men säkert kände jag mindre phu... den var effektiv o jag blev SNÄLL o sammarbestvillig, men bara om jag fick ha lustgasen kvar hehehe.. =) o det fick jag.. där låg jag o kramade kompis- lustgasen o kände värkarna men långt ifrån så som innan.. det var bara ett fruktansvärt tryck neråt.. nu hade jag ju ingen koll på kl längre iaf.. hehe =) det gick ovanligt fort nu o BArbro o Anita var förvånade.. snart kunde jag krysta JAAA.. då ville dom koppla ur EDAN men NEEEJ TACK.. låt den vara kvar för guds skull.. är ni helt frå¨n vettet..?? haha !!! oj vad dom måste skrattat åt mej =) o Marcus satt bara där oj vad förbannad jag var på han, vad tror ni han gör jo går o köper Aftonbladet o sitter o skrattar åt de son står i tidningen ist för att stötta mig =( fasen vad arg jag var på han, men så var de dags att krysta o då minsann tog han mej på allvar för han höll på att svimma.. HAHA =) har ingen aning om hur många krystvärkar de tog innan han var ute men de var ju bara så skönt o få krysta o göra nått vettigt ist för att bara ligga där o klaga för det var ju inget jag tyckte var skojj HAHA..
vet vara att kl var 11.55 när BM sa okej Ivana de är dags o krysta, nu följer du våra instruktioner heheh.. det gjorde ONT men när jag fick min lille prins på magen var all smärta borta =) de var de bästa jag vart med om =) HELT KLART
Kevin kom ut 12.38 den 17 november 2006 vägde 3400g o var 50 lång =) stax efter blev jag sydd me tot. 5 stygn o jag kan ju säga att man inte känner att man brister eller att dom syr heller för den delen =) man bara ligger där o tittar på underverket, mitt lilla mirakel =) Idag när jag avslutat detta är han 10 dgr gammal o är 54,5 lång o väger 3880g världens sötaste prins KEVIN o jag är världens stoltaste mamma =)
Jag har det bra .
Jag - Ahh verkligen (flåsandes) jag särar aldrig på benen och flåsar såhär, förutom när jag får ligga, vilket inte händer så ofta..
Därefter kom vi in på sex, och jag erkände att det var ca 4 veckor sedan sist, och jag trodde det var mycket, hon höjde på ögonbrynen och sucka..
Såå var vi här igen :) Jag har varit och handlat med mamms och det var jobbigt, blev hungrig av att gå så lite, betyder det att min ursvultna kropp börjar undra vad som slagit i mig ? för jag har ätit regelbundet i 2 dagar? och då tänker den, ja, ja åh jaaaaa, ge mig mer mat, ät upp en hel häst, hela godistillverkningsfabriken och hela marabous chokladlager i SVERIGE, :) ja kanske lite överdrivet, men vad gör det om hundra år ?
Har i alla fall gjort som min kropp sa åt mig, ätit massa, så gott, men vad trött jag blev, Känner mig som en gravid kvinna, efter maten vila minst 2 timmar, har dock inte tiden till det, ska snart hämta lillen hos dagmamman och sen är det full fart till natten, han var arg på mig igår kväll, imorse också, han var ursinnig, och som vanligt utan någon specifik anledning förutom att han aldrig kan vänja sig vid att det är mamma som bestämmer vad man får göra och inte göra, han är viljestark, envis och så självsäker. När vi går till affären, då är han stor, vuxen, och världens stoltaste när mamma säger vad han ska köpa och lägga i vagn och på rullbandet, GULLunge.
Vart var jag ? Jo, jag ligger i sängen och funderar så det knakar, jag borde inte ligga här nu, somnar jag så är det kört, när jag blir väckt kommer jag morra som en varg...
Puss Nan
After all .
Igår var jag lite mer människa, jag och Terese tänkte att vi skulle vara lite duktiga, och eftersom jag har mina broblem med kost och så, tänkte jag börja leva sunt och få till mina sunda matvanor, det räcker med sjukdom nu, jag har faktiskt blivit mycket bättre. Vi bestämde oss iaf för att börja träna och simma, sagt och gjort, åkte vi till Tanumstrand och startade lite mjukt med 10 sim längder, jag insåg snabbt som blixten att min kondition inte var någonting att sticka under bordet med, haha. Tror jag behåller det för mig själv :) sedan bastade vi och solade, kände mig ursvulten, helt omänsklig, men stolt över min prestation där inne, Därefter körde vi till Sjögrens i backen och åt lunch och drack pago. Sedan åkte jag hem och mådde som en prinsessa hela dagen. Underbart skönt var det, imorgon köper vi gymkort också, sedan åker jag in till Uddevalla ( Kev ska till pappsen och Lise ;) ) och då m¨ste jag köpa kläder, det var för längesen för att vara mig, och jag har nästan inga träningskläder och för mig är det viktigt att känna sig vacker även på gymmet, där kan man ju träffa vem som helst HAHA. På lördag ska vi träna och simma igen, sen blir det utgång (en städad sådan ) :)
Så ser de närmsta dagarna ut, sedan så tänkte jag dela med mig av mitt crib, det pågår renovering för fulla lass och jag kommer inom snart framtid ta bilder och lägga upp, och så ska jag designa om bloggen, så det kommer verkligen varnas för att man kan stöta på olika komplikationer i samband med läsningen, haha jag ska försöka snabba mig.
Lite bilder kan jag bjuda er på idag.. Nu ska jag strax hoppa in i badet och sedan åka med mamma och handla. Weyy!
Ha en underbar dag.. :)
Lite bilder från gamla dar på mig, shit var porrig jag var!!!! Damn
Jisses :)
Gravid med KEVIN
Shit :)
MIN, MIN egen
När ingen ser .
Jag är hemskt ledsen för så dåligt bloggande, men jag har faktiskt varit brutalt avliden. Sedan sist jag skrev har jag haft en kolosal influensa som sugit musten ur mig helt, hade 40 grders feber hela helgen plus ett sjukt barn upp på det, varje gång förundras jag över hur jag orkar ta mig upp när jag är så dålig att jag ser spöken av den höga febern, jag gör allt som vanligt, lagar mat, ta hand om han, oavsett om jag kommer svimma av utmattning så ger jag allt, tror det måste vara den där mammainstikten, kan inte bero på någonting annat. Är fortfarande sjuk, dock feberfri, Lillen är tack o lov bättre och kan gå till dagis så jag får vila upp mig.
Tänkte fatta mig kort eftersom jag har en del att ta igen, men tänkte bjuda er på en låt som betytt mycket i mitt liv, när jag var som sjukast och som svagast hjälpte denna låten mig att se allt ljusare, den har en stor plats i mig, lyssna och ta in allt, den ger mig styrka. Tror jag ska leta upp en till som är av samma artist som har peppat mig och fått mig att se saker och ting som de var.
enjoy. Nan
In bed .
Bedtime, bedtime hela dagen kompisar. Oh tusan vad jag är oarbetssam idag, vad är det med mig ?
Har rullat, fram och tillbaka mellan lakanen, och ni som missade mina tidigare inlägg redan har inte förstått att jag har HUUR mycket som helst att göra idag. Jag har dock valt att se förbi allt och bara som jag skrev låtsas att allt var en hemsk mardröm och att jag kommer vakna under dagen och vara lycklig för att det var en mardröm. Hepp! Jag blir istället påmind av det när jag nu startar lapsen dell och upptäcker mail från min fröken " Hoppas du inte glömt uppgifterna tills imorgon och fredag ? Ville bara påminna om deadline! " Men tack så mycket! den värmde. Hela datorn och resten av emblaget höll på att hamna nere i Australien av ren frustration.
Jag är inte ett dugg pigg, tror ni ens att jag gjort någonting produktivt idag ?
toaletten, kaffe, sängen, kaffe, toaletten, sängen och sov sen vaknade jag av att jag ville äta upp inte bara hela min familj
utan hela min släkt ( och då var jag hungrig ) Så jag gick upp, åt macka, kaffe, sängen, och upp igen, ner lika snabbt och här sitter jag nu. Halvligger! Ska hämta gullunge snart och resten av dagen vill jag sova bort, men ack så jag bedrar mig själv, Han vill då inte sova, han vill säker leka med Danni och Simona.. Och det är precis vad jag behöver. En KEVIN, två år, en Danni snart 4 år och en Simona 5 år... Just så, Ska lägga mig ner nu och blunda, sen ska jag försöka se med positiva ögon. Hepp
Vi får väl se..
Puss/ Nan
Evigheter .
Åh pannkaka också! Jag är inte särskilt kontaktbar än, hur många koppar jag än dricker vaknar jag inte! Jag vill sova, sova så mycket och så länge att jag glömt skolan när jag vaknar, har ingenting i ordning nu, har fått så mycket uppgifter att jag vill bara låtsas som att jag missade den delen igår i skolan. crap. BEHÖVER ett miljöombyte tror jag.
Kevin har åkt till Lisbeth, och ni kan ju bara gissa vad jag ska göra ?
Känner mig så hungrig att jag skulle kunna äta upp hela min familj just nu. Faktum är att jag inte har orken att gå upp och göra frukost, så magen kan skrika. Jag ligger kvar.
Tiden räckte inte till för inlägg igårkväll. Kevin och jag hade våra mor och son fajter till kl 23 och det slutade med att jag vann, för en gångs skull. It's about time.
Nepp, jag ska blunda nu, eller öppna medicinboken. Somnar mer än gärna med den i ansiktet.
Ha en underbar onsdag. :)
puss Nan
Örnen har landat .
Efter detta lååååånga besök, åkte jag och hämta min lillgoding, som varit med sin pappa och Louise över helgen, åh vilken glädje att se sin mamma, det bubblade i hela mig av lycka! Jag är såld på den lille människan. Pirrar i hela kroppen varje gång han busar och kramas. Vem upplever inte det, han är ju så bedårande. Min bebis, bara min bebis. Alltid min bebis.
Har också bestämt mig för att han ska bo med mig i 27 år till! Inga ursäkter. Men som det verkar nu är han positiv till det beslutet :) haha. Ingen ska krossa hans hjärta. No WAYS.
Nu har jag slutat skolan, varit och hämtat lite paket på posten, ätit lunch, lekt me Simona, druckit kaffe, och skickat in sista analysen och börjat en ny kurs. MEDICIN, inte och leka med kan jag lova. Jag är dödens död. Ska snart åka och hämta godingen som varit hos sin dagmamma, sen ska vi anta utmaningen i hans rum, att han hinner vända upp o ner på hela rummet på ett fåtal timmar, jag är förundrad.
Hinner inte mer nu..
Ska jobba rumpan av mig för att hinna komma in senare. Imorgon är jag ledig från skolan, men inte från böckerna, tur är väl det, för då hade jag inte haft någonting att göra och det hade i sin tur lett till att mamma hade fått en allvarlig typ av damp på mig. Hepp.
Åh ska ju hinna göra middag också. Känns inte som att jag gör annat än äter efter korallen igår, dom är lite väl på, exakta tider, mängder och skriva ner allt upp på det. Jovars. Jag ska visa dom vart dom ska ställa sig.
Puss N
Låst .
Nu ska jag sitta och göra ännu mer ingenting, funderar intensivt på om jag ska tappa upp det bad jag planerat hela helgen men som blivit framflyttat tills idag av ren protest. Japp det gör jag nog. Sen blir det soffan och säkerligen någon film som jag sett ett dussintals gånger innan, hoppas mamma är sällskapssjuk och vill vara med. Mysigt värre.. Jag vill ha popcorn också.
Visste ni att jag funnit mig attraherad av mig själv, spec i min nya hårfärg, fast ibland blir jag rädd, som när jag vaknar, utan smilk och håret som liknar ett fågelbo, ja, det ska jag inte visa, vill ju inte skrämma iväg er härifrån. hihi ;)
Just idag..
Mammas gottis
Hemma hos älsk spelar ett sällskapsspel "Skitsnack"
15 grader kallt i lägenheten, massa ljus överallt, huh, detta var ju innan nyår, några dagar senare var jag hårt avliden i soffan med någonting jag trodde var magsjuka.. :(
perfekt kväll, räkor, skräckfilmer med massa blod och skitsnack, plus med 2 av mina underbara älsklingar
vill också va med, trött men inte sova utan oss.. ville vara med o spela..
Nu ska jag bada, ha en underbar söndagskväll.. puss Nan
Visst finns änglar .
När ens egen "familj" inte vill ställa upp, då har de rest sig upp och sagt, vi kan hjälpa till, inte en gång inte två gånger utan att räkna flera gånger. Jag är förundrad, jag kan inte beskriva för er hur tacksam jag är kära läsare. Dessa människor är vänner, de har på otroligt kort tid visat sig vara helt fantastiska människor. Jag kunde aldrig föreställa mig det. Dom har inga skyldigheter gentemot mig eller min lilla familj, ändå vill dom vara delaktiga, och ställa upp. Varför jag väljer att skriva det på min blogg är för att den är min innersta källa till att visa mina känslor, här finns aldtig två sidor av myntet, utan här kommer allt fram svart på vitt, direkt från hjärtat. Tänk att vi skapat så mycket smärta inom oss, att det än idag inte går att tro att man kan lita på varandra fullt ut.. Men jag lovar er, trofast, ärligt, från hjärtat att jag menar vartenda ord. Jag bryr mig verkligen om er, och önskar jag kunde få se er någongång, prata, se era sidor som jag inte märktav förräns nu.. Ni dömer inte mig efter vad ni hört, inte jag heller längre. Det är äntligen slut på hjärntvätt. Jag valde att stänga ute den delen.
Jag vill så gärna tala om detta, spec för mina vänner som står mig nära, ni läser min blogg varje dag, vi bor inte så nära varandra längre. Ni har hört ilska från mig, som kommit från mig, som andra skapat dit där det fastnade.
För mig är denna underbara flicka Louise Lundin, snart en underbar kärleksfull blivade mamma. Hon är den bästa tänkbara styvmamma till Kevin, och skulle inte jag finnas är jag säker på att hon och hennes familj skulle göra allt för Kevin eftersom dom inom loppet av några månader får ett litet syskon till Kevin, Jag är rörd, lycklig och glad även otroligt tacksam för att Louise öppnat sina armar och alltid gör sitt bästa för Kevin. Det betyder mycket att de tycker om varandra, och jag ser bara ljust på det. Jag har insett att vi är ganska lika på många plan, vi kan vara riktiga monster och har ganska farligt temprament. Vilket i vissa lägen kan vara toppen.
Louise
Jag kan aldrig förklara för dig hur ledsen jag är för allt som hänt förr, jag kan inte annat än at se frammåt och hoppas du känner för mig som jag för dig. I mina ögon är du en vän, och oavsett vad som hänt vill jag bara slänga det i altanten och vara din vän. Du ska veta att oavsett vad som finns vi här för dig, det gör mig frustrerad och överbeskyddande. Jag vill inte att du ska uppleva det jag upplevt, det önskar jag ingen, framförallt inte dig. Jag finns här nu, när bebisen kommer och efteråt med. det kommer ta lång tid att bearbeta allt som hänt, men jag vill bara hålla hårt i dig, jag är ingen sån person som kan och vill ha fiender, men när någon gör mig illa eller min son så får dom lida länge, nu blev allt så fel och du vet varför, jag vill inte ens tänka på det längre.
Glöm aldrig det, pröva mig, testa mig, prata med mig så ska du få se vart det hamnar, långt inne i mig och så stannar det där, det vet mina vänner, det är kanske min bästa sida, att man kan belasta mig med vad som helst utan att det kommer ut, vi alla behöver en vän, vi alla måste kunna prata om sådant som gör os sårbara, även du och jag, med detta menar jag att vi gått igenom saker och ting som är samma, lika sjukt, illa och hemskt. Jag har upplevt lite mer utav det, just därför fårstår jag dig bättre än någon annan, jag kommer svara dig ärligt. Jag kommer inte vända dig ryggen.
Lotta
Så fel allt bara blir... Er dotter är en underbar tjej och så vitt jag kan se är inte mycket sant om er och henne, det glädjer mig så mycket att Kevin är älskad av er, och att han avgudar er. Ingenting skadar kärlek och omtanke, familj eller ej så är alla värda den. Alla är vi så olika, vissa olika de andra, men huvudsaken är att vi har samma mål, att alla barn och vi mår bra, ställer upp för varandra och finns där även om vi inte setts eller ses ofta. Jag uppskattar det ni gör för mig imorgon, det betyder mer än någonting att ni vill finnas där för min lille prins, inte konstigt att han avgudar er :) Du ska veta att jag finns för Louise, när hon än behöver prata, vad som helst, jag finns ett litet knapptryck bort. Detta gäller er också. Jag vill att ni ska lära känna kevin mamma som hon i verkligheten är, inte den där iskalla, elaka. Den är inte jag, den är påhittad och menad till människor som gör OSS ALLA illa. Precis som jag förstår att ni är mot dem som är hemska mot er.
Louise, hoppas du litar på mina ord. Annars så hoppas jag att du/ ni kommer göra det med tiden.
Bebis som är påväg, är redan så efterlängtad, och du kommer bli en underbar mamma, det är jag helt hundra på.. längtar så..
Sen så ska du veta att detta inlägg på skapa irritation och ilska, jag kallar det SVARTSJUKA. Men som jag skrivit så många gånger, så är det vad jag känner och vad jag menar innifrån. Jag beundrar er och önskar er all lycka.
Jag kommer alltid respektera dig, och det som värker mest är mitt svek mot dig, du vet så väl.
Det kommer ut från mig väldigt ofta, men den ånger jag känner för det som hänt kan jag aldrig ta bort, för det smärtar mig att jag inte visste vem du var då, och vilken underbar människa du är. Jag kommer aldrig kunna glömma det, det påminner mig, och jag förtjänar verkligen ingen respekt eller vänlighet från dig *gråter* Men om du bara visste hur mycket jag ångrar mig, och önskar, varje dag att jag fick det ogjort. FÖRLÅT.
JAg vet att jag inte kan få saker ogjort, men jag vet vad jag kan göra i framtiden för oss.. Jag vet också att det aldrig skulle komma på tal att göra någonting sådant. Jag skulle då välja att gå under.
Var den du är, se framåt och tänk på vad du och din bebis behöver, gråt inga tårar om dom inte faller av glädje.
Den som har gjort så att du gråter, den som orsakat dem, är inte värd dom. Le och titta på vilken underbar familj du har, och tänk på liten i magen som behöver sin mamma. En glad mamma är en bra mamma, en ledsen mamma, en trött mamma är ingen bra mamma.
Massa kärlek och lycka önskar jag dig och din familj.
Mamma Ivana
Ready for my closeup .
Hei mina kära läsare!
Nu sitter jag här igen, några timmar piggare och aningen lyhörd. Igår blev det inte mycket möda för besväret, jag såg filmen vi skulle sett i skolan och meningen var att jag skulle hinna med en analys av den också, tjena! Nog klarade jag inte av det utan valde att proppa mitt redan så tyngda arsle med ännu mer popcorn och litervis med juice. Jag mår bra, tackar som frågar! Jag har bestämmt mig för att göra analysen till filmen nu, så här sitter jag, fullt utrustad med penna, papper, lapsen och böckerna i en staplad hög brevid mig. Redo för inlärning. Lovar er att det är svårt, ingen lätt utmaning med andra ord. Men ack så lärorikt och kul. Jag såg filmen Nell, och ni som inte sett den borde se den, otriligt bra film, gammal dock men vad gör det om hundra år, jag fastnade för den direkt, i vanliga fall brukar jag inte vara särskillt intresserad av att kolla på film om jag är tvungen och se den, men nu tog jag mig an den och ångrar inte en minut av de 120 minuterna. Så nu blir det analys, sen tänkte jag visa er hur Lillens rum blev igårkväll när jag satte igång med väggklotter. Lite nöjd blev jag, men ska måla massor mer, bara början med andra ord. Behövs lite färg i vår dystra tillvaro. Sen har jag planerat en inlägg åt en mycket fin familj, som jag beundrar för deras varma hjärta. Vem/ vilka det handlar om får ni läsa när jag gjort klart min analys. :) Den som väntar...
Nans
Silence, I kill you .
Idag är jag gring. Så sur och grinig att jag vill bita huvudet av allt som andas. Och andas gör ju de flesta av oss, om man inte är död vill säga. Och det är många jag önskar livet ur just nu. Ta inte så hårt på det, får sådana här dagar lite då och då... Jag har haft en vidrig morgon, tackar som frågar. Riktigt när vidirigheten infann sig kan jag inte svara på, jag tror det var när jag slog upp ögonen i morse vid tio. Wilma fick för sig att leka med mig under täcket och efter ett ex antal minuter åkte hon på en spart så hon for i väggen, och självklart och kunde inte somna om, hur jag än kastade mig mellan sängkläderna. Jag släpade mig upp till köket för att dricka många koppar kaffe, fixa frukost och finner att det simmar tre svarta små djur i ett odiskat mjölkglas på diskbänken. Dem ville jag döda med omedelbar verkan, hur gör man på bästa sätt? Någon som har erfarenhet av odjur? För visst kan väl även jag helt enkelt bara mosa dem men jag vill inte riskera att fler av deras sort kommer tillbaka. Man kanske helt enkelt borde riva ut hela köket. För hand. Med en hammare eller vilket verktyg som nu passar bra för just utrivningar i vansinne. För att lugna ner mig har jag suttit i kokande vatten i en och en halv timmas tid och försökt koncentrera mig på tentan jag började skriva igår. Jag kunde dock inte riktigt koncentrera mig helt, tanken på mord var för stark. När jag tillslut klev upp ur badet var mina fötter så skrynkliga och röda att det gjorde ont att gå på dem vilket resulterade i att jag nu vandrar runt i ett par grymt fula och helt osexiga rosa Hello Kitty sockor. Resten av eftermiddagen tänker jag tillbringa i här i min soffa och se en film från skolan som jag missade och måste göra uppgift utav. Jag vet inte vad den handlar om men jag hoppas att den är med mycket blod och mord. Risken är inte särskilt stor för det med tanke på att det är i vård och omsorg som uppgiften handlar om, men man kan alltid hoppas för hoppets skull. Wilma anar oråd för hon har varit extra gullig hela dagen, strukit sig emot mina ben som om hon vore en katt ( hon är en katt, men jag har alltid anat någon form av korsning med något djur från afrika i henne ) och krafsat på mig med sina små tassar, klättrat upp på mig och suttit på min axel. Hon älskar att sitta på min högra axel som en papegoja. Sitter jag dessutom vid ett fönster och han kan titta ut blir hon helt galen. Så fort hon ser en människa utanför fönstret morrar hon och krafsar med sina små tassar. Krafs, krafs, morr, morr, mjau, mjau.. förstår ni vad jag menar om hon morrar, för det gör hon ? Ja pratar gör hon också, frågar jag någonting så svarar hon artigt. Min lilla kisse.
Sen såg jag Madagaskar 2 inatt också. Den var rolig, så modernt gjord att jag skrattade mig blå.. se den.
Nee nu får jag sära mig från lappsen. Tror jag känner stark seperationsångest. Men kommer kunna vara med er massor när jag gjort mina uppgifter. Ska bjuda på musik sen och lite bilder, är rätt kass på att bjuda på mig själv de senaste. Puss !
Vissa sår, lämnar djupa spår .
How come ? I really can't remember the one I used to be ?
My reality was like shatterd glass.
I can no longer tell what's real and what's an illusion
Do you hear my cry ? Can you hear me inside ?
Im crawling through eternity to find my way out!
Always embraced by the darkness
Ill forever remember. I can't forget, I have to face you, and I can't escape
Gjorde den nu.. behövde få bukt på en liten pyttedel av smärta av en händelse som jagar mig. detta funkar alltid. Jag vet att det verkar rörigt för er, men det lindrar för stunden. Jag hänner hat. Ilska och sorg. Men jag har lärt mig att bära det innuti. Det som gör mig mest illa är rädslan för att en person i min närhet ska få uppleva exakt samma sak :(
Jag kan inte släppa ut det..
Prison break, here I come!!! :)
Housekeeping .
O Herre du milde, vad jag har flängt omkring idag, inte för att jag varit särskillt produktiv för mig själv idag, men det har ju trotts allt gått till fördel för andra. Min påhittige lillebror har fått för sig att skifta rum, bortskämd som han är så har han två rum, ja just precis.. TVÅ!!! och i det ena rummet har han sin lyxiga säng som är en klar dröm, direkt från fantasins värld, den har allt, den kan nästan prata! och i sitt andra rum har han lyxdator och lite annat smått och gott i nöjeskategorier. Så han hade fått för sig att byta plats på kalaset, och självfallet blev storasyster (LILLA) offer som packåsna. Visst fick det mutas med det ena och det andra då båda parter till slut fick sin vilja igenom. Ja, så resonerar vi.. :)
Jag har burit, upp och ner, ner och upp, från ena hörnet till det andra och tillbaka. Mitt misshandlade ben känner jag knappt av längre och som grädde på moset har jag en mensvärk som inte är från denna planet, det är knappt så jag ser vad jag skriver, ögonen tittar o kors och min mjölk är för kall.
Imorgon har vi skola igen, och till min besvikelse ska vi gå heldag!!! Och det är inte och leka med, HUR ska jag klara sitta i ett klassrum så länge och ha föreläsning, en timmes lunch och inga pauser.. Njae, ser på morgondagen med fasa. Ni som känner mig väl, vet mina starka svagheter och detta höjer ribban. igår var det jobb, var inte hemma förrän kl 21 och då vaknar jag mitt i natten med böcker och papper lite här och där, både ute och inne, lappsen ligger och steker på min mage och ber mig att stänga ner allt. Och ett enda klick med tagenterna och poff så var hela uppsattsen väck.. GRATTIS till mig, jag har vunnit guldmedalj.
Nu har jag lagt mig ner i sängen och tänker börja om. Deadline är på torsdag så det är bara att köra gasen i botten.
Hinner jag skriva sen igen så kommer jag självklart tillbaka.. men blev just påmind om att jag har sex min kvar av batteriet.. måste hitta sladden till prylen i knät annars är det klippt, jag skriver då inte om allt detta på nytt.
Han precis avsluta ovanstående mening och så blir skärmen mörk, nattsvart, trodde jag skulle koka över.. explodera, äta upp mig själv innifrån av ilska.. men allt kom tillbaka igen när jag slog på strömmsladden, UNDERBARA DELL.. nu känns det lättare. Livet är kanske inte så illa ändå alla gånger...
De var allt för nu.. tänkte jag hoppar tentan för stunden, kom på att Prison Break finns här i tryggt förvar.. Wiee.. pussis Nans
Förlåtelse ?
Jag kan tyvärr inte be om ursäkt, när jag aldrig fått höra vad jag gjort fel ? Vad ska jag då säga förlåt för ? Men ursäkten som står svart på vitt, har jag inte fått, inte då inte nu, och jag har väntat i över 3 år på den.
Tänk bara efter lite, hur kan det vara så att alla har fel, alla har vart med om samma ord och typiskt samma beteende ?
Jag orkar inte lägga mig i dessa krig mer, jag litar inte på någon längre. Jag väljer vad jag vill tro på! Precis som ni.
O konflikten som ständigt pågår mellan mig och Kevins pappa är inget jag önskar fortsatte, men jag kan bara inte tillåta vissa saker från honom! Han och jag har barn ihop, då är alla beslut rörande Kevin mellan han och mig. Menar inte någonting illa. Men han berättar aldrig hela sanningen för någon, utan han väljer ut det som passar honom att berätta. Tragiskt, för då framstår mamma Ivana som en klumpig åsna. Jag bryr mig inte, han och jag ska reda ut ett och annat nästa gång han vågar höra av sig, konstigt nog ändrar han även tonläge beroende på vem han är med, från att vara aggresiv till att vara urgullig och snäll. Svårt att förstå. TVÅ HELT OLIKA PERSONER.
Louise, Jag är glad för er två, men jag vet vad du fått uppleva och vad du kommer vara med om. Du har en trygg familj som stöttar dig oavsett vad som hänt och händer runt omkring. Jag har heller inte berättat allt om min tid med Kevin i magen, allt gick och tåla, alla anklagelser, hot , men det finns mer än så som jag inte kan och vill dra upp igen, det finns anledningar bakom alla mina beslut som du haft svårt att förstå dig på, du kommer aldrig få veta allt, Men det är ensast feghet och skamm som ligger bakom det, inget annat. O kanske behöver inte allt komma från mig heller.
Jag önskar verkligen er och bebisen all lycka och jag önskar även att alla dessa idiotiska, onödiga konflikter tar slut, för barnens skull. Man löser ingenting med hot! Och ett tips är att ni ska hålla era saker och planer mellan er, och som jag sagt till motparten är att låta bli o lägga sig i, låt alla sköta sitt, ett gott råd, (om man ber om det) är allt, men barn växer och idag är dom inte barn längre. Påväg in i vuxenlivet, har sambo och ett ban påväg, ja, då får man respektera det oavsett vad. och kan man inte det, nej då klipper man banden.
Det var allt för mig ang, detta, jag har inte tid för detta mer. Men jag kommer inte ta mer skit. då får ni faktiskt leva med att Sverige kan läsa det, precis som RADIO kan höra att jag lurat på någon barn.
Misshandlad .
Hej förresten :)
Skulle lämna lillen på dagis, samtidigt som jag i all hast fått reda på att jag ska vik. för en som blivit sjuk på jobbet, 5 minuter på mig att köra ner till Grebbestad och byta om, tvätta o desifikera mig från topp till tå, Ja men tjena! Att jag skulle hinna, nog försökte jag och jag kom fram i tid fullt utrustad dessutom, med blåmärken, skrapade handflator och lite blödande sår på knät och höften, det fick jag på köpet, så vad har vi lärt oss utav det ? Stressa inte när det är vinter och glashalt överallt. Skeppohoj, vad fort min bil kan köra.. Lilla bilen, den har fått uppleva ett och annat under sin korta tid hos mig.
Och så har jag inte sovit bra heller, min säng har inte kommit än.. den är snart levererad. Och den är så efterlägtad ska ni veta. Jag har haft en jobbig dag på jobbet, en av våra boende avled, och sressigt upp i dagen. Men solen skiner iaf, och jag känner mig överträffad och känner att jag lyckats åstakomma mycket med tanke på hur dagen började.
Nu måste jag fredagsstäda, hemmafru som jag blivit.. Sen ska jag hämta lillprinsen och bara mysa hela helgen. Jobb finns det chans att de blir. Men nu är jag såå kaffesugen, så först kaffe, sen städa.
Håll ut bara.. Puss Nans
Och om ni undrar om jag avreagerade mig tillräckligt igår så NEJ, jag har hur mycket som helst att leverera. Om ni tror ni hört och ett allt? You have seen nothing YET.. More to come. It's time for me to be in the spot! Och det kan kallas paybacktime. räkna med det..
:)
Varning! djävulen är lös!
Godkväll BLOGG och för övrigt mina underbara läsare!
Som ni säkert förstår borde jag sova min efterlängtade skönhetssömn och jag ska sova den, tro mig.. Men först måste jag punktera ett och annat för lite trögsinnade idioter här i de södra delarna av vårt avlånga land!
Jag varnar er, du har då fan djävilen gått lös, jag gillar inte att svära, inte på min blogg, men om detta då är det sista inlägget jag skriver så ska det då vara precis som jag vill sagt, här och nu.. ingen ånger!
Jag har fått NOG av allt ert skitsnack! Hur tom får man lov att vara som vuxen människa ? Hur tomt får det egentligen vara innanför pannbenet ?
Är så less, URLESS på ert skitsnack om vartannat, har ni verkligen inget vettigt att påpeka någongång om någon människa, alla är värdelösa, alla snyltar, alla är vi fel! Ute efter det ena och det andra.
Kan du vara mänsklig ? Kan du visa empati mot någon annan än dig själv ?
Jag har tigit, aldrig skällt, alltid gett nya chanser gång på gång, alltid svalt min oro, fasa, vrede och ilska för vad ni sagt och gjort, men nu går då djävulen lös! Vill ni ha intriger, ja då ska du fan få det också. Nu håller då jag inte min käfft stängd mer, inte för hans skull, inte för Kevins, inte för någons skull! För nu räcker det!
Jag har alltid trott att det blir bättre med tiden, med att förlåta, gå vidare, ge nya chanser, att svälja, att vara snäll som jag är.. Men vet ni vad ? Jag kan vara precis som alla andra! JAG KAN VARA SOM DU! Jag ska bli som du!!! För du lyckas verkligen med allt du pekar på, häxeri, kalla det vad du vill, men allt du rör vid blir aska och en stackars underbar människa har du önskat ur världen, din önskan blev uppfylld, men mig gräver du inte ner!!!
Jag vet att du är en i familjen som aktivt läser och klistrar fast dig vid min blogg, dagligen, för att du bara väntar på att jag ska komma med någonting användbart! Här har du det!!! Varsågod.. låtsas inte förstå meningen med bloggar, ändå sitter du som en igel hårt klistrad för att hålla dig uppdaterad om vad som händer i vårt liv!!!
Vi har kännt varandra i för mig många år! Och jag har fått stå ut med saker som du skulle bli fattig på om jag släppte dom fram, men för pengarnas skull vill jag inte ens torka mig i röven med dom om dom kommer från er! Du kan och vet allt, hur allt ska vara, dömer utefter dina egna principer, kör över vem du vill, men mig ska då då inte linda runt ditt rynkiga finger mer!
Jag hör hemma på en flyktingförläggning, jag o min familj! Varför ska vi ha en husbil, som inte är svenskar, men ni som är det har den inte!!!
Tror du att soc betalade för den, eller invandrarverket, köpte även dom huset vi lever i ? har all skatt du och din make betalat gått till våra kostnader ? FY FAN!
Från det att vi bodde i en jävla unken kontainer med en skadad pappa med en arm hängandes löst i lite metall och plocka petflaskor du druckit ur för att sedan panta dom så vi barn kan få lite mat och någonting att dricka! till att jobba gratis för att leva på soc ? är det gratis ? och när vi alla fått våra första jobb (vitt) betalade väl vi också skatt eller ? fy fan för dig och sitt pryda sätt att så fint tala om vem som ska ha vad!
Har då arbetat ihop varje öre till det vi har idag, inte bara mamma o pappa utan jag har då också slitit röven av mig för att kunna leva ett normalt liv, med tak över huvudet och mat på bordet. Pengarna är er största oro! ATT någon ska ha det bättre, hade er dröm varit att ha någonting, så hade ni väl jobbat för det! Inte suttit på ert sprängfylda arsle i soffan och önskat att ni vann på hästar, men ni är inte sådanna, ni är ju sjuka! Ni är ju gamla, eller hur? Men min pappa som knappt överlevde kriget? Eller mamma som med en 3 åring och ett spädbarn flydde från gömställe till gömställe för att inte bli dödad! Inte veta av min pappa på flera månader, inte ens veta om han lever!!!
Att blunda och be om att barnen inte ska låta så soldaterna utanför får hum om att vi gömmer oss där så dom kan spränga oss i luften!!!
Kom inte till mig och säg vad arbeta är! Eller vad som är hemskt, vad som är rätt och vad som är fel.. ta dig en sista minuten ner till krigen och känn efter lite! Sitt inte i soffan och sucka över att det är så tragiskt sen i andra stunden hata alla utlänningar för att dom lever på dina skattepengar ? vart fan går mina och min familjs då ?
Egoistiska satmara..
Jag har aldrig önskar en levande varelse de jag önskar er och er kalla själ..
Men brinn i helvetet. Jag kommer stå brevid och se på så allt går så plågsamt till som möjligt.
Lägg er inte i andras liv, ta ett gott råd och sköt ditt eget, en vacker dag sitter du där på hemmet och får en utlänning som ska torka dig i röven eftersom du är för gammal för att göra det själv, som kommer hjälpa dig i och ur sängen för att du inte ska bli liggandes och få sår i röven, en som kommer ge dig dina mediciner på rätt tidpunkt så du lever längre.. och du kommer tänka tillbaka på dessa ord och vad du spottat ut ur din käfft. tänk dig noga för vad du ger!
Jag har fått nog av dig/er.. för mig är ni det närmaste djävulen man kan komma. Stackars barnens mamma som fick utstå det ni gjorde, men inte ens hennes död kan få er att sluta leva på det hon hade, KÄRLEK. Någonting ni aldrig kännt, eller kommer känna, ni är inte födda med den gåvan.
Hon är fri från er makt nu.. jag ler när jag tänker på vad hon gav mig, vad hon spred, FRED, KÄRLEK, OMTANKE.. Oavsett hurdan hon var och vad hon led utav, så hade hon en insida, ett hjärta! Men ni har bara er lägenhet, alltid pryd och välsorterad, med plast överralt så att era dyrbara prylar inte ska bli smuttsiga när barnbarnen kommer på besök, FAN AKTA STOLEN, sitt inte på den, det är en prydnadsstol!!! Jag glömmer aldrig de orden. Jag glömmer aldrig nått.. Vet ni vad ? Det är det ni har! Era pengar.. men ta dom då, lev lyckliget med alla era värdesaker, inte mig emot. För mig är ni ingenting. Jag behöver inte era pengar, Inte kevin heller.
Inte de nya barnet som är påväg heller, inte någon som behöver era pengar!
Så fördela dom väl mellan varandra.. ni har bara varann.. för ni är likadana bägge två..
Jag talar inte för andra, men i mina ögon är ni luft.
Nu kan jag sova. Godnatt
Ring klocka, ring .
Idag ska jag vara ute och promenera, som för ett par dagar sedan, dvs då jag kunde vara ute utan att dö, gick jag en promenad som kändes som flera mil men i själva verket säkert inte var mer än någon kilometer eller högst tre. Kylan gjorde sitt till hela äventyret och trots att jag var lika påpälsad som en treåring, ni vet när de har overall och tröjor i flera lager så att de blir alldeles styva och liknar en sjöstjärna där de kommer springandes med dregel på hakan och spade i handen? Ungefär så såg jag ut och trots ny mycket dyr jacka frös jag ända in i märgen, jag hade till och med en mössa på mig. Knallhatt har fått ett nytt ansikte. Ni vet när det är så kallt att det sticker i fingrarna när man slutligen kommer inomhus och snoret fryser i näsan, så kallt var det. Inte helt angenämt med andra ord. Trots detta gav vi oss ut för att njuta solens sista strålar med vovvsing, Så jag ska göra samma sak idag med lillgrodan. Idag sov vi till lång efter 04 och det känns okej när skolan börjar i över morgon och vi går tillbaka till dagliga rutiner, Hade faktiskt föredragit att sova tills nu i ala fall, men eftersom vi somnade tidigt får jag väl le åt arlan. Men när man har en sömn varm kropp intill sig är det inte alltid så lätt att ta sig upp och i mitt fall försöker jag gärna hitta anledningar till att stanna under mitt flufftäcke i värmen. Men nu är det slut med det, ett nytt år är här och jag har lovat att ta mig både i kragen och till gymmet, skolan och andra äventyrligheter.
Det blir en ordentlig uppsatts här på morgonkvisten, men tro inte att jag är pigg för det, ska ta mig några koppar kaffe till och sedan bara försöka göra någonting åt vad det nu kan kallas som jag har på huvudet, det liknas någonting som inte är från denna värld och jag mår illa bara av tanken på hur många Softlan sköljmedel jag måste hälla i!!!
Japp, så ser dagen ut.
Jag och lillgrodan på äventyr.
Pussis
Nightmareweek .
Jag lovar er, denna veckan har varit mardrömsveckan! Kan verkligen inte tänka mig ett sämre sätt att börja året på!
Dagen innan nyår drabbas jag av någonting som jag tror ska föreställa magsjukan! Inte nog med det! Jag tror på det också, men det har i själva verket visat sig att jag fått matförgiftning, har alltså inte kunnat behålla någonting jag ätit eller druckit utan det har runnit rätt ner genom kroppen, o ut i dajmen! Jag har haft magsmärtor som inte är av denna planet, jag har haft en mage större än den jag hade med Kevin sista veckan innan förlossningen, och den är inte o leka med!!!
Jag har i en vecka varit som en zombie och igår fick jag nog! Med nästan 40 graders feber åker jag in till STD och läkaren bara ser på mig, "stackare, du har ingen magsjuka"
Hon ringde till näl och sa att hon ville lägga in mig för observation och fick som svar att dom inte kan göra någonting åt det mer än att sätta in sondmatning och dropp, SIM SALABIM så var jag underviktig igen! yey.. JAg som kämpat för kung och fosterland för att gå upp!!!
Men det enda näl hade och säga var att jag gärna fick komma, men att väntetiden är mellan 15-20 timmar!!!!
Nej tack.. så det var bara att åka hem och sona för sina misstag! Koka vätskeersättning (litervis som smakar rövhål rent utav sagt) och en sträng diet om att enbart leva på flytande kost tills magen rensat ut allt. Så här sitter jag! Kom hem från jobbet för en stund sedan! JA, jag har jobbat, kunde inte med och svika dom, plus att magen började släppa lite igår efter sisådär 3 liter vätskeersättning och några rullar dasspapper.
Nu måste jag värma blåbarssoppa, bada, och sedan sätta mig med alla uppgifter från skolan, en hel bunt!!! Och sova!!!
Lillprinsen sover som en prins i sin säng, och var helt slut efter allt bus i snön med en åsna till mamma dragandes! Han tycker det är så kul! När mamma viker sig av magknip och samtidigt drar han upp och ner för branta snöbackar, men det tog på hans krafter, mest på mina, hade gärna valt sängen och kudden först, men skolan måste strikt komma på första plats efter Lillen.
Så har min vecka sett ut.. bra början på det nya året! Eller huur ?
Fortsätter det såhär så vill jag att det ska bli 2010 nu..! Bums!
Puss / Nans
Happy new year .
Först och främst vill jag önska alla mina läsare ett riktigt gott nytt år!!! Önskar er alla det bästa, vänner som fiender.
Tänkte även summera det gångna året, vilket var tufft för mig, inget lätt år! Har hänt mycket hemskt men som varje nytt år hoppas jag att det skall bli bättre, för vad är människan utan sitt hopp ? Vet ni om att hoppet är det sista som lämnar en ?
Januari för ett år sedan började Kampen på riktigt för mig, aldrig kunde jag ana att jag skulle bli så sjuk, att jag redan var sjuk.. dag för dag släcktes min låga, för varje dag krympte jag, blev svagare och svagare. Många av er som läser bloggen har ingen aning om vad jag har varit med om, många av er har ingen aning om hur många gånger jag varit så dålig att jag var nära döden.
Jag fick i Januari 2007 diagnosen Mild Anorexi. Som sedan utvecklades åt det sämre hållet, har ett vagt minne av min sjukdomstid, som tro det eller ej inte är ur mig än.
Jag vet också många människors tankar om denna sjukdom! För den som inte varit fast i djävulens makt, kan inte föreställa sig hur det har varit.
Jag örsöker att inte tänka på den tiden, men man blir påmind, varje dag!
Jag var tvungen att flytta hem, och idag är jag tacksam att jag gjorde det, för det kanske var min räddning ? Jag hade nog inte suttit här om jag inte fått mina ultimatum från Kliniken i Uddevalla.
" Ivana, Du måste tyvärr välja nu, flytta hem, där du kan få hjälp med allt, där någon finns om nätterna så man vet om du vaknar eller ej dagen därpå, eller att vi lägger in dig och då blir det inte några få dagar utan tills du är stark nog att komma hem. Valet var enkelt, jag ville inte tänka tanken på att vara utan min son, jag ville vara mamma, jag ville vara med honom, jag valde livet och honom.
Men kampen fortsatte, mat var min värsta fiende, jag kunde inte äta, ångesten slet sönder mig, jag hade ont i hela mig, vikten rasade och på otroligt kort tid var jag nere på 39 kg! Jag orkade så mycket, allt utom att äta!
varje tugga tog en evighet. Vändpunkten kom då jag var så späd, 38.2 kg, tappade massa hår, ansiktet var helt ihopsjunket, jag hade tappat hoppet om allt, jahg orkade inte ens gå till lekplatsen utan att mitt hjärta började slå så svagt att jag trodde det sjukke stanna, pulsen var svag, andnignen var otroligt oregelbunden, fram och tillbaka till sjukhus, hjärtmediciner, och överdosering hit och dit. Men jag nådde botten, jag var tvungen att välja, välja mellan liv och död.. jag valde livet, Kevin, mig själv.. Tack vore en person som fick mig att inse hur sjuk jag var.. och mycket mycket mer.
Sakta men säkert vände saker och ting, jag var nu tvungen att kämpa, hårt, och kampen mot mig själv var otrolig, jag kommer inte ihår allt, minnet var vagt, glömde allt, glömde småsaker, viktiga saker.. Jag började komma få fötter, jag insåg att jag började få tillbaka min låga, maten var min enda medicin. Maten räddade mitt liv..!
Hösten 2008 började jag skolan, UNSK - linjen. Det var någonting som fick mig att känna mig duglig, jag har fått ett helt annat synsätt efter att jag började där. Har aldrig älskat skolan mer, toppbetyg, jag fick jobb genom praktiken, många portar tillbaka till livet öppnades. Och här sitter jag nu. Vet inte vad jag väger, från att ha vägt mig 35 gånger per dag, väger jag mig otroligt sällan nu, jag äter måttligt bra, jag är gladare, jag uppskattar mig själv och min kropp mer. Men jag är långt ifrån friskförklarad, och jag är medveten om att kampen blir långvarig, har bra dagar, har riktigt usla dagar, men jag är påväg åt rätt håll.
Jag känner mig redo att prata om min sjukdom, många orsaker ligger bakom den, många nära har jag förlorar i cancer, många andra faktorer sedan jag var liten har påverkat och bidragit till Anorexin. Inget "banta" Eller iaf inte så allvarligt. Mer stress, oro, sorg, ensamhet. Mobbning, och krig!!!
Idag väger jag omkring 49-51 kg! tror jag, det pendlar väldigt mycket, minsta influensa, minsta magsjuka rasar jag.
Men jag har viljan och orken att leva, jag vill kämpa nu.
Så vad har jag för förväntningar på 2009 ?
Jag vill plugga, vara mamma, jobba, flytta till egen lägenhet ( vet inte om jag vågar riktigt ) Jag vill skaffa en liten hund, Chiuaua och jag vill bli frisk! Framför allt FRISK!
Sjukdomen gjorde mig till en dålig människa, jag sårade otroligt många, jag är inte den personen och de som känner mig vet också vem jag blev när jag blev sjuk, jag var inte Ivana . det gör mig otrioligt ledsen i efterhand. Och om du känner dig utpekad så vet du i dagsläget hur mycket jag ångrar mig, och jag är tacksam, otroligt tacksam för allt.
Jag är människa igen.. :) jag är mamma, en bästa vän, en dotter, en syster.. Jag är migsjälv.
Förlåt.
Just nu har jag vaknat, har haft en rejäl magsjuka :( fy bubblan. Jag mår såååå bra nu.. :) ska ut och gå med maxen idag har jag tänkt mig. Ska städa lite för imorgon kommer MIN ÄLSKLING från sin pappa o Lise och jag har saknat han enormt.
Ska tvätta och bara ta det lugnt, har levt på saftsoppa, proviva och kaffe, så jag behöver energi.
Men gott nytt år allihopa, nu vet ni LITE pyttelite om vad jag varit med om, och jag völjer att inte skriva om det i min blogg, för visst har jag dåliga dagar, men jag är en positiv människa och jag skämtar och pratar gärna om det positiva. Vad vinner jag på att se tillbaka ?
Jag har bara ett liv, och jag vill leva det fullt ut. JAg gör misstag, jag sårar, jag ber om förlåtelse, jag gör fel, Jag är bara människa.
Ha en toppen dag, jag kommer in sen igen.
puss I
