Förlåtelse ?
Jag kan tyvärr inte be om ursäkt, när jag aldrig fått höra vad jag gjort fel ? Vad ska jag då säga förlåt för ? Men ursäkten som står svart på vitt, har jag inte fått, inte då inte nu, och jag har väntat i över 3 år på den.
Tänk bara efter lite, hur kan det vara så att alla har fel, alla har vart med om samma ord och typiskt samma beteende ?
Jag orkar inte lägga mig i dessa krig mer, jag litar inte på någon längre. Jag väljer vad jag vill tro på! Precis som ni.
O konflikten som ständigt pågår mellan mig och Kevins pappa är inget jag önskar fortsatte, men jag kan bara inte tillåta vissa saker från honom! Han och jag har barn ihop, då är alla beslut rörande Kevin mellan han och mig. Menar inte någonting illa. Men han berättar aldrig hela sanningen för någon, utan han väljer ut det som passar honom att berätta. Tragiskt, för då framstår mamma Ivana som en klumpig åsna. Jag bryr mig inte, han och jag ska reda ut ett och annat nästa gång han vågar höra av sig, konstigt nog ändrar han även tonläge beroende på vem han är med, från att vara aggresiv till att vara urgullig och snäll. Svårt att förstå. TVÅ HELT OLIKA PERSONER.
Louise, Jag är glad för er två, men jag vet vad du fått uppleva och vad du kommer vara med om. Du har en trygg familj som stöttar dig oavsett vad som hänt och händer runt omkring. Jag har heller inte berättat allt om min tid med Kevin i magen, allt gick och tåla, alla anklagelser, hot , men det finns mer än så som jag inte kan och vill dra upp igen, det finns anledningar bakom alla mina beslut som du haft svårt att förstå dig på, du kommer aldrig få veta allt, Men det är ensast feghet och skamm som ligger bakom det, inget annat. O kanske behöver inte allt komma från mig heller.
Jag önskar verkligen er och bebisen all lycka och jag önskar även att alla dessa idiotiska, onödiga konflikter tar slut, för barnens skull. Man löser ingenting med hot! Och ett tips är att ni ska hålla era saker och planer mellan er, och som jag sagt till motparten är att låta bli o lägga sig i, låt alla sköta sitt, ett gott råd, (om man ber om det) är allt, men barn växer och idag är dom inte barn längre. Påväg in i vuxenlivet, har sambo och ett ban påväg, ja, då får man respektera det oavsett vad. och kan man inte det, nej då klipper man banden.
Det var allt för mig ang, detta, jag har inte tid för detta mer. Men jag kommer inte ta mer skit. då får ni faktiskt leva med att Sverige kan läsa det, precis som RADIO kan höra att jag lurat på någon barn.
Hejsan Ivana
Louises mamma här.Ja du får ursäkta men vi fick tyvärr en massa fel information om dig,från du vet vem...Men vi vill tacka dig för att du har berättat en massa här på din blogg,om hur du har haft det och hur du kände,det känns bra för Louise att hon vet,samt att du finns för henne.Sköt om er och hälsa lilla Kevin från Lotta och Leif.
Mvh Liselotte Lundin
Ja Liselotte, det är samma här, tragiskt att man låter andra hjärntvätta en.. :) Men det är underbart att inse hur fel man kan ha, hur illa vi gjort varandra helt i onödan, då vi har mycket gemensamt! Jag änskar bara Louise lycka och att hon hädanefter tänker på sig själv och den lill* krabaten, och framför allt ägnar sin tid och sin kärlek till er alla om gör allt för varandra, för mig är det kärlek. Hoppas att vi träffas, tror vi skulle ha jättetrevligt allihop med mycket skratt och glädje, varför slösa bort all dyrbar tid på tårar och skitsnack! Jag må varit elak och grym mot louise och er alla, men det jag talar om för louise och på min blogg, kommer innifrån och jag ber om er förlåtelse för att jag fått så fel uppfattning, har lärt mig att aldrig någonsin mer döma utefter vad andra säger. O jag antar att ni känner samma. MASSA KRAMAR från oss alla här till er.. :)
