Sårbar .
Så sårbar, så svag.
Ingen väntan till dag.
Ett hav fyllt av tårar.
En rygg fylld av kårar.
Bland träden växer en dimma.
Vindens viskningar de klinga.
En klang utan ton
kommer från inombords.
I nattens mörker sitter hon.
Är omgiven av berg och skog.
Ett oändligt mörker
helt utan fönster.
Stjärnorna bildar ett mönster.
Så många ord,
men ingen av dom hon tog.
För att visa vad hon kände
där känslorna brände.
Nans
The sad story .
Två små pojkar .
Jag var mest tyst, har inget och prata med han om, mamma sa inget heller.. Kevin lekte, hoppade studsmattan och sken som bara han gör.. jag tittar på honom.. Han fyller hela mig med liv..
Marcus frågar mig om det hänt nått spec, det senaste med Kevin..
- allt är som vanligt svarar jag..
sedan frågar jag honom.. - Marcus, vet du hur din lille son mår ?
- Nej, vaddå då ? Jag tänker fan inte prata med svinet mer..
- Marcus, vad gör du här egentligen frågar jag honom? Alexander och Louise ligger sedan en tid tillbaka på sjukhuset och du är här, Kevin mår bra, är frisk och du ser, han leker och är glad, men Alexander är sjuk!! Varför åker du inte och finns där för honom..?
Som svar får jag... - Ivana, vet du hur jag tänker ? Tror du att Alexander kommer komma till mig en dag och fråga varför jag inte var där ? Nej, för han kommer inte ihåg det...!
Jag bara tittade på honom och sa med en kall blick..tårarna kämpade jag för att hålla tillbaka..
MARCUS, att du kan leva med dig själv, så kall, inget samvete som plågar dig eller ?
Sedan räckte det för mig.. Jag kan inte förstå, hur kall och rå en människa kan vara.. Förlåt mig, men det är inte mänskligt att bete sig så.. Man behandlar inte ens djur så..
Sedan sas det inget mer.. Hejdå..
Pojkarna är hans kött och blod.. Och att man kan vara så egoistisk och kall, rå.. jag begriper inte.. Men Louise.. Oavsett vad, så har ni familjen och oss.. Jag och Kevin kommer och hjälper er, vad som helst.. Jag kan inte med och se detta och uppleva det igen..
PRECIS detta han sa ikväll om Alexander har han även sagt om Kevin när kevin var så liten...Det gör så ont att jag inte kan sova.. Men imorgon är en ny dag och jag måste försöka..
Tro inte att det är slut.. bara början.
Marcus hotar både mig och Louise, vi har inte fått veta än vad som händer oss för att vi skriver ner våra känslor och vilket helvete vi haft här på våra bloggar.. Men det ligger ett hot över oss från Marcus sida..
Godnatt álla..
Lotta och Leif.. hoppas ni i början av detta inlägget fick svar på frågan i komentarfältet.. :) ta hand om er.. Kram oss
Allt det jag känner under ytan bränner del 3.
Kevin har inte varit där nere sedan det tog slut mellan dom.. Sedan Marcus hade betett sig aggresivt vid bråken mellan dom.. sedan jag insåg att jag inte kunde se Kevin så förtvivlad så fort Marcus var ensam när han hämtade honom, det var ju Louise Kevin ville till, inte Marcus.. Och jag kände mig lugnare och tryggare då hon tog hand om Kevin.. Marcus gick aldrig upp med han, KÖPTE han någonting ens ? Så vitt jag vet och förstått så gjorde Louise allt...
Jag svarar gärna på era frågor.. Det känns skönt att äntligen få ur mig detta... Att hålla inne på smärtan har varit svårt.. Men det som gör mest ont just nu, är att han behandlar Alexander på samma sätt.. I ett nytt inlägg skriver jag om vad jag fick höra idag... ÄNNU en gång, fast en upprepning av någonting som hände när Kevin var lika liten..
Tack!!! Ivana
Allt det jag känner under ytan bränner del 2.
Jag levde i förnekelse, jag levde alla dessa år i en lögn.. var så blind av kärlek. Och ni skall veta det att han är duktig.. marcus är bra på att spela.. !!! Måste också tillägga att inte allt var hemskt, nått fanns det ju som höll mig kvar, kan inte sätta fingret på om det var min blinda syn eller naiviteten, men jag tror jag valde att acceptera att jag var boven i dramat, jag ville ha det så...
Men vad är det man säger, tiden läker alla sår.. ibland kommer det upp minnen.. bra o dåliga.. dock är jag bedövad av all smärta så jag känner inte av de bra..
Från det att Kevin föddes har marcus ALDRIG träffat honom regelbundet, när kevin precis hinner få en uppfattning om sin pappa så försvinner han igen.
Marcus kan inte vara trogen, inte heller ärlig mot någon.. han lever i en lögn, han ljuger så mycket att han tror på det han säger själv.. Marcus gör aldrig fel.. Han kan gråta väldigt bra, ångra sig så djupt.. Han vet PRECIS HUR han ska göra för att få igenom sin vilja...
Marcus Kan inte älska någon.. marcus har aldrig älskat mig inte heller Louise.. Han vet inte vad det är, och har inte fötts med gåvan att ge kärlek, han vet bara hur man tar...
Han kunde med alla medel få mig att tro han.. han kunde svära på sin mammas grav och ljuga, samtidigt som han ser mig djupt in i ögonen..
Alla mina känslor försvann helt för marcus förra sommaren.. innan dess var det ytterst lite kvar.. Då jag insåg allt.. PRECIS ALLT... VEM HAN VAR o vad han hade gjort mig...
Hur sönder jag var.. trasig.. hade inget självförtroende, jag var tjock, såg gravid ut.. dum i huvudet, en dålig mamma, en värdelös människa.. och jag lyckades bli precis som han önskade.. Jag var noll.. jag hade förlorat allt.. blivit sjuk av alla dessa tankar om hur dålig jag var.. så en dag såg jag allt.. såg mig själv i spegeln, en liten spinkig tjej, mamma.. utan krafter, utan glimt i ögat, utan leenden på läpparna..
Då förändrades hela mitt liv.. Jag skulle börja om..
Och här är jag idag, ett år senare.. FRISKFÖRKLARAD, skrev ut mig själv från enheten.. Är snart färdigutbildad undersköterska, en glad, frisk och toppen mamma till min son.. Jag vet att jag är det.. ingen kan komma och tala om för mig annat.
Fortsättning följer sedan...
Allt det jag känner under ytan bränner .
Jag vill i vanliga fall sällan prata om det förflutna.. det är förbi.. jag lever ju vidare eller hur ?
Men ibland önskar jag att jag bara kunde få ut min ilska mot den person som förstört mitt liv som mest.. tror vi alla kan gissa vem denna personen är.. Detta må vara sällsynt att jag ens nämner han i min blogg.. Men även jag har lidit, gråtit salta tårar, fått utstå ett rent helvete med honom, och det är inte på något sätt avsett att hämnas, det behöver jag inte göra.. Jag är ingen Gud.. men det finns en mening som innehåller ärliga och helt sanna ord.. " What goes around comes right back around "
Min sons pappa, Marcus har jag kännt.. hmm låt mig se.. vi var ihop i drygt 4 år, tillsammans som ett par... ett så kallat förhållande.. Sedan gjorde jag slut.. 5 gånger med 5 olika var han otrogen.. sedan blev jag gravid..
Jag ville INTE ha barn med honom.. han hade redan förstört mig, jag var så neddryckt av allt han gjort att hela mitt självförtroende rasade.. Jag hade nu ett väldigt svårt beslut framför mig.. men jag ville inte vara bunden till honom i resten av mitt liv.. jag ville börja om.. så jag skulle göra en abort..
Bokade tiden för ett kontrollsamtal innan ang vilken metod vi skulle använda på kliniken, ett ultraljud för att konstatera hur långt gången jag var.. Jag hade bestämt mig... hur svårt och hemskt detta än skulle bli, var jag tvungen att göra detta.. annars skulle han aldrig låta mig vara.. Jag skulle för evigt ha med honom att göra.. Jag älskade Marcus, sjukt mycket, mer än mig själv, för det var ju mig det var fel på.. Mitt fel att han var otrogen, mitt fel att han inte klarade sin skola, mitt fel att jag blev med barn, mitt fel att jag fanns till.
Dagen med tiden på kliniken kom, snabbt gick det.. och jag skakade av rädsla, höll tillbaka tårarna..
Läkaren såg på mig.. och sa : " vill du detta ? "
mitt svar blev ett tyst ja... huvudet nere stirrandes i golvet, minns detta som igår..
Nu i efterhand vet jag att läkaren såg på mig, kände min rädsla..
Satte mig i gyn stolen.. och nu väntade ett ultraljud.. jag hött tillbaka tårarna.. jag ville inte behöva gå igenom detta.. Varför skulle det hända ? Varför var jag tvungen att göra detta valet..
Han vände skärmen mot mig, och jag såg det lilla hjärtat slå.. och jag var i vecka 7-8 ,minns inte riktigt..
Jag visste då att jag inte kunde... jag kände mig ensammast på jorden, alla var emot detta.. alla utom några få som stöttade mig.. dessa människor gav mig gnistan tillbaka, styrkan att våga göra som jag själv vill FÖR EN GÅNGS SKULL..
Jag beslutade mig för att ot alla odds behålla barnet.. Vilket jag idag inte ångrar, och kommer heller aldrig göra.. Herregud vilken ensamhet jag kände.. jag var så ensam, men att magen, bebisen och graviditeten fick mig att känna mig levande, full av lycka trotts allt som hände utanför.. Jag var inte ensam, jag hade min bebis och för varje dag som gick blev jag starkare och stoltare.. Jag skulle bli mamma...
Hoten började tidigt..
samtal mitt i natten..
Från Marcus, hans vänner, Hans familj ingen nämnd, ingen glömd..
Jag var i 12 veckan då Marcus kom upp för att hälsa på.. minns att det var halt ute.. och jag glömmer aldrig hans första försök.. Han visste väl att största risken för missfall var innan vecka 12..
Snö på marken kunde skymtas och det var glashalt utanför min portingång.. Marcus sätter krokben på mig så jag tappar balansen, men lyckas inte falla.. jag konfronterar han med vad han sysslar med ? och som svar får jag ett flin och att det var på skoj..
Försök två på skoj misslyckas också.. och jag blir förbannad..
Sista försöket är då vi är påväg hem igen.. vid tröskeln utaför min ytterdörr till lägenheten.. jag faller fram men tar tar i en annan dörr med händerna så jag inte trillar.. Den här gången börjar jag gråta!!! Då tröstar han mig och säger att han bara skojade med mig.. trotts att han visste att jag inte visade särskilt mycket roande intresse eller glädje, men det var ju bara på skoj..
Jag säger inte att jag skulle förlorat bebisen, troligen inte, men risken är ju större innan vecka tolv.. och det kan hända..
Jag slängde ut honom.. vägrade prata med han i telefon, svarade aldrig på nätterna, oftast då han var redigt berusad efter att ha druckit.. En annan gång hade han deckat i nått dike i Falkenberg, VARJE gång han drack, så drack han sig så full att han inte kunde stå på sina ben..
I Juni skulle jag ha första rutinultraljudet.. jag har det nedskrivet någonstans men inte så jag har datumet i minnet..
Marcus var med då, efter tjat och förklaringar om hur mycket han förändrats, att han nu är redo att bli pappa, och att han vill vara med mig, han saknar mig, tänker på mig varje dag.. han klarade inte detta utan mig..
Men jag vågade inte.. vägrade gå tillbaka till det förhållandet..
Vet ni vad ? jag älskade Marcus, när man älskar någon försvinner inte det så lätt.. Man slutar inte älska någon över en natt.. Så även om jag älskade Marcus innerligt så ville jag inte ha honom tillbaka.. Det var och Är 2 helt olika saker..
Några månader senare närmare bestämt i Augusti 2006 den 14 Augusti, det är ett datum jag minns, könsultraljudet..
Jag bodde med Marcus i hans lägenhet i några dagar, var med han på båten..och jag kom till han den 12 augusti.. Vi hade varit ut och hämtat pizza.. käkat och slöade framför en film, då han vänder sig mot mig och " gosar" Plötsligt får jag hans vänstra knä i magen... och jag viker mig i fosterställning.. det kändes vill jag lova.. jag tittar på honom och brister i tårar.. Då tröstar han igen.. det var inte med mening..
Så dum jag var... ville verkligen inte tro detta.. han skulle aldrig.. Men nått kändes fel.. han hade ju gjort sådanna här sjuka saker innan, och efter ett tag så kommer alla minnen tillbaka,..
Samtalen att "om jag inte gör en abort, då fan.. av vänner och han själv..
Bror till honom ringde in och talade om hur jag " lurat på hans bror ett barn" till RADIO, vad skulle han göra, hur kan jag hjärlpa min bror ? Stackars min bror.. Min vän Lisa ringde mig och berättade detta, hon var påväg till fjällen när hon hörde allt på radion..
Sedan det tog slut, då jag slängde ut han och fick nog, ville han ha mig, han ville ligga med mig, ha mig och bara mig.. men han hade Louise också... men han kände inget för henne, han ville bara ha mig.. när jag sa till han.. " Marcus jag älskar dig, men det blir aldrig du och jag.. jag vågar inte det... " Då blev han tillsammans offentligt med Louise.. trotts det ville han ligga, dela säng och sova med mig.. Men jag ville inte..
den 6 september 2006 bröt jag kontakten helt med Marcus.. Jag såg att han ringde nätter, dagar men jag svarade aldrig, inte ens när han ringde dolt nummer.. jag hade fått nog nu.. han hade gjort ett antal försök till missfall.. han hade knullat runt med hur många som helst fick jag veta och jag fick gå och ta massa prover så inte någon sjukdom hade förts över till barnet..
På förlossningen var han med, jag kunde inte med att hindra honom från att se sitt första barn komma till jorden.. jag tänkte på barnet också.. pappa var inte där...
Men förlossningen varade i 22 timmar från att vattnet gått.. Marcus sov mestadels, var inte mycket till stöd.. mest bara " Gör det verklignen så ont "
Läste lite tidning när jag fick mina krystvärkar.. Skrattade åt det han läste och jag fanns inte där.. sköterskorna bara tittade på honom, skulle han hjälpa till, ville han inte se när bebisen kom ut..
Han svarade bara " Jag kan inte se där nere för då kommer jag aldrig mer kunna se en tjej mellan benen..
Klok kille det där..
Vi låg tre dagar på BB jag och kevin, jag var helt slut... kunde ju inte sova den sista tiden, och en förlossning på 22 timmar på det... Men marcus skulle inte stanna, dom skulle ut och fira..
Fick sms den natten.. han saknade OSS..
Jag saknar DIG IVANA och VÅRAN SON..
Men han kom inte dagen efter som han lovat.. Han var för bakfull..
Det skulle kunna gå om han fick låna sin pappas bil, men han vägrade åka tåg!!!
Nybliven pappa.. Inget intresse för att tillbringa de första timmarna i sin sons liv med honom.. nej.
Jag orkade inte bry mig om det, jag tänkte att han skulle komma efter att vi kommit hem.. men nej..
där började han.. Han kom och gick som han ville.. Ingen ordning.. INTE EN NALLE till sin nyfödde son, inte ett klädesplagg till BB eller någonting..
Åten sedan dess har varit såhär.. kan nog räkna upp på 5 fingrar vad Kevin fått personligen från sin pappa, om ens det ?
Hot, hit och dit, ena stunden vill han sova med mig andra hotar han.. Kommer aldrig när man bestämmt..
Kunde stå och vänta på han där vi bestämmt träff med Kevin, Marcus dök oftast inte upp..
Gick lång tid emellan träffarna.. det var alltid någonting..
Förtsättning följer....
Sweet as candy .
Bruden jag skriver om är en tuff brud i lyxförpackning.
Hon klär sig som en brud ska.
Hennes ögon tindrar som alla himlens stjärnor.
Hennes kropp är unik, man vet inte vad man får förän man lagt handen på det rätta stället.
Och hennes leende får folket att häpna.
Hon är helt enkelt en underbar tjej i sina bästa år
Hon älskar sälskap på natten.
Hennes utstrålning är alltid i topp.
När hon går förbi skyltfönster vänder sig plastdockorna efter.
Det är hon som får parishjulet att snurra.
Eifeltornet att lysa upp en hel stad.
Hon vet vad en man behöver.
Kom till mig!!!
Allways with a smile and a cosmopolitan in her bag ..
Respekt .
Gårdagen var kanon, nej jag fick inte ligga! Till saken hör att jag börjar stilla min hunger, jag har inte behovet, eller det har snarare dunstat. Killen och jag har inte haft tid, sen är vi båda nästan hemlösa och att flyga på han på gatan känns lite desperat, men tanken har slagit mig.
Tack Mia och Johan för en kanon kväll och för att ni åt så lite, tror jag kan dacka söndagens krogbus för det, jag fick 68 % av potatisgratängen och var orörlig fram tills jag besökte damernas imorse. Nog om detta. Har tyvärr inga bilder att bjuda på från gårdagen, jag var för mätt för att ens rapa.. men jag har faktiskt för ovanlighetens skull en vacker bild från stranden med Kev på..
Jag behöver mer kaffe.. Jag kommer tillbaka, var så säkra..
So long..nans
Herre .
Om jag fick bli Gud för en enda dag, så skulle jag ta bort all hård, hårdrock. Usch, jag får migrän när jag bara tänker på det, för att inte tala om tinnitus.
Jag skulle även se till att alla småbarn hade en snorutsugare under sig, vart de än gick. Och en wonderbau i blöjan. Make it two!!!
Sen om jag hade tid skulle jag helt klart se till att Mc´donalds började med hemkörning. Jag skulle också fixa så Desperate Houswifes gick dygnet runt. den serien är ju bara att dö för! o så Carolina Gynning, helt otrolig brud.. Så henne skulle jag göra till min städerska.
Jag gillar inte negerbollar, så det skulle gå bort. Även wienerbröd, Jag skulle också fixa så att dessa skulle få avelsförbud, Alla små, äckliga tjejer som spelar upp sin mobilmusik för hela bussen/tåget. Stick och brinn, Samma tjejer som går med stringtrosorna under armarna. Det är långt ifrån sexigt. Tjejer som tuggar tuggummi utanför munnen. Dvs. blåser bubblor och leker med det med pekfingret. Och som sen kletar fast det på en vägg, under en bänk, eller på sätet framför på bussen.
Killar som går med alldeles för tighta byxor, och ändå ska de ha dom vid knäna så det sticker ut en ursäkt till röv.. Det är även samma killar som använder svart-rödrutiga hoodtröjjor och ett blekt ansikte. Usch.
Utan tvekan skulle jag sätta avelsförbud på killar som låtit sig tatuera in sitt smeknamn på underarmen. Ni är säkert skitfräcka när ni är 40 år och det står "partyfixar´n" någon stans på kroppen. Respekt!
Tjejer som fortfarande lever på pappa vid 20års-ålder. Det funkar inte.det går lixom också bort.
Sen skulle jag fixa avelsförbud på dessa sjuka människor som uppfunnit skottkärran, elller som byggt ett hus med bottenvåning utan att lägga isolering, så att hela undervåningen är fuktskadad! o möglig, dom har då döljt detta på något förbaskat, sjukt sätt.. sååå man måste gräva i 2 månader minst för att göra om allt, strängt avelsförbud på dessa.
finns mycket, men har ju annat o göra nu, te.x städa efter gamlingars misstag, för jag ska flytta.
måste även medge, att jag hade föreställt mig att detta skulle vara enklare, att jag troligen skulle få behålla mina underbara naglar och låta bli o svettas, men ack! så jag bedrog mig själv, okej, naglarna är kvar tack gode gud, men för övrigt är jag helt i obalans, mitt huvud värker och jag vill ha en person som kn få mig o njuta, han kommer komma. skönt. rekomenderar inte min situation, men jag ska flytta!!!
Soo Long/puss nan
Naken sanning .
Om du skulle gå in på krogen, kolla runt lite, och sen se kanske Sveriges vackraste tjej stå i ett hörn.
Du går fram till henne med självförtroendet du byggt upp det senaste året på gymmet. På något sätt lyckas du se ännu mer självsäker ut, med hjälp av ditt leende, din blick, och den fruktansvärt överdrivna gångstilen. När du har lyckats armbågat dig fram igenom dansgolvet, hoppat över en throw-up, vart nära på att nita en kille, kommer du äntligen fram till denna oerhört vackra skapelse. Lägger upp armen på bordet och slänger ur dig en kommentar som, "hallå kexet. Varför står du här och smular?"
Hon tittar på dig och småler. Du tänker "yes, jag har halva inne" Här kommer poängen med min blogg idag.
En tjej och hennes vänner kommer in på krogen. Dom ser ett ledigt bord nere i hörnet och paxar det snabbare än vad de kan gå i deras 10 cm-klackar. Kompisarna går till baren för att fixa drinkar, tjejen stannar kvar för att hålla bordet.
Hon står avslappnat och kollar runt på alla fulla drägg som passerar. Däribland ser hon en kille, hon råkar kolla en sekund för länge så killen, som knappt kan stå på benen. Han börjar nu bege sig mot hennes bord. ‘nej' tänker hon. "NEJ". Hon ser honom snubbla över folk på dansgolvet. Han gör ett x antal misslyckade försök på att se kåt ut, men hans ansikte ser bara förlamat ut, lite dregel kan även skymtas. MEN HAN LYCKAS SUGA IN DE LIKA SNABBT..
När han väl lyckas komma fram till henne, lutar han sig så nära henne att knappt ett pappersark får plats mellan dom och slänger fram orden "haallåå kexschet! Varför schtåår du här å schmuuular?"
Hon småler och tänker vem fan är han? Ta några glas vatten och gå hem och lägg dig.. O TA ta en dusch innan
Ja. DU! KROGENS NAKNA SANNING..
Kevin .
Mins dagen, dagen du föddes, du kom till mig som en dröm, jag kunde verkligen inte fatta att det var sant, såg på dig, en liten mini-me.
Du var så vacker, dagen du kom till mig fick jag en mening med mitt liv, och jag som var så korkad och trodde att jag hade ett liv innan, jg trodde jag var någon, trodde jag hade alt man kunde önska, men vad jag bedrog mig själv.
Från första stund, redan då du visade mamma ett plus på stickan, jag grät, nu inser jag att jag grät av lycka, visste inte vad jag skulle ta mig till, vad gör jag nu ? varje dag frågade jag mig själv det, vat ni varför ?
Jag, mitt hjärta tvekade aldrig, mitt liv höll på att rasa samman, jag var trasig, och efter det plusset vände allt, inget spelade någon roll längre, jag var inte ensam, jag hade dig inom mig, du skulle växa bli stor och sedan komma till mig så jag kunde få hålla dig.
Jag tvekade, var rädd, visste vem din pappa var och allt han sa, samtalen jag fick om nätterna av han och hans vänner och hans familj. grät mig till sömns, men varje gång jag grät, varje tår jag fällde fanns du inom mig och gav mig tröst, "mamma allt blir bra" "mamma jag älskar dig" En liten röst inom mig.
Tiden gick och till slut kom du, när du gosat klart och sparkat sönder mammas revben och vänt upp och ner på hela innälvssystemet, på förlossningen och lite innan kände jag mig som en rensad fisk, redo att grillas. 
men jag älskade varje sekund.
Så kom du, liten, 3400 gram, 50 lång tittade på mig med dina små ögon, alla sa att du inte kunde le, du var ju för liten, men jag vet att du log, redan samma kväll, än idag har du samma leende, ett speciellt leende som jag ser varje dag, busigt leende som jag ser framför mig varje gång jag blundar.
Jag kan inte beskriva för dig min kärlek med ord, Du är mitt liv, min luft jag andas, utan dig tar luften slut. Kevin varje dag med dig är en gåva, och jag kommer aldrig ta dig för givet, du kommer alltid komma först, och varje natt vaknar jag och lägger handen mot dig för att se om du andas, jag kan inte låta bli.
älsklign, du kan driva mig till vansinne med ditt konstanta, bus och vi vet alla att du inte kan sitta still, du är överallt och ingenstans, finns inga hinder för dig, du kan ta dig runt hela sverige på en kväll, sitta still ? nej aldrig, i vagnen sjunger du med fötterna på ratten, i affärerna tillbringar jag mestadels av tiden till att plocka alla nappar du slänger iväg för att du tycker det är jättekul nä jag säger "inte göra så" eller "jajja" då kommer dedär gurglande skrattet, som gör mig och alla runtomkring knäsvaga.
Du charmar allt och alla.. med dina ögon, ditt skratt, ditt leende, ja hela du.
jag me, titta, där, hejdå, mamma, wilma,gå, unga (gunga) är de vanligast orden, och slängkyssarna förståss.
Kevin, jag önskar jag kunde ge dig hela världen, plocka ner alla stjärnor från himlen, ge dig allt, men det kan jag inte, jag kommer heller inte alltid skydda dig mot allt ont, men jag lovar dig, att så länge jag lever kommer jag finnas vid din sida och ge dig kärlek och trygghet, du ger mig allt, du ger mig glädje, sorg, vi delar allt, och den som retar dig, alla monster under sängen, dom ska alla få, mamma ska skydda dig och göra allt i min makt för att du ska ha ett underbart och kärleksfullt liv.
mam älskar dej
Mr no one.
Skulle vilja ta det hårdaste strypgreppet om din fula skalle och dunka i väggen allt jag bara orkar!
Även om man öskar ibland och viill något så gärna så gör man det inte, hade det handlat om mig så hade jag inte tvekat en sekund, men nu handlar det inte om mig utan om något dyrbarare än så. Och jag kan bara inte förstå hur du kan leva med dig själv när du behandlar ditt eget kött och blod, som om han bara var en leksak. För just det gör du! Att du kan leva med dig själv, att du kan vakna upp och se dig själv i spegeln efter allt ? Frågon jag aldrig lär få svar på. Men en falskare människa har jag aldrig skådat.. Jag kommer inte gå runt och hålla inne på allt du säger och gör, kommer ite ta skit ifrån dig, räcker det inte med 7 år ? drygt.. ? Och visst fan skall 'ven jag kunna skviva av mig allt..
Kloka ord av en ibland klok Ivana.
Man vill ju gärna tro att det är ovanligt. Men enligt Brottsförebyggande rådet är det våldsbrott som ökar mest misshandel av barn i åldrarna 7-14 år. Det har ökat med 15 procent och, skriver Brå, "det är en ökning som har pågått i flera år". Förra året anmäldes 7 624 våldsbrott mot barn under 14 år.Hur många människor ser barnmisshandel utan att göra någonting? "Nej, men vi ska ju inte lägga oss i deras problem", tänker man och låter det fortsätta. Om man ens har vågat erkänna problemet för sig själv. Man kanske bara tror att man inbillar sig och att barnen bara är lite överaktiva, vilket kan vara en bra förklaring till blåmärken.
Det kanske är ens granne som misshandlar. Eller ens släkting. Det kan ju vara vem som helst. "Vem som helst förutom dem jag känner ... de är ju snälla och skulle aldrig göra så mot sina barn."
Folk verkar ha en tendens att tro att det bara är elaka, alkoholiserade, arbetslösa underklassfarsor som oftast inte kommer från Sverige är dom som misshandlar. Skulle det komma fram att en svensk mamma som jobbar som läkare skulle misshandla sitt barn skulle man kanske inte tro på det lika lätt. Men strunta i etnicitet nu. Resultatet är ändå detsamma vare sig barnet kommer från Sverige eller Turkiet. Blåmärken, brännmärken, och bitmärken gör lika ont på båda barnen.
Jag tror stenhårt att det är alla medborgares ansvar att se till att barn inte misshandlas. Man ska inte säga att vi inte ska lägga oss i andras liv. De barn som blir misshandlade i dag är de som kommer styra vår värld i morgon, och det är vårt ansvar att se till att de får en tryggare barndom om vi ska förvänta oss att dom ska göra ett bra jobb i framtiden.
I Sverige har vi anmälningsplikt, men det gäller bara dem som arbetar med barn. Resten av befolkningen bör men måste inte anmäla misstanke om misshandel av barn. Det tycker jag borde ändras.
Att vara tyst är att vara lika mycket skyldig som personen som slår barnet. Och tro inget annat. Du som har sett blåmärken på ett barn och inte tagit reda på hur det verkligen står till är lika skyldig. Du som inte säger någonting när du ser en förälder örfila sitt barn i affären är lika skyldig. Du kanske inte vill tycka det själv men du och jag och alla andra är lika mycket avskum som förtjänar nackskott ifall vi inte sätter stopp för det när vi vet att det händer. Och hellre anmäla en gång för mycket än en gång för lite.
När jag får för mycket tankar som jag belastar mig med så kommer dom bara ut, men Enjoy.
Bara en tanke, kommer tillbaka sen.
