Allt det jag känner under ytan bränner .

Hej allihopa.. Misstro mig inte jag mår kanon, helt ljuvligt, toppen, men ibland kommer jag bara minnas mitt liv i en filmsnutt, kort sådan men detaljrik.. Jag må vara vacker, söt, och snäll, men det finns detaljer man inte ser, inte kan se, eller läsa av om man inte kännt mig ett tag.. Livet har inte varit så ljuvligt..  mestadels har jag begått misstag, har drivit mig in i relationer där jag enbart har mig själv att skylla..


Jag vill i vanliga fall sällan prata om det förflutna.. det är förbi.. jag lever ju vidare eller hur ?

Men ibland önskar jag att jag bara kunde få ut min ilska mot den person som förstört mitt liv som mest.. tror vi alla kan gissa vem denna personen är.. Detta må vara sällsynt att jag ens nämner han i min blogg.. Men även jag har lidit, gråtit salta tårar, fått utstå ett rent helvete med honom, och det är inte på något sätt avsett att hämnas, det behöver jag inte göra.. Jag är ingen Gud.. men det finns en mening som innehåller ärliga och helt sanna ord.. " What goes around comes right back around "


Min sons pappa, Marcus har jag kännt.. hmm låt mig se.. vi var ihop i drygt 4 år, tillsammans som ett par... ett så kallat förhållande.. Sedan gjorde jag slut.. 5 gånger med 5 olika var han otrogen.. sedan blev jag gravid..

Jag ville INTE ha barn med honom.. han hade redan förstört mig, jag var så neddryckt av allt han gjort att hela mitt självförtroende rasade.. Jag hade nu ett väldigt svårt beslut framför mig.. men jag ville inte vara bunden till honom i resten av mitt liv.. jag ville börja om.. så jag skulle göra en abort..

Bokade tiden för ett kontrollsamtal innan ang vilken metod vi skulle använda på kliniken, ett ultraljud för att konstatera hur långt gången jag var.. Jag hade bestämt mig... hur svårt och hemskt detta än skulle bli, var jag tvungen att göra detta.. annars skulle han aldrig låta mig vara.. Jag skulle för evigt ha med honom att göra.. Jag älskade Marcus, sjukt mycket, mer än mig själv, för det var ju mig det var fel på.. Mitt fel att han var otrogen, mitt fel att han inte klarade sin skola, mitt fel att jag blev med barn, mitt fel att jag fanns till.

Dagen med tiden på kliniken kom, snabbt gick det.. och jag skakade av rädsla, höll tillbaka tårarna..

Läkaren såg på mig.. och sa : " vill du detta ? "

mitt svar blev ett tyst ja... huvudet nere stirrandes i golvet, minns detta som igår..
Nu i efterhand vet jag att läkaren såg på mig, kände min rädsla..

Satte mig i gyn stolen.. och nu väntade ett ultraljud.. jag hött tillbaka tårarna.. jag ville inte behöva gå igenom detta.. Varför skulle det hända ? Varför var jag tvungen att göra detta valet..

Han vände skärmen mot mig, och jag såg det lilla hjärtat slå.. och jag var i vecka 7-8 ,minns inte riktigt..

Jag visste då att jag inte kunde... jag kände mig ensammast på jorden, alla var emot detta.. alla utom några få som stöttade mig.. dessa människor gav mig gnistan tillbaka, styrkan att våga göra som jag själv vill FÖR EN GÅNGS SKULL..

Jag beslutade mig för att ot alla odds behålla barnet.. Vilket jag idag inte ångrar, och kommer heller aldrig göra.. Herregud vilken ensamhet jag kände.. jag var så ensam, men att magen, bebisen och graviditeten fick mig att känna mig levande, full av lycka trotts allt som hände utanför.. Jag var inte ensam, jag hade min bebis och för varje dag som gick blev jag starkare och stoltare.. Jag skulle bli mamma...

Hoten började tidigt..

samtal mitt i natten..

Från Marcus, hans vänner, Hans familj ingen nämnd, ingen glömd..


Jag var i 12 veckan då Marcus kom upp för att hälsa på.. minns att det var halt ute.. och jag glömmer aldrig hans första försök.. Han visste väl att största risken för missfall var innan vecka 12..

Snö på marken kunde skymtas och det var glashalt utanför min portingång.. Marcus sätter krokben på mig så jag tappar balansen, men lyckas inte falla.. jag konfronterar han med vad han sysslar med ? och som svar får jag ett flin och att det var på skoj..

Försök två på skoj misslyckas också.. och jag blir förbannad..
Sista försöket är då vi är påväg hem igen.. vid tröskeln utaför min ytterdörr till lägenheten.. jag faller fram men tar tar i en annan dörr med händerna så jag inte trillar.. Den här gången börjar jag gråta!!! Då tröstar han mig och säger att han bara skojade med mig.. trotts att han visste att jag inte visade särskilt mycket roande intresse eller glädje, men det var ju bara på skoj..

Jag säger inte att jag skulle förlorat bebisen, troligen inte, men risken är ju större innan vecka tolv.. och det kan hända..

Jag slängde ut honom.. vägrade prata med han i telefon, svarade aldrig på nätterna, oftast då han var redigt berusad efter att ha druckit.. En annan gång hade han deckat i nått dike i Falkenberg, VARJE gång han drack, så drack han sig så full att han inte kunde stå på sina ben..

I Juni skulle jag ha första rutinultraljudet.. jag har det nedskrivet någonstans men inte så jag har datumet i minnet..

Marcus var med då, efter tjat och förklaringar om hur mycket han förändrats, att han nu är redo att bli pappa, och att han vill vara med mig, han saknar mig, tänker på mig varje dag.. han klarade inte detta utan mig..
Men jag vågade inte.. vägrade gå tillbaka till det förhållandet..

Vet ni vad ? jag älskade Marcus, när man älskar någon försvinner inte det så lätt.. Man slutar inte älska någon över en natt.. Så även om jag älskade Marcus innerligt så ville jag inte ha honom tillbaka.. Det var och Är 2 helt olika saker..

Några månader senare närmare bestämt i Augusti 2006 den 14 Augusti, det är ett datum jag minns, könsultraljudet..
Jag bodde med Marcus i hans lägenhet i några dagar, var med han på båten..och jag kom till han den 12 augusti.. Vi hade varit ut och hämtat pizza.. käkat och slöade framför en film, då han vänder sig mot mig och " gosar" Plötsligt får jag hans vänstra knä i magen... och jag viker mig i fosterställning.. det kändes vill jag lova.. jag tittar på honom och brister i tårar.. Då tröstar han igen.. det var inte med mening..

Så dum jag var... ville verkligen inte tro detta.. han skulle aldrig.. Men nått kändes fel.. han hade ju gjort sådanna här sjuka saker innan, och efter ett tag så kommer alla minnen tillbaka,..


Samtalen att "om jag inte gör en abort, då fan.. av vänner och han själv..

Bror till honom ringde in och talade om hur jag " lurat på hans bror ett barn" till RADIO, vad skulle han göra, hur kan jag hjärlpa min bror ? Stackars min bror.. Min vän Lisa ringde mig och berättade detta, hon var påväg till fjällen när hon hörde allt på radion..

Sedan det tog slut, då jag slängde ut han och fick nog, ville han ha mig, han ville ligga med mig, ha mig och bara mig.. men han hade Louise också... men han kände inget för henne, han ville bara ha mig..  när jag sa till han.. " Marcus jag älskar dig, men det blir aldrig du och jag.. jag vågar inte det... " Då blev han tillsammans offentligt med Louise.. trotts det ville han ligga, dela säng och sova med mig.. Men jag ville inte..

den 6 september 2006 bröt jag kontakten helt med Marcus.. Jag såg att han ringde nätter, dagar men jag svarade aldrig, inte ens när han ringde dolt nummer.. jag hade fått nog nu.. han hade gjort ett antal försök till missfall.. han hade knullat runt med hur många som helst fick jag veta och jag fick gå och ta massa prover så inte någon sjukdom hade förts över till barnet..

På förlossningen var han med, jag kunde inte med att hindra honom från att se sitt första barn komma till jorden.. jag tänkte på barnet också.. pappa var inte där...

Men förlossningen varade i 22 timmar från att vattnet gått.. Marcus sov mestadels, var inte mycket till stöd.. mest bara " Gör det verklignen så ont "

Läste lite tidning när jag fick mina krystvärkar.. Skrattade åt det han läste och jag fanns inte där.. sköterskorna bara tittade på honom, skulle han hjälpa till, ville han inte se när bebisen kom ut..

Han svarade bara " Jag kan inte se där nere för då kommer jag aldrig mer kunna se en tjej mellan benen..

Klok kille det där..

Vi låg tre dagar på BB jag och kevin, jag var helt slut... kunde ju inte sova den sista tiden, och en förlossning på 22 timmar på det... Men marcus skulle inte stanna, dom skulle ut och fira..

Fick sms den natten.. han saknade OSS..

Jag saknar DIG IVANA och VÅRAN SON..

Men han kom inte dagen efter som han lovat.. Han var för bakfull..
Det skulle kunna gå om han fick låna sin pappas bil, men han vägrade åka tåg!!!

Nybliven pappa.. Inget intresse för att tillbringa de första timmarna i sin sons liv med honom.. nej.

Jag orkade inte bry mig om det, jag tänkte att han skulle komma efter att vi kommit hem.. men nej..

där började han.. Han kom och gick som han ville.. Ingen ordning.. INTE EN NALLE till sin nyfödde son, inte ett klädesplagg till BB eller någonting..


Åten sedan dess har varit såhär.. kan nog räkna upp på 5 fingrar vad Kevin fått personligen från sin pappa, om ens det ?
Hot, hit och dit, ena stunden vill han sova med mig andra hotar han.. Kommer aldrig när man bestämmt..
Kunde stå och vänta på han där vi bestämmt träff med Kevin, Marcus dök oftast inte upp..
Gick lång tid emellan träffarna.. det var alltid någonting..

Förtsättning följer....



Kommentarer
Postat av: Louise Lundin

Shiiit Ivana känner igen mig i nästan varje ord du skriver!! haha känner igen förlossningen och att han lova att komma tillbaks, fast han missa ju förlossningen eftersom han vägrade lyssna på mig!

Såååå sant, inga presenter till sitt barn heller, men IVANA du fattar väl han ville ju inte ha VÅRA BARN, det är vi som har lurat honom och inte frågat honom om han vill bli pappa! Du vet ju all skit snack han säger till alla han umgås med eller bara träffar på! Så mycket skit snack, att dom tror honom!!!! Härligt att du kommer ut med allt du har inom dig, de har jag börjat med förlänge sedan och kommer fortsätta tills jag har fått ut allt och känner mig bra inombods..Många tror jag skriver om Marcus för jag har känslor kvar för honom, tro mig det har jag inte, verkligen inte. Vill aldrig mer ha något med honom att göra och kommer stå sten hårt fast vid det...Det var bara jag som fanns där för honom och han aldrig där för mig och ändå var de jag som var boven! Du ska bara veta att han har suttit och pratat öppet med min syster om, jag fattar inte varför louise inte litar på mig när jag är och festar med vänner osv, men den tiden visste inte min syster att han hade varit otrogen!! Fattar du hur korkad man är då och hur man kan sitta och säga så. min syster som jag är så tajt med så klart hon får reda på det till slut jag berättar allt för henne, ett tag var jag otroligt instäng i mig själv och inte berättade något för någon!Och sån är jag inte egentligen, men han hade krossat mig totalt så jag stängde in allt och berättade inte för min syster,vilket säger mycket!! Förra gången marcus var och hälsa på sin son, så stog han och rökte med min mamma på balkongen då sa han som vanligt: Lotta, tro mig jag vill göra allt bra igen och bla bla bla....Min mamma sa bara jaja ok och sen fråga hon har du träffat någon ny är du tillsammans med någon?? Han svarade inte ens på det, hmm undra om han skäms!??!

Som du säger de är upp till gud att straffa. Konstigt att han var otrogen på sin julfest den 6 december och sen den 13 december så ramlar han ner och skadar sig....Gud straffar somliga fort säger jag bara!!!! Den tiden jag gick igenom med honom, ohh...fy fan...önska jag hade lämnat honom där när jag satt och läste sms:et från bruden han var med!!!Kunde han legat där och rutna!Skulle jag kunna spola tillbaks tiden hade jag velat de om jag kunnat ta min son med mig!!Ska sluta skriva allt i din "gästbok" och skriva allt jag har inom mig nu i min blogg när jag kommer hem från sjukhuset! Blir förmycket här :) som du säger marcus köper inte något till sina barn förra gången han var på sjukhuset sa han: jag har en present till Alexander.. jaha ok sa jag...då sa han: eller a det är samanta som har köpt de till honom!! jag bah: då är de fan inte från dig heller....Ingen skam har han..han kan behålla de sa jag tills han får ett barn som han han vill ha och "planerar i framtiden"

ne nu får det vara nog, tror han kan hota mig över sms också, skrattade bara när jag såg de, vad ska den fjanten göra!!!Blåser på honom så blir han rädd för mig!!!

Ta hand om er Ivana, längtar till att se dig och kevin ni får komma ner när jag får lägenheten!!

puss puss hälsa familjen

2009-08-25 @ 12:21:46
URL: http://louisesusannelundin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0