Behind every corner .
Jag inser verkligen att faran står bakom minsta lilla hörn, detta var just det jag mötte idag, när jag vaknade imorse fick jag en så konstig känsla i magen.. den slog mig likt en vind " någonting hemskt kan hända " otroligt läskig känsla, men vad gör man inte i en sån situation än knuffar undan den och är lika glad för att de är en ny dag. Ni vet att man ibland kan vakna med en känsla i magen som att " idag kan det bli en bra dag " Likaså med motsatt känsla kan jag vakna. Morgonen började som jag skrev i bloggen, lämnade lillen, åkte tillbaka hem och läste lite i Svenskaboken och sedan tog jag beslutet att åka upp till Terese för en kaffe, hon och jag städade lite och sedan föreslog jag att vi skulle åka in till torp för att kolla telefoner, hennes mobil är trasig och min börjar verkligen ge upp den med. Så sagt och gjort åkte vi in. På hemvägen sker det otänkbara, ett stort rådjur visar sig plötsligt framför bilen i 110 km/h. PANG! Inte en skråma på oss, iaf vad jag vet nu, skulle vara en förvriden arm av terese som ville hoppa upp i mitt knä, men lite brosk, ben och blod häroch var fanns det. Rådjuret försvann och vi stannade, bilens skador är nog större än värdet på bilen. Tyvärr. Har precis varit och lämnat den för värdering, kontaktade polisen direkt och nu sitter jag fast här, hur ska jag göra med skolan? Jobbet och Kevin? Det var ju självklart tur att vi klarade oss, vi kunde fakriskt dött eller blivit skadade med tanke på djuret och farten. Men tacka högre makter för det, nog finns det väl sådana? Änglar som vakar? Tror verkligen det efter detta, vilda djur orsakar flest dötsfall i trafiken varje år, och detta var dessutom på motorväg där trafiken är i högvarv, kan inte annat än vara glad och lycklig för att vi mår bra. Jag och Terese. Dock känner jag att allt kommer tillbaka till mig nu, panik, rädsla och ledsamhet, nu när chocken lagt sig. Det var vekrligen hemskt, för vi hann inte reagera förrän vi mötte faran öga mot öga, och då var det bara och hoppas att vi skulle klara oss. Det första som slog mig var " är det över nu" titta på Terese så allt var ok.
Nu ska jag andas lite frisk luft ute på altan, det var riktigt hemskt. Ont i magen har jag.
Nans
