A little Cinderella Story

Vill börja detta inlägg med att tacka alla mina vänner för det trygga stöd ni givit mig den senaste tiden. Ni har på något sätt stått bakom gaveln och beskyddat mig, tröstat mig när ni sett tårarna i ögonvrån, kramat om mig när jag behöver känna er värme. Tack för att ni finns.


Igår var en dag jag sldrig kommer glömma, det var Fredriks begravning/ Det var så varmt, så mycket kärlek, sorg och glädje. Jag hade en tuff dag igår, dels för den enorma tomhet Fredrik lämnade efter sig, dels för att se alla dessa vänner i tårar, att se de mestadels glada leendena borta, ersatta med glittrande ögon och fulla av saknad och sorg. Fredrik var så älskad och god mot alla. Det gjorde ont i hela min själ att se alla dessa känslor, dessutom var jag tvungen att hålla mina i styr. alla diketer, alla sånger och alla minnen. Dagen var så tung, hela dagen var tung, jag hade den tyngsta stenen i bröstet och mitt hjärta i halsgropen, försökte svälja tårarna och le, ibland lyckades jag.

Jag ska berätta vem Fredrik var för mig.. Under hela min barn/ungdomstid var jag ingen populär tjej i centrum, jag utsattes för daglig mobbning och i skrivande stund är det oerhört smärtsamt att berätta detta här och nu, det har aldrig kommit ur mig riktigt. Fredrik var alltid snäll och omtänksam mot mig, trotts tonåren, grupptryck, och pressen från kamraterna log han ändå mot mig med ett varmt leende utan någonting ont. Fredrik var en av de få som sa hej, kunde krama om, le och skratta.. trotts allt alla andra sa.. Han var en varm människa, han var sig själv och ingen annan. Just därför är det så förbannat orättvist, det finns så mycket ionda människor här i vår värld, så många orättvisor, så kan någon tala om för mig varför världens finaste och snällaste Fredrik var tvungen att lämna oss ? En person som berörde alla och älskade alla ? Oavsett vad? Varför kunde vi inte få behålla honom här hos oss ? När vi behöver killar som han, någon som sprider lärdom om hur vi ska vara mot varandra ?


Finns ingen rättvisa.. det är det som gör så sjukt ont.

Fredriks mamma, pappa och syster träffade jag igår, och trotts att jag inte känner dom mer än genom Fredrik så kände jag värmen, samma värme och kram som om det var Fredrik, samma kraft och samma sorg.

Fredriks familj är lika varma som Fredrik var, kunde hållit om dom alla hela dagen. Deras styrka och kamp kan inte beskrivas med ord, men jag beundrar dom, ser upp till dom och avgudar deras styrka, deras mod. Fredriks lillasyster ställde sig upp och sjöng det finaste till sin bror, bara det fick tårarna att rinna utan slut.. Det var så vackert, känslosamt och starkt av Theres. Glömmer aldrig det.

Hela cermonin var magisk, varje gång någonting minnesvärt nämndes ( allt var minnesvärt) När bildspelet kom upp av Fredrik med familj och vänner från början till slut lyste hela solen in, i bakgrunden spelades " born to be wild" Fredrik visade oss vad han gillade och utan tvekan märkte var och en av oss detta, kyrkan var fullsatt med sörjande människor och värme. Vi är alla tveklöst medvetna om att Fredrik var med oss igår, och han visade klart och tydligt detta med solens strålar in i våra fönster. Fredrik såg när vi skrattade och log åt de roliga minnesbilderna i bildspelet och det var just det han ville.. ATT VI SKULLE SKRATTA OCH LE åt alla våra minnen tillsammans.



Åh FREDRIK FLINTA JUNIOR JOHANSSON.. Vi vill ha dig hos oss, ingenting blir sig likt.

FREDRIK, jag önskar att jag fann en stege, stor nog att kunna klättra upp till himlen och hämta tillbaka dig till oss alla som älskar dig och saknar dig gränslöst.

Önskar din familj kärlek och styrka.. vi vet att  du ser ner på oss och gillar inte våra tårar och vår smärta, vi ska le för din skull gubben.



Jag vill tacka dig för att jag fick lära känna dig, träffa dig och För alla år sedan vi var små.




Ivana


















Ska aldrig glömma dig Fredrik