Tro, hopp, kärlek ?

Till bara dig

Du kastar iväg allt, bara sådär.. Varför ? Om allt känns perfekt, för bra för att vara sant, om det känns naturligt att vara med oss, om du saknade mig som du sa, om du hade det så bra som du sa, du viskade ju i mörkret.. " hade glömt hur det kändes o vara lycklig" Om du var lycklig där och då, om du var glad, kände dig trygg, omtyckt och behövd.. Varför gav du då upp allt, kastade allt åt helvete, var det värt det? Varför ger du upp allt om det var så bra.. Varför gav du upp oss ? Jag kände allt det där som du sa, känslorna var ju där, det går inte att ta miste på, just därför kan jag inte förstå varför du ger upp ? Du skulle bara låtit tiden gå, leva här och nu.. Ingen förväntade sig att du skulle ge mer än vad du gav, inte jag, inte Kev, inte någon. Du var bra precis som du var. Varför ger du upp bara såhär ?

saknar du inget? Känns det inte tomt utan all glädje, eller fanns det ingenting och kan det vara så att jag enbart inbillade mig allt ? Var jag ensam om allt ?
Jag är tom, tom på ord, tom på känslor, tom på alla sätt.. But I guess I'll be fine in time
..


Det var allt för nu..


Nans




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0