Det lilla i livet .
Hejs svejs pets :)
Satan i gatan, klorna i skorna, vilken morgon jag haft! Kaffet gör verkligen underverk!
Lillen sover ännu :( tänk så trött han måste vara, helt utmattad! Han har snart sovit i 12 timmar! Inte så likt honom eftersom det är ett ståhejj varevida dag, med dagmamma fram och tillbaka. Lille plutten..
Funderade på en sak innan, letade upp massa bilder som jag haft från det att lillen var nyfödd, och fram tills idag, alltså det är inte dåligt med bilder jag tagit, minnen väcks och jag kommer fundera på lite saker.. Jag är otroligt glad att jag aldrig tagit en sekund för givet med mitt lilla troll, jag har alltid njutit av varje sekund med honom, även hela graviditeten.
Har ju varit ensam med honom, och pluggat igen lite gymnasietid och så med honom, men jag minns tillbaka då han föddes, vad jag växte, vad stor jag blev! Det är faktiskt inte alla människor som inser hur fort tiden egentligen går med dessa små liven.. Man tror att man vet med tanke på vännernas barn, men tänk att det känns så annorlunda med ens eget barn, man tänker inte på huv viktigt det är för mamma och barn (även pappa ) att vara tillsammans, lära känna varandra, och njuta av varje ynka minut.. Jag är så glad att jag gjorde det, mina föräldrar och vänner ställde upp, ville vara med så mycket som möjligt, och så var det också, men jag ville vara med honom, ville att han skulle känna trygghet och närhet, se på honom idag, han är en egen liten individ, egen vilja, han älskar sin familj, mormor, morfar, morbror, mina vänner, han avgudar många människor, men mamma är hans största trygghet, jag är hans tröst i det onda, hans skyddsängel i alla mardrömmar, hans mamma.. Och det gör mig stolt. Jag har gjort det så bra, det finns människor som kommer in och går ut ur våra liv.. vissa försvinner för evigt, andra stannar kvar.. Det jag förundras över är att han är så öppen framför mina vänner, han leker med alla, det finns alltid en bakomliggande orsak till att han inte vill någonting, att han är arg, eller ledsen, och han har blivit så otroligt duktig på att tala om det. Livet är inte rättvist, och han är nu i den åldern då han testar allt, alla mina gränser, vad som är tillåtet och inte.. Men han måste få bekräftelse. Att han är duktig och kan. Man löser ingenting med tvång, eller genom att förbjuda. Jag trodde det innan, men för varje dag som går, blir han mer och mer förstående.
Jag försöker tala om att det inte finns någonting viktigare än ralationen mellan föräldrar/ barn.. Vi är deras största förebilder, borde inte vi då föregå som ett gott exempel ?
Jag vet att vi alla är olika, men jag säger inte heller vad som är rätt och fel, detta är rätt för mig och mitt barn, missförstå mig inte fel.. Men ett litet barn letar efter bröstet direkt då det föds.. och då skapar man en närhet som ingenting i hela världen kan ersätta..
Och det är underbart. Jag har tagit till vara på alla dom stunderna, för dom kommer bara en gång i livet, sedan passerar dom.. kommer aldrig åter, bara minnen kvar..
Satan i gatan, klorna i skorna, vilken morgon jag haft! Kaffet gör verkligen underverk!
Lillen sover ännu :( tänk så trött han måste vara, helt utmattad! Han har snart sovit i 12 timmar! Inte så likt honom eftersom det är ett ståhejj varevida dag, med dagmamma fram och tillbaka. Lille plutten..
Funderade på en sak innan, letade upp massa bilder som jag haft från det att lillen var nyfödd, och fram tills idag, alltså det är inte dåligt med bilder jag tagit, minnen väcks och jag kommer fundera på lite saker.. Jag är otroligt glad att jag aldrig tagit en sekund för givet med mitt lilla troll, jag har alltid njutit av varje sekund med honom, även hela graviditeten.
Har ju varit ensam med honom, och pluggat igen lite gymnasietid och så med honom, men jag minns tillbaka då han föddes, vad jag växte, vad stor jag blev! Det är faktiskt inte alla människor som inser hur fort tiden egentligen går med dessa små liven.. Man tror att man vet med tanke på vännernas barn, men tänk att det känns så annorlunda med ens eget barn, man tänker inte på huv viktigt det är för mamma och barn (även pappa ) att vara tillsammans, lära känna varandra, och njuta av varje ynka minut.. Jag är så glad att jag gjorde det, mina föräldrar och vänner ställde upp, ville vara med så mycket som möjligt, och så var det också, men jag ville vara med honom, ville att han skulle känna trygghet och närhet, se på honom idag, han är en egen liten individ, egen vilja, han älskar sin familj, mormor, morfar, morbror, mina vänner, han avgudar många människor, men mamma är hans största trygghet, jag är hans tröst i det onda, hans skyddsängel i alla mardrömmar, hans mamma.. Och det gör mig stolt. Jag har gjort det så bra, det finns människor som kommer in och går ut ur våra liv.. vissa försvinner för evigt, andra stannar kvar.. Det jag förundras över är att han är så öppen framför mina vänner, han leker med alla, det finns alltid en bakomliggande orsak till att han inte vill någonting, att han är arg, eller ledsen, och han har blivit så otroligt duktig på att tala om det. Livet är inte rättvist, och han är nu i den åldern då han testar allt, alla mina gränser, vad som är tillåtet och inte.. Men han måste få bekräftelse. Att han är duktig och kan. Man löser ingenting med tvång, eller genom att förbjuda. Jag trodde det innan, men för varje dag som går, blir han mer och mer förstående.
Jag försöker tala om att det inte finns någonting viktigare än ralationen mellan föräldrar/ barn.. Vi är deras största förebilder, borde inte vi då föregå som ett gott exempel ?
Jag vet att vi alla är olika, men jag säger inte heller vad som är rätt och fel, detta är rätt för mig och mitt barn, missförstå mig inte fel.. Men ett litet barn letar efter bröstet direkt då det föds.. och då skapar man en närhet som ingenting i hela världen kan ersätta..
Och det är underbart. Jag har tagit till vara på alla dom stunderna, för dom kommer bara en gång i livet, sedan passerar dom.. kommer aldrig åter, bara minnen kvar..
Ta ingenting för givet..
Kommentarer
Trackback
