A little Cinderella Story

Tänkte börja detta inlägg med lite avreagering på vissa människor som orsakar mycket tankar i huvudet angående vad som är rätt och fel.. moget eller omoget, blir bokstavligen LESS på att behöva höra på skiten. oavsett om jag vill eller inte så är det alltid där och kommer ut ur käften så jag önskar jag kunde strypa med mina bara händer.


Jag kan inte förstå denna avund, för du mår verkligen dåligt va ? Att allt ständigt är en tävling! Och att du / NI är så förbaskat fega att ni skriver och är någon annan, jag skrattar inte med er, jag skrattar åt er.. Vågar ni inte stå för era åsikter ? Tänkar och känslor ? Om du känner dig träffad av någonting så ut med språket, gärna för mig alltså, MEN älskade vänner, vågar ni inte skriva namnet ?  Sådanna komentarer räknas inte, sådanna komentarer, från "anonym" "Ensama mamman" eller "ensama pappan" Whatever.. sånt trams kommer jag varken läsa eller godkänna! Stå för din åsikt så har du inget att dölja eller skämmas över. Är det svårt ? jaa ta då svansen mellan benen och kom inte tillbaka hit.

Svårare än så är det inte ?


Jag behöver inga föreläsningar om hur föräldrar känner för sina barn osv. Jag är BARA 22 år, JÄTTEUNG, överdriven mamma som inte alls är mogen för barn! Ska tänka varje dag att jag gjrt misstaget att föda min son, SNÄLLA, jag vet vilka som tänker så.. antagligen dom som inte ville ha barn själva.. Som gjorde allt för att aborten skulle fullbordas till punkt och pricka.. ja helt enkelt dom som egentligen inte vill ha sitt barn. Så med min erfarenhet och den har jag trotts att jag är bara 22 så vet jag ett och annat.

Min son är mitt allt, kan lova dig att jag inte har några ekonomiska problem för hans del.. han har så mycket, och lite mer därtill.. Han är lycklig och när han är det så är jag också det. Hade jag inte strävat efter att uppnå alla planer jag har för han och hans framtid hade jag inte vidareutbildat mig, köpt bil, jobbat, pluggat, varit ensam mamma och TAGIT HAND OM HONOM, allt detta samtidigt. ung och omogen eller det du kallar mogen spelar ingen roll, utan det är var man har där uppe i planeten, INGEN vet när man är redo för barn, ingen utan barn vet vad som väntar en..  

Sen en liten sak till..

Skulle det vara så att jag en vacker dag väljer att skriva ALLT från början till slut, innan graviditeten, och fram till nu, så skulle kanske saker och ting falla på plats i pusslet, men tills dess så var du jävligt tacksam att jag inte skriver ditt namn och allt som bevisar din så kallade personlighet. enstaka spärr har jag kvar, men snart finns det inga, så länge du jävlas och retas och beter dig som en barnunge, kommer du drabbas allt hårdare, en vacker dag kommer alla veta vad du är för en skit!

Sååå snälla, komentera gärna! Ingenting emot, står du inte för vem du är så står du heller inte för dina åsikter, då är det ingenting jag lägger upp här eller på minnet.

Tack och adjö bara.. du väljer själv.

puss