I Blame you .
Jag orkar snart inte vara rädd mer.. Jag orkar inte höra dag in och dag ut om hur försiktig jag måste vara, att alltid stå på min vakt, alltid vara berädd på att få någonting vasst i ryggen, Snälla, du skrämmer mig..
När någon trycker i dig saker dag in och dag ut, var försiktig, tänk på det, gör så, gör inte så, och att allt i slutändan kommer gå sönder, du kommer bli lurad, skadad..
Vet inte längre om och hur jag ska bete mig ? Ska jag verkligen leva resten av mitt liv utan att få prata ? Säga vad jag tycker och tänker ? borde jag kanske utesluta mig helt från omvärlden ?
Ska jag gå runt och vara livrädd för alla i min omgivning, läraren, dagmamman, vännerna ( enligt dig så finns det ingenting som heter så, det är en illution av någonting man tror finns ) ?
Jag vet att du varit med om allt hemskt man kan tänka sig, du har levt ett liv som knappt är värt att kalla liv, finns inga ord för det du gått igenom under alla dessa år, men förstör inte mitt hopp, min låga, min glädje som jag försöker var eviga dag att lysa upp, leendet som för en stund sedan var så ansträngande är nu ett leende från min lysande själ som börjar se en mening med allt trotts detta helvete jag levt och lever ännu.. SNÄLLA...
Det gör ont i hela mig, ber dig.
När någon trycker i dig saker dag in och dag ut, var försiktig, tänk på det, gör så, gör inte så, och att allt i slutändan kommer gå sönder, du kommer bli lurad, skadad..
Vet inte längre om och hur jag ska bete mig ? Ska jag verkligen leva resten av mitt liv utan att få prata ? Säga vad jag tycker och tänker ? borde jag kanske utesluta mig helt från omvärlden ?
Ska jag gå runt och vara livrädd för alla i min omgivning, läraren, dagmamman, vännerna ( enligt dig så finns det ingenting som heter så, det är en illution av någonting man tror finns ) ?
Jag vet att du varit med om allt hemskt man kan tänka sig, du har levt ett liv som knappt är värt att kalla liv, finns inga ord för det du gått igenom under alla dessa år, men förstör inte mitt hopp, min låga, min glädje som jag försöker var eviga dag att lysa upp, leendet som för en stund sedan var så ansträngande är nu ett leende från min lysande själ som börjar se en mening med allt trotts detta helvete jag levt och lever ännu.. SNÄLLA...
Det gör ont i hela mig, ber dig.
Kommentarer
Trackback
