Living in Lies .
Folk lever i sina lögner, både du och jag. Som om
vi simmar i det hav där alla har samma mening.
Men för verkligheten gömmer vi oss för att slippa
få stämplar med olika värden. Där den ena är
bättre än den andra. Och svartsjukan tar
plågsamt över allt levande. Allt är en stor lögn,
en stor lögn. Folk lovar en saker men menar inte
hälften av vad som sagts. Man begår misstag
man ångrar allt försent, då man inte kan göra
något fast man egentligen vill. Folk låtsas att
dom accepterar och utnyttjar för att få närhet.
Tror dom är svåra att genomskåda fast man
ser rakt igenom. Vi vet båda du och jag min vän,
vi vet båda två. Vet mycket väl sanningen bakom
dina ögon dolda av lögner och svek. Jag är precis
som du. Vi genomgår ett liv, där folk ständigt
trycker ner andra. Vi mår dåligt, en del sämre
än dom andra. En del försvinner, och får fler på fall.
En kedjereaktion har påbörjats, vi är en ibland
dom. Istället för att kämpa så lägger vi oss ner.
Låter folk trampa på oss, som dom trasmattor som
dom ser oss som. Vi låter dom förgöra oss, på
ett brutalt och äckligt sätt. De vänner man har
påstås lägga märke till de mesta och lovar sen
saker som, allt kommer bli bra. Som om dom
kan förutse din framtid och visar att de bryr sig
när större saker inträffar. Men sen när saken
verkligen gäller, så får man ingen hjälp alls.
Så tänk efter, lever du i en lögn?
Ja, jag litar på mig, sanningen svider.
Jag ligger helt klarvaken varje kväll, väntar och väntar, men på vad ?
Vrider vänder, rädd för att somna, då kommer mardrömmen, iskall vind som bara sveper.. Jag är rädd, men jag vet inte för vad längre.. Ensamheten ? Trotts att jag är så omringad av människor som älskar mig, ändå fruktar jag ensamhet ?
Botligt ?
Måste resa mig upp..
O nu måste jag göra min lunch, skolan längtar efter mig och jag efter den NOT!
Ses ikväll...
PUSS / N
vi simmar i det hav där alla har samma mening.
Men för verkligheten gömmer vi oss för att slippa
få stämplar med olika värden. Där den ena är
bättre än den andra. Och svartsjukan tar
plågsamt över allt levande. Allt är en stor lögn,
en stor lögn. Folk lovar en saker men menar inte
hälften av vad som sagts. Man begår misstag
man ångrar allt försent, då man inte kan göra
något fast man egentligen vill. Folk låtsas att
dom accepterar och utnyttjar för att få närhet.
Tror dom är svåra att genomskåda fast man
ser rakt igenom. Vi vet båda du och jag min vän,
vi vet båda två. Vet mycket väl sanningen bakom
dina ögon dolda av lögner och svek. Jag är precis
som du. Vi genomgår ett liv, där folk ständigt
trycker ner andra. Vi mår dåligt, en del sämre
än dom andra. En del försvinner, och får fler på fall.
En kedjereaktion har påbörjats, vi är en ibland
dom. Istället för att kämpa så lägger vi oss ner.
Låter folk trampa på oss, som dom trasmattor som
dom ser oss som. Vi låter dom förgöra oss, på
ett brutalt och äckligt sätt. De vänner man har
påstås lägga märke till de mesta och lovar sen
saker som, allt kommer bli bra. Som om dom
kan förutse din framtid och visar att de bryr sig
när större saker inträffar. Men sen när saken
verkligen gäller, så får man ingen hjälp alls.
Så tänk efter, lever du i en lögn?
Ja, jag litar på mig, sanningen svider.
Jag ligger helt klarvaken varje kväll, väntar och väntar, men på vad ?
Vrider vänder, rädd för att somna, då kommer mardrömmen, iskall vind som bara sveper.. Jag är rädd, men jag vet inte för vad längre.. Ensamheten ? Trotts att jag är så omringad av människor som älskar mig, ändå fruktar jag ensamhet ?
Botligt ?
Måste resa mig upp..
O nu måste jag göra min lunch, skolan längtar efter mig och jag efter den NOT!
Ses ikväll...
PUSS / N
Kommentarer
Trackback