Soffhäng och update
Oj, vad mätt jag är! Det är inte klokt egentligen hur mycket mat jag kan smälla i mig. Är ni också sådär att ni äter fast ni är mätta? Låt mig ge er ett exempel, ni har varit och handlat och köpt mer er lösgodis hem, det är ju trots allt fredag och dags för fredagsmys. Ni kommer hem, fluffar upp kuddarna i soffan, ställer fram något gott att dricka och häller upp godiset i en skål. Ni har väntat och längtat efter det där godiset hela dagen och bara måste stoppa in så mycket det bara går i munnen på en gång, in med det bara. Egentligen känner ni ingen smak men av ren vana vet du att det smakar gott. Plötsligt finns det inte så mycket kvar i skålen, bara de där äckliga lakrits godisarna som slank med ner i påsen av bara farten.
Jag har en gravidmage, det ser ut som om det endast rör sig om timmar innan jag ska till att föda. Nu är jag inte gravid på långa vägar men jag är med mat. Jag är med mat så in i hela helvetet! Den som någonsin sagt att man inte kan bli lycklig av mat vet inte vad hon pratar om, ja, för det måste ju vara en hon. Eftersom mer eller mindre alla tjejer bantar och inte äter i dagsläget. Jag skulle aldrig kunna få en ätstörnig IGEN, jag är helt enkelt alldeles för hungrig för det!
Så här ligger jag, kung i min egen avföring. Nej, riktigt så illa är det inte men nästan. Fan vad jag mår men det är väl inte så konstigt med tanke på att jag jobbat och ska jobba ihjäl mig hela helgen.. Det är Grebbestad som gäller. Och är minst sagt oroad och förbryllad över min sömn då jag ALDRIG vaknar när klockan ringer, spelar ingen roll om det finns en eller 5 larm.. jag skiter helt enkelt i dom, eller hör dom inte.. minns inte ens vad jag gör eller inte gör.
Gissa om jag blev livrädd inatt när jag yrvaket och med håret på ända hörde en nyckel stoppas i låstet vid 01- tiden inatt, nu är det någon som kommit för att slakta mig, tänkte jag och drog upp täcket till hakan, som om det skulle skydda mig bättre mot en yxa. Men det var bara mn bror som fick ryck och saknade oss.. tacka gudarna för det..! Det är glömt och förlåtet nu..
Förresten så har jag nog inte nämnt att jag köpt mig en laptop. Den är fantastisk! Och jag är lyckligare än någonsin, med tanke på att mycket jobb måste göras vi den och bloggen såklart, så är hon en ljuvlig prick i mitt liv just nu.
Lillkotten har somnat, jag börjar snart jobbet och det är dags att ladda.. Jag orkar inte! Om jag inte somnar ikväll eller inte är för utslagen så kommer jag underhålla er mer. Nu får jag lyfta mitt sprängfyllda arsel härifrån. Puss /nans
Se vad jag hitta i dåtiden :-)MIN groda några dgr gammal.. NYKLÄCKT
ALDRIG .
Bättre att fly än att illa fäkta.
Hej allihopa, jag vet att det var illa längesedan ni hörde någonting från mig, men livet har varit en resa, livet ÄR en resa på gott och ont.. mitt liv må vara glädjerikt och lyckligt, men även jag har mörka moln över min himmel och nu är jag redo att komma tillbaka i den mån av tid som finns.
Mörka stunder, dagar av sorg, men någonstans skiner även min sol.
Jag har insett med lättnad vissa saker, och hur många salta tårar jag än fällt så känner jag mig lättad nu.
Jag kommer aldrig mer se åt erat håll igen, kommer aldrig mer dela en mening, för det finns ingenting att säga. Det som hänt har hänt och jag mår inte dåligt utav det.. men det ända som känns bra nu och i framtiden är att ni inte existerar i min värld längre.
Du vet så väl att det jag säger är sant, så tyd mina ord.. ALDRIG mer.. ryggen är det sista ni två ser av mig!
Så tillbaka till nuet, jag är hemskt ledsen för att jag inte velat skriva av mig här på min blogg, men konstigt nog så är jag inte den tjejen som visar mina svaga sidor, de flesta ser mig oftast positiv och glad, det är ju bara den jag är.. Men jag har ju inget att dölja, varken för mig själv eller någon annan, så nu är jag väl tillbaka, mer än någonsin..
Och mitt liv har denna hösten varit en stor röra, det har inte riktigt varit toppen, jag är hårt pressad att prestera från alla håll och kanter.. SKOLAN , JOBBET, ATT VARA MAMMA och ett hushåll att sköta, helt på egna ben.. Inte konstigt att jag faktiskt inte hunnit se över mina egna behov och njuta.
Skolan är över om ca 2 veckor, jag lovar er att det varit en resa, en tuff tid i mitt liv.. Men helt klart var det värd varje tår, varje hårda minut av strävan att lyckas. SOM om bara detta var nog.. Utan allt annat runt omkring. Jag är stolt över mig själv när jag tänker på vad jag gått igenom det senaste året och hur jag hanterat det hela.
Jag är tacksam och oerhört glad för att jag har min underbara familj.. och min familj i Bollebygd, min underbara LOUISE och ALEXANDER.. NI vet inte hur mycket ni betyder, och jag gör allt för er..
Kan och kommer skriva en hel saga om er för att förklara för hela världen hur stark kärlek jag känner till er, och hur viktigt det har varit för mig att ha er i vårat liv. för evigt...
Hinner inte mycket mera just nu.. måste göra skoluppgifter och städa innan jobbet ikväll..
Louise, glöm aldrig att det inte finns en finare tjej än du, känner mig oerhört överbeskyddande mot dig.. älskar er alla danskar och saknar er alltid.. ska göra allt för att komma ner snart så jag får uppleva lyckan, gemenskapen och kärleken med er.. ALLA!!! ingen nämnd ingen glömd.
Det sägs att jag kommer ta mig starkare ur detta..
Utan Kevin har ingenting gått..Han är luften i mina lungor.
Ivana
Me in lyrics .
Vad är en vän ?
Jag anser mig vara en jävligt snäll tjej, eller jag vet att jag är det för Tomten kommer till mig vare jul. Jag är genuin och äkta. Ja,inte mitt bajsbruna fula hår men allt annat. Tidigare så här lags har jag blekt mina mörka rötter men det har jag slutat med nu, annars är jag blondin också. Antagligen ska jag bättra på kindbenen lite men förutom det så är jag äkta. Jag mår bra när mina nära och kära mår bra och ofta sätter jag deras behov framför mina egna, helt enkelt för att jag mår som bäst när folk är lyckliga. Jag vill i den mån det går hjälpa mina vänner, lyfta dem när de är låga, erbjuda dem en axel att gråta emot när livet är pest och bara finnas där som en klippa att hålla sig i när det blåser kallt om öronen.
Naturligtvis hoppas jag på samma sak av mina vänner men ibland blir jag jävligt besviken och jag har även en del i den där besvikelsen eftersom jag är dålig på att säga ifrån. Jag säger sällan ifrån när jag blir ledsen eller besviken, utan försöker bita ihop så gott det går och tänker att det är jag som är dum som känner så här. Men när man får uppleva en sak som man blivit ledsen och besviken över från flera olika håll är det svårt att inte säga något längre. Folk är giriga, de vill bara ha och ha, gratis är gott och man verkar kunna gå över lik för att nå dit. Nu talar jag om människor i störta allmänhet. Vad är viktigt egentligen? Vänskap eller något som för tillfället får dig att må bättre, bli vackrare eller ha roligare?
Men man lär så länge man lever och det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. I stället fortsätter jag vara glad över det jag har och tänka positivt.
Jag vill gå tillbaka ett par dagar, till min födelsedag.. Jag är inte den som begär guld och gröna skogar av mina vänner, men när jag en gång om året fyller så hade jag önskat att jag hade alla min fina, älskade nära mig.. I år gick ju detta åt skogen som ni läste i mitt tidigare inlägg. Men jag gick inte ner mig för det, jag beställde en gigantisk tårta ett par dagar senare istället.
Tårtan står ännu i kylen..
Nu vill jag inte att ni alla tar åt er, men kanske vissa utav er.. Jag menar inte med detta att få er att känna er kränkta, men jag måste lätta på det som svider och gör väldigt ont i mig just nu..
en fråga jag vill be er att tänka till på ?
När du / ni fyllde år, vad gjorde jag för dig /er ???
Kom jag ? Ringde jag ? fanns jag där ?
När jag låg sjuk, var det inte många av de vänner jag har som ringde och frågade " hur mår du ?" Ni som gjorde detta är guld värda för mig, och just i den stunden betydde det mer än någonting annat. Likaså när jag piggnade till lite, jag åkte och fixade en tårta som jag önskade jag fick smaka på med några utav er.. Jag erbjöd er att komma upp nu när allt var bättre och jag inte kunde smitta er, men ringde någon ? Ville någon komma upp och få dela en bit med mig ? Nej.. Jag satt och åt själv.. mamma och pappa kom, med min bror. Min familj.
Resten av tårtan står i kylen. Troligen komme jag få kasta den i eftermiddag!
Men, tänk nu till lite, vad gjorde jag ?
Speciellt en person fick mig att känna stor besvikelse, den personen som jag fanns för där vid sidan om heela dagen och hela kvällen.. Saker och ting förändras, men jag hade ändå delat den där tårtbiten med dig över en kopp kaffe. Oavsett vad.. Även om du även fick väldigt fina pressenter utöver allt firande, så var det aldrig någonting jag ville kräva från dig, bara kanske att du kom en liten ynka stund av din dag. Men det gör ingenting, jag insåg bara allt klarare vad jag betydde... som din vän.
Detsamma gäller er övriga också.. Men bara vissa.. andra vet jag varför, hur och när.. så det gör absolut ingenting.. men ni som kunde, och sket i allt, jag vet ju var ni står, och förvänta er inte att jag kommer trippa på tå för er något mer. Jag är trött på att ge allt för dom som inte ger ett skit tillbaka, jag har också problem, osv.. Men när mitt liv rasar vart står ni då ?
Inga samtal, ingen tid för att hjälpa till..
Förlåt, men jag känner mig aningen sviken och måste tala om det.
Happy B- day to me!
Nans
Sweet november .
Hej alla kompisar, Förlåt för dåligt bloggande! Dubbelt ursäkta min usla uppdatering, men jag har haft en riktigt dålig vecka. En riktig skitvecka som det skulle heta i folkmun. Jag hade nästan glömt hur de veckorna kändes, eftersom jag oftast är glad och livet flyter på men nu är jag mitt i en och får bittert erfara precis hur en sådan vecka både känns och smakar.
Jag tror också att jag är en av de få som är dömd till att aldrig få ha en riktig födelsedag, enligt min mening ska en födelsedag inehålla födelsedagspressenter när man öppnar ögonen, tårta med fina tända ljus, en kalashatt hela dagen och en cosmopolitandrink med drinkparaply i vänsterhanden, men så är och har aldrig fallet farit för mig, tvärt om.. behöver inte gå tillbaka i tiden, men denna födelsedag började med helt andra puckar..
Hade på känn kvällen innan att någonting var på gång, kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var, men inget förvånar mig när det varje år börjar närma sig tolvslaget natten till den 4 November..
På morgonen vaknar jag, slår upp mina ögon, och känner halsen igenstängd, kroppen värker och jag kan inte resa mig upp.. " influensa" i mitt huvud, efter 10 nyp i armar och ben ingår jag att det inte var någon mardröm.. Jag fick ha hjälp upp ur sängen.
Det var min dag det.. Dagen efter fick jag åka till doktorn som säger att jag har början till höger lunginflamation, inte nog med det, så har jag halsfluss och influensa samtidigt.. WOW vilka klappar.
Ingen ide och gråta över spilld mjölk tänker jag, och ler lika glad.
Igår fick jag beställt min tårta, hem och ätit, myst med familjen och idag åker tårtan i golvet kl 08.00
Yes..
Så blev det med denna veckan.. imorgon är den över, tack och lov.. men 2 dagar kvar..
Kommer tillbaka senare och då ska jag skriva en önskelista till tomten, nu ska jag gå och lägga mig.. Antibiotica och pencillin gör susen med min kropp..
puss Nans
